Fred syftar på ett tillstånd av stillhet och lugn där civil frihet, säkerhet och ordning råder. I politiska termer betyder det ofta att man i en konflikt beslutat att sätta stopp för fiendskap.

Bush talar om demokrati, frihet, fred och bekämpningen av terrorism. Dessa är bara en handfull ord som inte betyder något annat för oss än underkuvelse, påtvingad oss genom en illegal ockupation och kontroll av vårt land, vårt folk och våra rikedomar.

Frihet, demokrati och fred - låt oss se vad detta betyder för fjortonåriga Nadia. Om ni inte hört talas om henne så arresterades hon för några månader sedan och tvingades till Abu Graib fängelset.

Hon är 14 år gammal. I en sann människas ögon är hon ett barn, men i de amerikanska soldaternas ögon är hon en kvinna. Nadia är inget annat än ett barn som hade drömmar om att utbilda sig, arbeta och bilda en familj. Hon drömde om att bli en betydelsefull del av samhället.

Nu är hon inte mer än något som en gång kallades människa.

Hon våldtogs och torterades för att till slut dumpas vid en öde vägkant bärande på ett foster som hennes omogna och ofrivilliga kropp inte var redo att föda. Hennes barnsliga ansikte och oskyldiga kropp vittnar om de fysiska och psykiska men hon för alltid kommer att bära med sig och för alltid kommer att förtäras av varje gång hon förstår att hon fortfarande är vid liv.

Efter att ockupationsmakten med sina stridsvagnar tvingat henne att smaka på vad dom kallar demokrati och frihet är hon bara en skugga av sitt forna jag. Hennes tidigare oskyldiga och barnsliga syn på tillvaron har förändrats till en förvrängd avbild av den. Hon kan inte längre se någon framtid för sig själv.

Kanske lyssnar ni på BBC eller Fox News som talar om Bushs krig mot terrorismen. Men Nadia är inte ledare för någon terroriströrelse, varken i Irak eller någon annanstans. Avsiktligen undviker media att rapportera om denna tragiska sida av ockupationen. Istället lyfter man fram de irakiska krigsherrarnas och kollaboratörernas falska historier om det fria Irak. Dessa kollaboratörer insisterar också på att sprida historier om regional terrorism därför att man vill flytta fokus från den verkliga terrorism som utförs av ockupanterna själva när de arresterar, torterar och våldtar kvinnor och barn.

Att öppet tala om Nadia och andra som blir utsatta för samma saker är ett sätt för oss att svara på anklagelserna att vi stödjer terrorister. Vi har rätt att motsätta oss ockupationen och befria vårt land. Är det inte vår rättighet att få leva fredligt i våra städer och byar utan rädsla för att bli arresterade, dödade, våldtagna eller utsatta för explosioner som enbart tjänar ockupationsmaktens syfte och underminerar det lilla som finns kvar av vårt land?