Förra regeringen tillsatte en utredning om begränsningar av strejkrätten. Det var allvarligt nog. Men just som lagförslaget skulle läggas fram enades facken med Svenskt Näringsliv om ett ännu värre förslag. Bakom sveket ligger IF Metall, skriver arbetsrättsjuristen Kurt Junesjö.

Regeringen tillsatte 2017 en utredning, formellt för att stoppa konflikterna i Göteborgs Hamn. Utredningen lade fram sitt förslag i juni 2018 (Vissa fredspliktsfrågor, SOU 2012:40).

Utredningen innehåller allvarliga inskränkningar i strejkrätten. Om förslagen också blir lag är det den största försämringen i fackens maktställning mot arbetsgivaren sedan 1928, då föregångaren till Medbestämmandelagen, MBL, Kollektivavtalslagen infördes. Det anmärkningsvärda är att förslagen kommer från en S-regering och facken själva.

Strax innan utredningen publicerades kom nämligen LO, TCO, SACO och Unionen överens med Svenskt Näringsliv om egna förslag till begränsningar i strejkrätten. De skulle föreläggas regeringen istället för utredningsförslaget. Facken påstår att deras förslag inte kommer att påverka den fackliga styrkan. Det är självklart inte sant. Förslaget medför direkta och allvarliga begränsningar i strejkrätten.

Strejken är ett mäktigt vapen som staten alltid sökt begränsa. Så den föreslagna lagtexten ger inte hela svaret på hur begränsningarna kommer att slå. Erfarenheten visar att varje försämring i reglerna utnyttjas för ytterligare allvarliga oförutsebara försämringar i domstolarna när de tolkar lagen. Arbetsdomstolen (AD) tolkar de arbetsrättsliga lagarna. Den har tidigare och kommer även nu att utnyttja förändringar i lagen till att ytterligare inskränka strejkrätten.

Ett exempel är Britanniadomen. 1976 försågs MBL på LO:s förslag med regler för att förbjuda syndikalistiska fackföreningar att understödja olovliga strejker. AD utvidgade 1989 denna bestämmelse genom Britanniadomen. Denna dom medförde hinder för facken att blockera bekvämlighetsflaggade fartyg. Det gjorde det nästan omöjligt att tvinga redarna att ge sjömännen rimliga villkor genom att undantränga bekvämlighetsavtal, ofta tecknade i så kallade bananstater.

10607_01.jpgHandske

Utredningens förslag

Men först ska vi se på vad den statliga utredningen kom fram till. Den föreslår:

1. Stridsåtgärd i rättstvist förbjuds. Rättstvist är en tvist som kan lösas domstolsvägen, till exempel om facket kräver återanställning av anställd som blivit uppsagd utan saklig grund. Enligt förslaget ska facket inte få ställa sådana krav för att upphöra med en stridsåtgärd. Enligt dagens lagstiftning är i princip alla krav tillåtna så länge de inte strider mot lag eller goda seder. Denna typ av tvister är utomordentligt sällsynta och att facken därför skall gå med på en inskränkning av denna rätt till stridsåtgärder utan sakliga skäl är outgrundligt. Genom att utan orsak gå med på denna typ av inskränkning tar man bort ett vapen som låter facket ställa krav med stridsåtgärd. Det minskar fackets styrka i oförutsedda framtida situationer.

I praktiken innebär dessutom denna regel att om facken varslar om stridsåtgärd och enligt arbetsgivaren inte enbart ställer krav som avser en intressetvist, t.ex. hur mycket lönen skall höjas i en avtalsförhandling, utan även väcker en fråga som domstol eller skiljenämnd eventuellt kan avgöra, så är hela stridsåtgärden förbjuden. Resultat av en sådan inskränkning av strejkrätten är mer omfattande än man till en början kan föreställa sig.
I Saltsjöbadsavtalet från 1938 finns en skiljeklausul enligt vilken en tvist som gäller arbetsgivarens påstående att stridsåtgärden är samhällsfarlig ska avgöras av en skiljenämnd. Facken och arbetsgivaren har lika många röster i skiljenämnden. Därför är bestämmelsen i dag verkningslös och används inte längre. Men med det föreslagna strejkförbudet för rättstvister kommer bestämmelsen att kunna bli ett verkningsfullt medel för att kunna skjuta på stridsåtgärder i avvaktan på att skiljenämnden tar ställning, vilket kan ta mycket lång tid.

Strejkförbudet i rättstvister medför även andra allvarliga begränsningar i strejkrätten Om arbetsgivaren i en avtalsförhandling påstår att ett krav gäller en rättstvist, blir hela den varslade stridåtgärden otillåten tills dess denna fråga prövats av domstol. Det ger stora möjligheter till fredspliktsinvändningar för arbetsgivaren. Också det är ett verksamt vapen för att skjuta på varslade stridsåtgärder.
Andra situationer som stridsåtgärdsförbudet mot krav i rättstvister träffar är t.ex. att ett fack vägrar att avsluta en stridsåtgärd om inte arbetsgivaren återanställer arbetare som avskedats under en konflikt, t.ex. fackliga förtroendemän. Sådana avskedanden var vanliga i tidigare arbetskonflikter i Sverige och förekommer ofta utomlands. Inget säger att inte sådana situationer kan återkomma i framtiden.

2. Förbud för strejk för konkurrerande kollektivavtal. Detta är utredningens huvudförslag. Ett fack ska inte ha rätt att strejka för avtal när arbetsgivaren redan är bunden av ett avtal för den aktuella personalen. Från detta förbud föreslår utredningen tre undantag:

1. Det är okej att vidta stridsåtgärd för att kräva hängavtal eller i princip likalydande avtal.

2. Det är även okej att vidta stridsåtgärd för avtal om facket brukar teckna kollektivtal med arbetsgivaren.

3. Om det för arbetsgivarens anställda gällande avtalet inte motsvarar svensk standard.

Undantaget för hängavtal eller likalydande avtal innebär egentligen att man delar in facken i ett A- och ett B-lag. Hängavtal är ett andraavtal som ger organisatoriska rättigheter, till exempel rätt till betalda fackliga förtroendemän, rätt till MBL-förhandlingar och skyddsombud, men ingen egen rätt att styra avtalet. Det är organisationen som har förstaavtalet som har alla rättigheter enligt detta, att ändra innehållet, att vara lokal part i förhandlingar som gäller avtalets tillämpning etc.

Undantaget att stridsåtgärd är tillåten om man brukar ha avtal med arbetsgivaren är faktiskt en effektiv spärr mot avtalsshopping, alltså att arbetsgivaren byter det tidigare avtalet mot ett annat och billigare avtal. Den begränsningen finns inte med i fackens förslag till begränsningar i strejkrätten.

Den sista begränsningen ska skydda mot utländsk lönedumpning, men ger inget skydd mot övergång av svenska arbetsgivare till ett billigare svenskt avtal, eftersom detta alltid motsvarar svensk standard.

Fackens antistrejkförslag

Det fackliga förslaget har huvudsakligen utarbetats av LO:s förre avtalssekreterare Erland Olauson och VD:n för LO-TCO Rättsskydd Dan Holke. Olauson är sedan 2011 även opartisk ordförande, OpO, i industriförhandlingarna. Han ska bland annat se till att löneökningar i Sverige aldrig överstiger den norm som industrin sätter, det så kallade Märket. Detta tror jag är den avgörande orsaken till fackens utformning av strejkförbuden, vilket jag återkommer till.

Fackens förslag ger i motsats till vad de påstår än allvarligare begränsningar i strejkrätten än den av utredningen föreslagna lagtexten.

När det gäller förbud mot stridsåtgärd för rättstvist är fackens förslag lika med utredningens och medför alltså samma allvarliga begränsningar i fackens rätt att vidta stridsåtgärder.

10607_02.jpgBild: Robert Nyberg

Fackens förslag mot stridsåtgärder för konkurrerande kollektivavtal, det vill säga när arbetsgivare redan har ett kollektivavtal för den aktuella personalen, innehåller fyra förbud:

- Om stridsåtgärden har annat syfte än att teckna kollektivavtal med fredsplikt.

- Om facket inte har förhandlat om de krav som motiverar stridsåtgärden.

- Om facket ställer andra krav än de man förhandlat om.

- Om facken ställer krav på hur kollektivavtalet skall tillämpas.

De första tre förbuden öppnar oändliga möjligheter till fredspliktsinvändningar, det vill säga att arbetsgivaren säger att en varslad stridsåtgärd är olaglig. Facket måste då gå till domstol för att pröva frågan, vilket är ett effektivt sätt att försena stridsåtgärden eller till och med få den förbjuden.

Fackens fjärde förbud öppnar för avtalsdumpning, det vill säga att arbetsgivaren byter ett dyrare avtal mot ett billigare. Den statliga utredningens spärr mot avtalsdumpning vid stridsåtgärd för konkurrerande avtal "om facket brukar teckna kollektivtal med arbetsgivaren" finns inte med i "fackens" förslag. Som jag skall förklara längre fram är detta inte en slump, utan en del av en strategi från framförallt IF-Metall och Industriarbetsgivarnas sida.

Facken öppnar för avtsalsdumpning

Facken öppnar alltså själva för strejkförbud som medger avtalsdumpning. För att belysa hur fackens förslag kan främja avtalsdumpning kan man ta ett mål i AD från 2005. Bakgrunden var att ABB vid årsskiftet 2003/04 övertog Pappersbruket Figeholm som sedan 1933 hade haft avtal med Pappersindustriarbetareförbundet. ABB övertog emellertid endast inkråmet, inte själva företaget som juridisk person, och lade in det som en osjälvständig avdelning i ABB. Eftersom ABB var medlemmar i Industriarbetsgivarna som sluter Teknikavtalet IF Metall med IF Metall, blev detta avtal automatiskt tillämpligt på alla arbetare i stället för Pappers avtal. Avtalet hade bland annat sämre ersättning för skiftarbete och ob-tid och sämre regler för arbetstid. Det är mycket tunga bestämmelser i en processindustri som ett pappersbruk eftersom arbetet pågår dygnet runt. Det fann sig inte Pappers i utan vidtog en stridsåtgärd. ABB stämde för otillåten stridsåtgärd och Arbetsdomstolen avgjorde målet med dagens lagstiftning. AD konstaterade att stridsåtgärden var lovlig (AD 2005 nr 105).

Vi ska nu se vad som skulle hända om detta mål skulle avgöras enligt fackens lagförslag.

En stridsåtgärd för att undantränga Teknikavtalet IF Metall är nu otillåten. Fackens förslag har inte heller den ventil som finns i den statliga utredningens förslag om att Pappers tidigare haft avtalet på Figeholm. Det enda avtal Pappers kunnat få genom stridsåtgärder enligt fackens förslag är ett hängavtal till Teknikavtalet IF Metall eller likalydande avtal med de lönesänkningar det skulle innebära. Detta beror på att "andraavtalet" inte får tillämpas om förstaavtalet har täckande bestämmelser. AD tolkar kollektivavtalsrätten så att i princip alla frågor är reglerade och fredsplikt råder så snart ett löneavtal träffats. Effekten av att andrafacket förbjuds kräva hur dess avtal skall tillämpas med stöd av stridsåtgärder blir därför likalydande avtal även om avtalsöverenskommelsen ser annorlunda ut.

Dan Holke debatterade om fackens förslag med Mats Glavå, docent i arbetsrätt. Glavå tog upp problemet med att förslaget öppnar för avtalsdumpning när nu stridsåtgärder förbjuds för konkurrerande kollektivavtal.

Holkes svar på detta problem var att Teknikavtalet IF Metall kan tillämpas på nästan all verksamhet inom LO-området i Sverige. Lösningen är då enligt Holke att LO:s styrelse avgör frågan om vilket förbund som skall organisera verksamheten, underförstått att på så sätt löses frågan om vilket förbund som skall ha avtalet, och därmed undanröjs risken för lönedumpning.

Problemet är bara att det inte var LO som avgjorde vilket avtal som skulle tillämpas i Figeholm, utan ABB. Detta är i och för sig självklart, eftersom arbetsgivaren alltid kan välja vilken facklig organisation man tecknar avtal med. Det är bara fackens konflikträtt som håller arbetsgivaren i fållan.

Trots att LO-styrelsen den 13 juni 2005 beslöt att avtalsrätten tillhörde Pappers vägrade ABB att byta avtal för Figeholmsarbetarna. Det var först sedan Pappers, Elektrikerna, Transport och andra förbund varslat om stridsåtgärder mot ABB och lastskeppen med ABB-frakt började vända på Nordsjön, som ABB vek sig och tecknade ett Pappersavtal.

Detta är bara ett av flera exempel på avtalsshopping mot rikstäckande LO-avtal för att få till stånd ett billigare LO-förbunds avtal. I en hel del fall har tvisten inte gått till AD eftersom LO-förbunden då använt principerna om rätt till stridsåtgärder från Figeholmsdomen för att tvinga arbetsgivarna att backa. Att nu LO-facken själva vill avskaffa denna rätt till stridsåtgärder när arbetsgivaren vägrar att rätta sig efter LO-styrelsen beslut är ett obegripligt självplågeri.

Hamnkonflikten inte orsaken

Men hur kunde ett socialdemokratiskt "arbetarparti" överhuvudtaget besluta sig för att tillsätta en utredning med syftet att inskränka strejkrätten? Strejken är ju arbetarnas enda verksamma verktyg för att förbättra sina villkor.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson sade som motiv att hamnarbetarkonflikten i Göteborg skapade överväldigande problem för den svenska exportindustrin. Det motivet är ren bluff. Utredningen är i själva verket beställd av det fackförbund där dåvarande statsministern Stefan Löfven tidigare var ordförande, IF Metall, och Metalls motpart, Industriarbetsgivarna.

Jag har i tidigare i debattartiklar påstått att det förhåller sig så. Jag har också fått det bekräftat från den vederhäftigaste källa man kan tänka sig, nämligen Svenskt Näringsliv. I en debatt med fackliga företrädare 2017 med rubriken Kollektivavtalets framtid fick LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson frågan hur han såg på den då nyligen tillsatta utredningen om begränsningar i strejkrätten. Han sade då bestämt att konflikträtten inte fick röras. När frågan fördes vidare till Svenskt Näringslivs vice VD Peter Jeppsson sade han med ett leende, att han tyckte att det var ironiskt att diskutera frågan på ett möte med fackliga företrädare. Den nystartade utredningen om att inskränka konflikträtten var ju ett rent beställningsjobb från IF Metall.

Torbjörn Johansson kommenterade inte detta påstående. Svenskt Näringslivs andre vice ordförande var säkerligen lika väl insatt i bakgrunden till den tillsatta utredningen som Torbjörn Johansson, därav den uteblivna diskussionen.

6F skall tvingas in under Märket

Fem av de förbund som står utanför industrifacken i LO har bildat en gemensam organisation för att driva förbundens intressen bl.a. i avtalsförhandlingarna, kallad 6F. Industriförbundens lönenorm Märket, har sedan länge varit normerande för löneförhandlingarna i Sverige. 6F ansåg att Märket gav ett för lågt lönepåslag i förhållande till produktivitetsutvecklingen i Sverige. Det senaste treårsavtalet med Märket gav endast 6,5 procents löneökning under treårsperioden. 6F tillsatte då en egen utredning för att få fram ett bättre underlag för lönekraven.

IF Metall har, som flera LO-förbund uppfattat det, hotat att lämna LO om 6F inte underkastar sig Märket. Men om fackens förslag till begränsningar i strejkrätten blir lag, behöver IF Metall inte göra verklighet av detta hot. Då räcker hotet om att lämna LO, eftersom IF Metall då inte längre är bundet av LO:s gränsdragningsbeslut. Övriga LO-förbund saknar efter lagändringen laglig rätt att genom stridsåtgärder försvara sina avtal om arbetsgivaren väljer att byta till IF Metalls avtal. Ett sådant hot räcker sannolikt för att få 6F att vika sig och underkasta sig Märket.

Så Hamnarbetareförbundet har nog fått klä skott för en lagändring, där de bara är förevändning, inte lagändringens mål. Men de föreslagna lagändringarna begränsar på köpet mycket av Hamnarbetareförbundets inflytande, eftersom de nästan helt förlorar möjligheterna att genom stridsåtgärder hävda sina krav. Det är sannolikt lockbetet att utplåna Hamnarbetareförbundet, som står utanför LO, som lurat övriga LO-förbund att hoppa på dessa helt massiva försämringar för svenska arbetare och fackföreningsrörelsen.

Sveket mot fackens medlemmar är oändligt stort. Jag hoppas att LO:s ledare kommer att ställas vid skampålen, när det fulla resultatet av deras svek uppenbaras.