2018 1Nytt nummer av Clarté!

Mikael Nyberg skriver om taxibranschen där ny teknik blandas med hundraåriga arbetsvillkor, Erik Bohman skriver om sopkonflikten i Stockholm, Andreas Nyman om offentlig upphandling, Linnea Garli om bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, Frances Tuuloskorpi om konflikten i Göteborgs hamn och mycket, mycket mer.

Beställ nya numret av Clarté!

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin handlar om kidnappning, människohandel och flyktingsmuggling kring Medelhavet, i Västasein och Nordafrika. Den presenteras här av Åke Kilander. En avsevärt förkortad version av denna recension har tidigare publicerats i Folket i Bild.

Patriot Act antogs strax efter 9/11 2001 i Förenta staterna. Det blev därefter nästan omöjligt att tvätta vinster i amerikanska dollar världen över. De colombianska knarkkartellerna tvingades gå över till Euro och söka nya vägar till Europa. Maffian i Neapel, Ndranghetan, hjälpte till. Guinea-Bissau blev ett utmärkt omlastningsland och leveranserna fortsatte genom Sahel och Sahara till Europa i en välorganiserad trafik av många mindre grupper. En av grupperna kidnappade 32 européer i Mali och södra Algeriet 2003. De fick ut 5,5 miljoner Euro i lösensumma och kunde på egen hand finansiera en ny väpnad enhet av al-Qaida i islamiska Maghreb.

Kidnappningar visade sig vara en lönsammare affär än knarksmuggling och de spred sig över Mellanöstern och Afrika. Nya grupper bildades vid sidan av de redan existerande och kidnappningar blev för dem ett sätt att finansiera verksamheten. Vissa av grupperna, som författaren betecknar som "terroristiska", domineras av jihadister med politiska eller religiösa mål. Andra är rent kriminella och strävar bara efter att tjäna pengar. Men gränsdragningen dem emellan är ofta flytande.

Successivt utvecklades också större enheter som den Islamiska Staten.

Förutsättningarna för människohandeln överhuvud taget i Nordafrika och Mellanöstern skapades främst av Förenta staternas, Natos och Europas aggressionskrig efter 9/11. Länder som Afghanistan, Irak, Libyen, Somalia, Sudan och Mali bröts sönder av krig, bombningar och inbördeskrig. De blev "failed states" utan fungerande statsapparat.

Under sådana omständigheter blev tidigt många unga idealister, hjälpare och journalister, som var okunniga om risker och lokala förhållanden, lätta offer för kidnappare. Turister var enklast att ta till fånga men journalister och diplomater gav mer pengar i utbyte. images/bloggen/kidnappindustrin_2.jpg

De små grupperna saknar resurser och förmåga att ta hand om sina kidnappade offer. Därför säljs de vanligen till större organisationer som Islamiska Staten, som vaktar fångarna och förhandlar om lösensummorna. Motparten är som regel representanter för stater och regeringar. IS spelar cyniskt ut dem mot varandra. Ingen regering kan acceptera att dess medborgare sitter fast eller dödas medan fångar från andra stater, som betalar, släpps. Konkurrensen höjer lösensummorna som därmed blir onödigt stora. Ibland halshuggs fångar av samma skäl dvs. för att skrämma motparterna och trissa upp priserna.

Frågan är känslig för regeringar i EU och Förenta staterna. De vill inte stå till svars för en verksamhet som finansierar den terrorism som de säger sig bekämpa. Dessutom blir terroristattacker i hemländerna en svårstoppad konsekvens. Därför talar de tyst om lösensummor och sina förhållanden till olika terroristgrupper. Italien har utmärkt sig genom att alltid betala lösensummor för sina medborgare.

Människohandeln genomgick flera faser efter 2003. Nya affärsmöjligheter uppstod som piratverksamheten i och utanför Somalias kust. Men turistströmmarna till krigshärjade länder avtog och säkerheten höjdes för andra kategorier. Efter hand minskade antalet kidnappningar och grupperna fann ytterligare en inkomstkälla i transporten av flyktingar till Europa. Tre huvudstråk norrut kan urskiljas. Ett går över Marocko och Medelhavet till Spanien, ett annat över Nordafrika/Libyen till Italien och ett tredje över Turkiet till Balkan. De många smågrupperna har format ett starkt decentraliserat nätverk i Mellanöstern och Nordafrika som vidarebefordrar stora människomassor till Europa. De opererar oberoende av varandra och blir därför allt svårare att bekämpa. Det finns inga stora gangstersyndikat eller maffiafamiljer att ta itu med. Och verksamheten betraktas i flera länder ibland som ett socialt accepterat sätt att försörja sig till följd av den anarki som främst västmakterna orsakat.

De människor, som nu söker sig till Europa, sätter allt på spel i en desperat situation. Alla, även dem som tillhört en respekterad medelklass, behandlas hänsynslöst av profitörerna och får utstå omänskliga umbäranden för att eventuellt lyckas i sina föresatser. Varje etapp på resan har sitt pris och sina risker. Paradoxalt nog är det säkrast att färdas genom IS områden. IS tar ut en skatt som är något högre än smågruppernas taxor, men lurar å andra sidan inte de flyende och sätter dem inte i överlastade båtar.

Boken "Kidnappningsindustrin" behandlar även den extremt lönsamma flyktingindustrin som är en viktig del av människohandeln. Originaltiteln är "Merchants of Men". Den svenska titeln blir därför något missvisande. Författaren Loretta Napoleoni, följer penningströmmarna. Det är en utmärkt metod att beskriva samhällsutvecklingar och orsakssamband. Men svår. En stor del av faktaunderlaget liksom helhetsbilden måste baseras på att pussla ihop fåtaliga officiella uppgifter och intervjuer med involverade personer. Deras trovärdighet och vilja att yttra sig bygger på anonymitet och förtroende för författaren som med åren skaffat sig ett imponerande personligt nätverk. På det sättet har Napoleoni skrivit en trovärdig, spännande och skrämmande bild av vår tids människohandel. Allt förklaras inte genom att "följa pengarna" men utan den aspekten ter sig mycket av utvecklingen i övrigt obegriplig.

Människohandeln är en industri som inte drivs inte av idealitet, ondska eller religion utan av rent vinstintresse. Den är numera jämförbar med droghandeln i storlek och genererar årligen över en miljard Euro till kriminella fickor. Såväl kidnappningarna som transportsträckorna har sina bestämda taxor. Den som inte har ett antal tusen dollar göre sig icke besvär.

Loretta Napoleoni: Kidnappningsindustrin. Fri Tanke förlag

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Saknader

Anders Björnsson - 16 maj 2018

Kulturjournalisten Håkan Lindgren gör ett intellektuellt kardinalfel, när han i en artikel om Kommunistiska Manifestet på Karl Marx’ 200-årsdag angriper denna tunna, av Karl Marx och Friedrich Engels gemensamt författade lunta för vad som saknas där (Svenska Dagbladet 5/5 2018): ”Mänskliga eller...

Läs mer...

Ingen ängslighet för det revolutionära marxistiska arvet

Daniel Hedlund - 15 maj 2018

Jag var den som tog emot telefonsamtalet från enhetschefen på ABF Stockholm och direkt ifrågasatte denne när han ställde in seminariet ”Marx 200e födelsedag” på ABF-huset den 5 maj. I tidningen ETC uttalade jag mig därefter om det inträffade i egenskap av ordförande för Clarté. Tord Björk har nu...

Läs mer...

Satans Mördare

Daniel Cederqvist - 15 maj 2018

Återigen visar den israeliska apartheidregimen sitt sanna ansikte när militären besinningslöst mejar ner demonstranter som protesterar mot att USA nu flyttar sin ambassad till Jerusalem. Ambassadflytten är en avsiktlig provokation från USA:s sida, i Donald Trump har sionisterna en trogen allierad. I...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

S och LSS på glid

Hans Hallerfors - 31 mars 2018

Regeringen har stoppat Försäkringskassans nya tvåårsomprövningar av personig assistans enligt LSS...

Läs mer...

Bildtext

Profitörerna tar sig igenom vinsttaken

Linn Herning - 31 mars 2018

Vinstuttagen i skolan ska begränsas lovar Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. I Norge gick...

Läs mer...

Bildtext

Mörka moln över bostäder och spekulationer

Per Björklund - 31 mars 2018

Oron för en ny krasch tilltar på bostadsmarknaden. Priserna har börjat falla, och skuldtyngda...

Läs mer...