Money makes the world go around... Så inte längre. Kapitalisterna investerar inte, konsumenterna köper inte och bankerna lånar inte ut. Det kapitalistiska systemets hjärta - jakten på profit - förmår inte längre driva det ekonomiska blodomloppet. Nu krävs åtgärder som ligger utanför kapitalismens normala funktionssätt - det inser både majoriteten av kapitalister och de statsapparater som är systemets yttersta garanter.

Dock, ju större ingrepp i kapitalismens funktionssätt, desto större risk för att en återgång till en normalt fungerande profitdriven kapitalism försvåras eller omöjliggörs. Borgerlig statskonst i dagens läge är således att göra precis så stora ingrepp så att den akuta krisen kan lösas upp, men att det sker med så små långsiktiga negativa konsekvenser för den profitdrivna kapitalackumulationen som möjligt.

Den svenska borgerliga regeringens banksanering i början av 1990-talet har utifrån det perspektivet kommit att framstå som en idealmodell: avgränsade men kraftfulla ingripanden inklusive bankförstatliganden och sedan en snabb återgång till business-as-usual över hela linjen. Men den krisen var inte alls lika djup. Den var också väsentligen begränsad till Sverige och några andra länder, medan den nuvarande krisen är i hög grad globalt synkroniserad.

6801_01.jpgBild: Robert Nyberg.

Detta innebär med nödvändighet att de åtgärder som måste tillgripas för att söka rädda systemet från kollaps måste bli betydligt mera omfattande och djupgående. Eftersom krisen har många unika drag, är också många av de åtgärder som vidtas improviserade, kontroversiella och med osäkert utfall. Sammantaget en för kapitalet högst riskfylld medicin med okända och kanske svåra biverkningar.

Det är ingen tvekan om att detta läge ger politiska öppningar för en vänster som agerar beslutsamt och offensivt. Många - men inte alla - av de krisåtgärder som genomförts eller diskuteras, såsom förstatliganden och omfattande offentliga investeringsprogram, går objektivt sett i socialistisk riktning, om inte annat så genom att politisera samhällssektorer som länge lämnats åt "fri" ekonomisk utveckling. Kampen för kraftfulla krisbekämpningsåtgärder som samtidigt för den långsiktiga samhällsutvecklingen åt rätt håll - det må gälla ökad jämlikhet, ökad politisk-demokratisk styrning av ekonomin, eller åtgärder för att lösa klimatkrisen - har en stor politisk potential för vänstern.

Om vi i vänstern förmår ta denna chans återstår att se. Det finns hoppfulla tecken, om än få i Sverige ännu. Vad som krävs är politisk initiativkraft och fokusering hos ledarskikt och aktivister. Men bara på basplanet starka och aktiva folkrörelser, med en stark arbetarrörelse - i tredje världen även bonderörelse - som nav, kan samla den styrka som gör fundamentala maktförskjutningar i progressiv och socialistisk riktning möjliga.