2018 1Nytt nummer av Clarté!

Mikael Nyberg skriver om taxibranschen där ny teknik blandas med hundraåriga arbetsvillkor, Erik Bohman skriver om sopkonflikten i Stockholm, Andreas Nyman om offentlig upphandling, Linnea Garli om bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, Frances Tuuloskorpi om konflikten i Göteborgs hamn och mycket, mycket mer.

Beställ nya numret av Clarté!

Först av allt vill jag be om ursäkt till Clarté. Jag skickade in ett inlägg på Kommunisternas Blogg som handlade om att debatten hade stängts av innan jag fick grönt ljus av ett sista inlägg av Clarté.

Lennart Rahm påstår att jag inte har svarat på hans inlägg på SKP:s Kommunistiska Blogg. Vilket inte stämmer. Kanske är det ett missförstånd från hans sida. Mitt svar till honom är en lång kommentar under hans egen artikel: Svar till Kerstin Stigsson om Irland .

I det första inlägget den 17 juni 2016 med överskriften "Sinn Féins politiska svek" skrev Rahm: "Det bedrivs en nyliberal politik dikterad från London." Jag uppfattar att det är Tory han menar med nyliberal. Men Tory är absolut inte ett nyliberalt parti. Det är ett gammalt stockkonservativt imperialistiskt parti. Eller åsyftar Rahm på att DUP och Sinn Féin tvingas föra en nyliberal politik dikterad från London? Vilket är precis min åsikt och det jag har skrivit om i mina tidiga inlägg. Därefter nämner han att Stormont är ansvarigt för åtstramningar, skattesänkningar för företagen och lönedumpning. Eftersom överskriften på artikeln är "Sinn Féins politiska svek" drog jag omedelbart associationen att det var Sinn Féin han avsåg. Men hur kan Sinn Féin – näst största parti efter DUP – eller Stormont kunna påverka politiken om den är dikterad från London?

Samma association var det när Rahm kritiserade existensen av murarna i Nordirland i samma inlägg. Jag drog den självklara slutsatsen att han åsyftade på att det är Sinn Féin som beslutar om murarnas vara eller icke vara. Därefter pudlade han i det sista inlägget den 25 januari och hävdade i ett försvarstal att murarna är ett skydd för attacker från unionistiska bostadsområden. (Han negligerar att nämna att även attacker från den nationalistiska sidan mot den unionistiska befolkningen förekommer.)

Tommy McKerarney skriver i februari numret 2017 i Irlands kommunistiska Partis tidning Socialist Voice Sinn Féin faces a daunting task : "Whatever conclusion will eventually be drawn from inqurires into this affair [RHI skandalen som gjorde att det blev nyval], it exposes inherent weaknesses in Stormont political and economic structures. The northern political entity is peripheral region of the United Kingdom, locked in to London´s political and economic orbit. Unable to chart its own course, Northern ireland is reduced to operating an opportunist economic policy, regulated and contaminated through the mean practising of sectarian politics." "The northern state, as now constituted, is a failure and has to be replaced. That such achange will come about is no longer in doubt. The fall-out from Brexit, Scottish disenchantment with London and changing demographics are among the factors that guarantee this."

"Frivilligt eller inte" avser jag på om Sinn Féins politiska beslut i Stormont som dikterats från London har verkställts frivilligt eller inte. London och unionisterna vill inte ha någon förändring i den sekteristiska politiken. De vill ha Status Que. Frågan är om Sinn Féin delar deras uppfattning. Allt tyder på det. Inför valet den 2 mars har partiet inte utlovat några vallöften. De koncentrerar sig enbart till en eventuell återförening och följderna över Brexit. Dessvärre spelar valet ingen roll. Den verkliga makten ligger i London – och det är den verkliga motståndaren till socialismen.

Huruvida Sinn Féins politiska program är styrt från USA vill jag ha osagt. Emellertid behöver det inte vara några påtryckningar utifrån. Ett parti kan överge socialismen av sig självt.

Irländska immigranter eller släktingar, oftast ur arbetarklassen, donerar tillsammans mycket pengar till amerikanska lobbyorganisationer till Sinn Féin. Samma mönster syns i Australien och Nya Zeeland. Men vi har samma system. Vem som helst i Sverige eller utomlands kan skicka en slant till ett parti här i Sverige – t ex till SKP. Men även till stödorganisationer som bedriver en lobbyverksamhet här i landet – så länge dom inte är våldsbejakande. Jag tror att många inom vänstern någon gång finansiellt har stött ett parti eller en organisation utomlands. Vietnam på 70-talet var ett land vi stödde med pengar. Och till den palestinska kampen.

Jag antar att Rahm menar partistöd i det senaste inlägget när han nämner "att partiet lever idag på brittiska skattepengar". Men han behöver inte gå så långt än till Sverige. Varje parti i Sveriges Riksdag får partistöd från de svenska skattebetalarna och EU. Det troliga är att det fungerar så även i Storbritannien och Nordirland. Om det är rätt eller inte, är en annan diskussion.

I artikeln på SKP:s Kommunistiska Blogg nämner Rahm: "Att IRA och Sinn Féin alltsedan 20-talet haft Republiken som mål och nu genom kommunistiska bloggen får veta att den redan är upprättad torde bli en överraskning." Jag antar att han påstår att Irland fortfarande är en Fristat. Fakta är att Irland är av FN och jag tror jag kan säga att alla världens länder har erkänt Republiken Irland som ett självständigt land, officiellt utan förbindelse till Storbritannien, se Wikipedia-Ireland (eller vilket uppslagsverk som helst). Att Irland sedan inofficiellt inte är självständigt är en helt annan femma.

Jag har alltid sagt att många lojalister sympatiserar med rasism och fascism. Men jag tror att det finns likadana åsikter bland katolikerna. Irländarna är inte immun mot nationalismens våldsromantik. Konstigt vore det annars. Det finns nog ingenstans på vår jord där inte någon ur en befolkningsgrupp hänger sig åt nationalismen, och ibland går det till överstyr.

I Nordirland existerar det nationalistiska socialistiska partier. Alla väpnade grenar till dessa partier paraderar då och då i militär uniform, med flaggor och banderoller. Det har även hänt att de har varit maskerade. Dessutom agerar grupperna som medborgargarden. (Googla t ex på New IRA). New IRA – eller RIRA som det hette förut - har gjort sig skyldig till mord och droghandel och annan kriminell verksamhet. Precis som medlemmarna i IRA har gjort. Dessa små paramilitära grupperna rättfärdiga våldet för att få en förändring i samhället (såsom mord och bombattentat). Samma typ av resonemang finns bland nazistiska partier och paramilitära grupper runt om i världen. Så vad är skillnad mellan nationalistisk socialism och nazism?

Sinn Féin, SDLP och IRSP är dom enda nationalistiska partierna som har försökt ta kontakt och överbrygga skillnaderna mellan befolkningsgrupperna. Men det är svårt när lojalisterna och unionisterna inte har en vilja att ens diskutera Nordirlands och Irlands framtid.

CPI och PBP (trotskijstiskt) är inte nationalistiska. Båda partierna anser att den sociala välfärden går före ett eventuellt återförenande. Vilket är även min åsikt.

Man behöver inte vara sympatisör till ett parti för att man har kunskaper om det partiet. Jag har kritiserat Sinn Féin i artikeln "Dagens Nordirland". Men det verkar som om Rahm har missat det.

Eftersom inga missförstånd skulle uppkomma har jag refererat Tommys inslag på engelska.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Italiens två ansikten

Margareta Zetterström - 12 juni 2018

Sommaren 2011 strejkade de utländska, mestadels afrikanska, daglönarna på ett av tomatfälten i den syditalienska provinsen Apulien. Det var den första verkliga strejken bland dessa migrantarbetare om ofta är "papperslösa" och därmed fullkomligt rättslösa men som samtidigt — eller snarare just...

Läs mer...

Restaurationen i början av 1990-talet: Slutpunkten för den svenska kapitalismens tillväxtsaga

Fred Torssander - 28 maj 2018

Det borde inte förvåna att den svenska arbetarklassen har nöjt sig med vad som gått att uppnå genom reformer. Till och med nöjt sig med sådana reformer som har kunnat rymmas inom den borgerliga parlamentarismens ramar. År efter år, utan några betydande avbrott sedan åtminstone 1870 har arbetstiden...

Läs mer...

Bild: Robert Nyberg

Kris i befolkningsfrågan

Jonatan Fahlén - 25 maj 2018

Den svenska välfärdsstaten är hotad. Det konstaterar vänsterdebattören Ann Charlott Altstadt i Göteborgs-Posten den 21 april, i en krönika som citeras av bland annat Proletären1. Enligt Altstadt har hotet att göra med den demografiska utvecklingen, med det faktum att ”vi var 8 miljoner 1970,...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

Krönika om Zimbabwe

Karen Hedvig Petersen - 31 mars 2018

Forskare som Mahmood Mamdani och Joseph Hanlon har framhållit några alltför okända aspekter av...

Läs mer...

Bildtext

Låt inte evidensjakten avgöra allt

Johan Wickström - 31 mars 2018

Kampen mot alternativa fakta och fejknyheter är politiskt viktig. Men en tendens kan dölja en...

Läs mer...