Vi stod där, lite undrande. Vad skulle vi göra härnäst? Demonstrationen på tvåårsdagen av USAs ockupation av Irak hade just avslutats.

Vi var några som fortfarande höll i banderollen med texten: "Inget svenskt stöd till USA:s krigspolitk". Vi tar den till riksdagen på tisdag, var det någon som kom på. Mariam Osman Sherifay, som talat vid demonstrationen, skulle ta upp Irak i interpellationsdebatten.

Vi var tre, Göran, Jonathan och jag, som tog oss förbi tre olika vaktkontroller innan vi kom in på åhörarläktaren. Riksdagsledamöterna ställde sina frågor.

Mariam Osman Sherifay talade om alla de brott som har begåtts och begås mot humanitär rätt och mänskliga rättigheter i Irak: "Med min interpellation vill jag bryta den världsliga tystnaden kring övergreppen mot de mänskliga rättigheterna under den pågående ockupationen av Irak. Jag vill ge röst åt alla irakiska fångar i det ökända Abu Ghraib-fängelset, men även i andra mindre kända fängelser. /.../ Jag vill även ge röst åt den irakiska civilbefolkningen, inte minst i Falluja, herr talman. I angreppet mot Falluja, en stad av Malmös storlek, har amerikansk militär, inte bara förstört och jämnat staden med marken, utan man har använt otillåtna, kemiska vapen som exempelvis senapsgas och frätande vapen som är förbjudna internationellt." Och Laila Freivalds svarade något som slutade med: "Det tiger vi inte om. Vår kritik är tydlig och klar."

Då reste vi oss upp, och Jonathan och Göran gjorde ett försök att veckla ut banderollen. Jag insåg att ingen i salen skulle förstå varför vi var där och vad vi ville säja, så jag ropade: "Inget svenskt stöd till USA:s krigspolitik".

Jag får en handskklädd hand för munnen. Så släpas vi ut. Det tar bara sekunder. En av vakterna pekar på mig: "Du har slagit en av vakterna! Han har en blånad på kinden. Du har gjort våldsamt motstånd mot tjänsteman. Försök inte neka. Vi har videofilmat allt."

Jag var fullkomligt övertygad om att det inte skulle bli något åtal eftersom jag vet hur arbetsbelastad Stockholms Tingsrätt är. Men redan i juli fick jag kallelse till tingsrätten. På åklagarens uppmaning berättade vi sanningsenligt vad vi gjort. Två av vakterna vittnade. Den ene upprepade i rätten att jag slagit honom. Jag valde att ignorera detta helt befängda påstående, men förstod att det är en inte helt unik taktik i väktarvärlden.

Det blev dagsböter för oss alla tre. Banderollen skulle beslagtas till dess att domen vunnit laga kraft.

Jag blev dessutom av med mitt nämndemannauppdrag. En domare som dömts för brott mot sexköpslagen får fortsätta i sitt ämbete. Men protesterar du mot vår tids värsta krigsförbrytelser anses du inte juridiskt värdig.