Ta gängse nyliberalism, individualism och företagarmentalitet. Lägg till fattigdom och korruption. Då finns förutsättningar för camorra. Neapel är inte så långt bort. Hans Isaksson recenserar Roberto Savianos bok Gomorra.

En maffia kännetecknas enligt expertisen av att det är: "ett slags organiserad brottslighet. En maffia verkar inte bara på ett flertal illegala områden, utan tenderar att inom en begränsad region utöva vissa maktfunktioner, som normalt endast utövas av offentliga myndigheter."

Sicilianska maffian (Cosa Nostra), med sin avläggare i USA, är mest känd och har gett sitt namn åt företeelsen. Albanska maffian, Ndrangheta i Kalabrien, korsikanska maffian, olika drogkarteller, bulgariska, serbiska, ryska, makedonska maffian, den mexikanska eMe, men även de kinesiska triaderna och inte minst den japanska Yakuzi är exempel på liknande organisationer. I Sverige är vi något efter (?) i utvecklingen, men sammanslutningar som Bandidos och Hells Angels uppvisar i ökande utsträckning en liknande struktur, mentalitet och verksamhet och tillhandahåller tjänster som det uppenbarligen finns en efterfrågan på.

Camorrani Neapelprovinsen är både äldre och större än de flesta av de övriga italienska organisationerna, framför allt större än den sicilianska maffian. Somliga hävdar att denna rörelse uppträdde i kungadömet Neapel redan på 1500-talet, men i varje fall började den bli känd ibland de fattiga i detta sönderfallande samhälle vid slutet av 1700-talet. Det för utomstående dråpliga namnet fick man av det neapolitanska capo (ledare) och morra (ett lokalt hasardspel).

Fattigdomen, eller önskan att med alla medel komma ur den, är fortsatt en förutsättning för Camorran, vars ledning däremot samlat omätliga rikedomar. Efter hand utvidgades verksamheten med mord (3 600 mellan 1979 och 2005 i Neapel med provins), banditism, bilstölder, cigarettsmuggling, sammansvärjningar, kontraktsmördande, droghandel, utpressning, häleri, bedrägeri, illegalt spel, kidnappningar, ocker, pengatvätt, pornografi och terrorism - samt över huvud taget allt som kan ge pengar oavsett vad aktuella lagböcker stadgat. Som t.ex. att muta sig till avfallshanteringen i Neapel, blanda samman hushållsavfall, tungmetaller och målarfärg från industrin och dumpa alltsammans i terrängen, jämte det avfall som andra städer betalt för att omhändertas för konkurrenskraftigt pris. Det finns inga vattentäta skott mellan legal företagsamhet och maffiaorganisationerna. Man beräknar att minst 20 procent av italienska företag, i den mån de inte direkt eller indirekt ägs av maffian, regelbundet betalar pengar till den för att åtnjuta desstjänster, framför allt dess "beskydd".

Det är en styrka - men i någon mån också en viss svaghet - hos Roberto Saviano, som 1979 i egenskap av neapolitanare nästan föddes in i Camorran, att han i sin bästsäljande dokumentära bok Gomorra (Brombergs 2008) ständigt understryker motivet hos Systemet (så kallar faktiskt camorristi sina organisationer). Denna drivkraft, som i våra nyliberala samhällen håller på att bli den enda legitima, är profit till varje pris. Camorrans sociala substrat, dess ideologi - om det finns någon sådan utöver råkapitalismen - och dess historiska rötter får man söka till sig andra källor för att studera.

Traditionalismen får mycket av utrymmet i litterära skildringar av den USA-baserade sicilianska maffian, t.ex. i Puzos Gudfadern eller iPileggis skildring av en maffiafamilj, filmad som Maffiabröder. Romantik, feodala traditioner och hindrande hedersbegrepp spelar däremot mindre roll i Camorran enligt Saviano. Här är det snarast beteende och utstyrsel hos moderna camorristas som härmar amerikanska Hollywoodmafiosos, inte tvärtom.

6712_01.jpgScen ur filmen Gomorra, baserad på boken med samma namn.

Attityden bland de otaliga arbetslösa ungdomarna i Neapelprovinsen skildrar Saviani på detta sätt:

"Man skall bli företagare. En riktig företagare. En som kan handla med allt, även med ingenting... Använda alla som medel och sig själv som ändamål. De som säger att det är omoraliskt, att inte kan leva utan etik, att ekonomin har gränser och regler att följa, det är sådana som inte har lyckats föra befäl, som blivit besegrade av marknaden. Etiken är den besegrades skydd."

Nietzsche kunde inte ha sagt det bättre. Eller Blondinbella. Mycket av detta kunde ha sagts av alltför många moderna svenska ungdomar, vilka som främsta mål i livet numera anger "att bli rik" och eventuellt "känd". Till all lycka saknas oftast konsekvensen och desperationen hos vederbörande. I Syditalien finns dessa förutsättningar.

Tegnér påstod en gång apropå Napoleon, att "vad våldet kan skapa är vanskligt och kort"; pacifister upprepar det ständigt och liberaler när det passar dem. Vår nationalskald skulle nog fått revidera sin syn på våldet om han följt Camorrans historia fram till i dag.

Vad gäller individuella camorristi har visserligen dödligheten varit hög. Ofta har medlemmarnas liv blivit kortvariga och slutat i en blodpöl, eller, för särskilt tjurskalliga, med sitt huvud krossat mot en sten redan innan de nått lumparåldern. Det gäller för en ambitiös ungcamorrista att dessförinnan avancera till den ekonomi och maktnivå, där man kan äta utan att bli äten, att döda utan att bloda ner sina egna händer och att ge, utan behöva ta, order.

En onödigt stor del av Savianos bok upptas av beklämmande och (för all del) lysande våldsskildringar - ty redan efter ett par hundra sidor av sådana börjar man förstå vad han vill säga.

Men som organisation och som stat i staten har Camorran förvisso inte varit kortvarig. Man har sett till att köpa det politiska och administrativa stöd som behövs för överlevnaden. Högre myndigheter må av och till upplösa ett och annat kommunfullmäktige, då korruptionen blir alltför iögonfallande. Men arbetet för att bekämpa Camorran är verkligen det som visat sig "vanskligt och kort". Ingen mur är nämligen för hög för en åsna, lastad med guld - eller med pengar, som skapats ur de hundratusentals procent i profit som exempelvis ett parti kokain inbringar. Camorran har däremot hittills överlevt i mer än 200 år genom att betrakta det folk som lyder som löss och som förbrukningsartiklar, och döda dem som inte lyder.

Ett samhälle som präglas av utrerad företagarmentalitet, utsugning, korruption och fattigdom rymmer camorran som en möjlighet - men i vad mån denna förverkligas beror på politisk vilja och på det motstånd folket förmår uppbåda.

Gomorra

Roberto Saviano

Brombergs förlag 2008