"En stridbar facklig rörelse behöver en ny politisk dagordning."

Den viktigaste uppgiften för arbetarklassen är att återerövra ett kollektivt självförtroende. Bristen på detta är den huvudsakliga anledningen till dagens passivitet och vår oförmåga att ta strid mot den borgerliga offensiven. Vänstern (även om jag ogillar detta ord) har ett existensberättigande bara i den mån den förmår bidra till framväxten av detta självförtroende.

Ett sådant kollektivt självförtroende kan inte erövras genom politiska kampanjer, genom att vi läser oss till det eller genom att några kloka ledare framträder. Det är något som måste börja underifrån, genom att vi i handling, i vardagen får erfarenhet av att agera tillsammans. Vi behöver segrar, om aldrig så små, för att lära oss att lita till vår styrka.

Jag tror också att arbetsplatserna är de viktigaste - om inte de enda - platserna för denna långsiktiga process och att en central uppgift är att återerövra våra viktigaste klassorganisationer, fackföreningarna, och omvandla dem till demokratiska och stridbara organisationer.

Men frågor som globaliseringen sätter på dagordningen - social dumpning, uttunnad arbetsrätt, privatisering - kan inte lösas på den enskilda arbetsplatsen. Och ännu mindre de hot som kapitalismen ställt hela mänskligheten inför: utarmning av resurser, miljöförstöring och de klimatförändringar som hotar att rycka undan grunden för våra liv.

7505_03.jpgLars Henriksson.

Ska arbetarklassen kunna ta sig an dessa utmaningar får vi inte bli inskränkt företagsfackliga utan måste kunna framträda på samhällsnivå. En demokratisk och stridbar facklig rörelse behöver en ny politisk dagordning där vi bygger nätverk och allianser med andra rörelser som miljögrupper, globala rättviserörelser, kvinnoorganisationer eller de mängder av olika lokala aktionsgrupper som växer fram till försvar av den offentliga sektorn. Detta skulle kunna bli början på en ny historisk folkrörelsesamverkan, ett alternativ till den "fackligt politiska samverkan" mellan LO och socialdemokratin som i dag allt mer handikappar fackföreningsrörelsen, samtidigt som den håller på att slitas i sär av en totalt förborgerligad SAP-ledning som i arbetarklassen mest ser en barlast för sina egna maktambitioner.

Lars Henriksson, metallarbetare, Volvo Götbeborg