Les Evangelistes Du Marche

LES VANGELISTES DU MARCHE

LES INTELLECTUELS BRITANNIQUES ET LE NEO-LIBERALISME

Keith Dixon

Raisons d'agir éditions 1999

När Margaret Thatcher blev Storbritanniens premiärminister 1979 var det naturligtvis ett resultat av sjuttiotalets ekonomiska och politiska kris, men det genomslag hon fick vore inte möjligt utan ett långsiktigt arbete för att övertyga de intellektuella. Det hävdar Keith Dixon i sin bok om hur en liten grupp ekonomer, journalister och politiker organiserat marknadsföringen av nyliberalismens idéer.

Författaren spårar den organiserade nyliberalismen till 1947 då Friedrich von Hayek tog initiativet till grundandet av La Société du Mont-Plerin vars roll är att anordna internationella seminarier kring nyliberalismen. Med på första mötet var bl.a. miljardären Antony Fisher som senare spelade en viktig roll som finansiär vid bildandet av ett otal nyliberala sammanslutningar.

Av dessa tillhör Institut of Economic Affairs (IEA), Center for Policy Studies (CPS) och Heritage Foundation några av de mest inflytelserika. IEAs taktik gick i början ut på att bearbeta bankväsendet eftersom det ansågs minst benäget att hålla fast vid dialogen med fackföreningsrörelsen. IEA var också först med att popularisera Friedmans och Hayeks teorier i pamfletter och små böcker. På åttiotalet var Fisher en av grundarna av Atlas Institut som har till uppgift att bygga upp fler s.k. think tanks. Atlas Institut är inblandat i grundandet av nästan 80 institut, varav 30 i Latinamerika. Dixon beskriver i kronologisk ordning de viktigaste nyliberala sammanslutningarnas uppkomst och inriktning. Han visar också att en relativt liten grupp ekonomer och politiker återkommer på båda sidor av Atlanten i dessa organisationer, namn som Milton Friedman, von Hayek, Lionel Robbins och Henry Hazlitt.

Den organiserade marknadsföringen av nyliberalismen har varit framgångsrik i Storbritannien. Först omvändes näringslivet och det konservativa partiet som ända till sjuttiotalet dominerades av keynesianer. Nu har nyliberalismen även slagit rot i labour, hävdar Dixon. Å andra sidan har nyliberalerna inte alls varit framgångsrika med att förändra britternas värderingar, skriver han. Fackföreningsrörelsen har återfått det förtroende den förlorade i slutet av sjuttiotalet och välfärdsstatens institutioner har förblivit populära. För Dixon är det ett tecken på att nyliberalismens inflytande inte är så slutgiltigt som det kan verka.


Enighets Fana - Ett Sekel Fackliga Fanor

VÅR ENIGHETS FANA

ETT SEKEL FACKLIGA FANOR

Margareta Ståhl

LO. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek 1998

Det 360-sidiga planschverket till LO:s hundraårsjubileum 1999 rymmer en forskningsinsats av stora mått. 6.000 fackföreningsfanor, dvs. alla som påträffats, har fotograferats och dokumenterats, främst av kulturhistoriskt intresserade fackföreningsmedlemmar. Några hundra av de intressantaste fanorna återges i boken.

Ståhls spränglärda men samtidigt mycket lättlästa kommentarer ger dels en bakgrund till varje enskild fanas tillkomst, dels ett vidare sammanhang: fanmålarateljéer, färgsymbolik, fanornas användning, symbolspråkets uppkomst och utveckling (handslaget, facklan, eklövskransen, den uppåtgående solen, de korslagda verktygen m.m.) Ofta återger fanorna idealiserade arbetare i daglig verksamhet. Självförtroende och segervisshet präglar återgivningen. Mycket påminner om målningarna från kulturrevolutionens Kina eller Stalintidens arbetarbilder när de inte var alltför heroiska. Sovjetisk socialrealism framstår alltså som mindre främmande, liksom svensk arbetarbild som mindre idyllisk och provinsiell än man i förstone kan tro. En stor folklig bildtradition i Sverige har rättvist dokumenterats.


Koranens Budskap

KORANENS BUDSKAP

Till svenska av

Mohammed Knut Bernström

och kommentarer av Muhammad Asad

Till skillnad från Zetterstéens översättning 1917 så har denna auktoriserats av en etablerad islamisk institution (Al-Azhar-universitetet i Kairo).

Som sig bör löper den arabiska originaltexten parallellt med den svenska. Det har religiös betydelse eftersom den troende endast betraktar den arabiska orginalversionen som "Guds rena ord" - såsom de uppenbarades för profeten av ärkeängeln Gabriel. Synsättet bottnar i den språkvetenskapligt korrekta insikten att en text aldrig fullt ut låter sig översättas till ett annat språk. Därav också själva titeln: Koranens budskap.

Slutligen är denna översättning också försedd med en mycket utförlig kommentar, främst språkvetenskaplig och teologisk men också med historiska inblickar. I jämförelse med Zetterstéens något tungfotade och påtagligt bibelinfluerade språk har Bernströms tolkning lite mer dragning åt en något högtidlig men lättläst sakprosa. Arkaismerna sitter inte längre i själva meningsbyggnaden utan i valet av substantiv och adjektiv.

Koranen saknar i stort sett en episk tråd och verserna är inte uppställda kronologiskt, i den följd de uppenbarades för Profeten, utan är redigerade i någon sorts tematisk ordning, vilket uppmuntrar till en mer encyklopedisk läsmetod. Därför blir det ofta roligare att läsa, och ger en djupare förståelse, om man läser utifrån någon särskild social eller historisk synvinkel. T.ex. kan jag rekommendera Magali Morsis Profetens hustrur (Lund 1990) som ett givande bollplank för ett kvinnohistoriskt perspektiv.


Grindstolpe

GRINDSTOLPE

Tage Aurell

Albert Bonniers förlag 1998

Tage Aurells författarskap, med sin höjdpunkt på fyrtiotalet, är märkligt. Mycket solidariskt skildrar han fattiga människor i glesbygd och småstad, ofta är de olyckliga och befinner sig i livskriser under en till synes lugn yta.

Berättartekniken är djärvt modernistisk, språket en oftast klockren kombination av folkligt tal och konstprosa. Nästan alltid lyckas det Aurell att ta sina personers perspektiv så att de framstår i all sin storhet och litenhet.

Den som hävdar att det är svårt att förena modernism och folklighet borde läsa Aurell. Det borde många andra också. Lars Andersson har i Grindstolpe samlat de bästa novellerna.