LE LIVRE NOIR DU CAPITALISME

Redaktör Gilles Perrault

Le Temps des Cerises 1998

I denna Kapitalismens svarta bok skriver historiker, sociologer, författare och ekonomer i ett trettiotal artiklar om marknadsekonomins skuggsida.

De flesta uppsatser innehåller inga kontroversiella tolkningar av historien. Det är inget kontroversiellt ens för borgerliga historiker att slavhandeln över Atlanten fungerade med kapitalistisk logik. Få tror idag på kolonialismen som den vite mannens börda. Det är ingen hemlighet att industriintressen i Frankrike och Tyskland verkade för krig vid tiden för första världskriget. Även borgerliga ledarskribenter kan tycka att det är trist att diktatorer som plundrat sina fattiga länder kan gömma sitt rov i västerländska banker.

Problemet med att behandla så många ämnen så allmänt i en bok är att det specifika sambandet mellan det kapitalistiska systemet och den händelse som avhandlas riskerar att bli otydligt.

Men nu är det inte meningen att Kapitalismens svarta bok ska vara uttömmande. Hur skulle den kunna vara det? I slutet finns en lång lista på människor som dött i massakrer och krig som initierats av kapitalismen. Siffrorna är hämtade från uppslagsverk.

Bara under 1997 dog 6 miljoner barn i världen av sjukdomar och undernäring. De dog utan uppmärksamhet för de dog av fattigdom i länder som varken var kommunistiska eller i konflikt med USA. Alltså saknar deras död betydelse för de flesta politiska tyckare. De tjänar ingenting till. Pedagogiska lik finner man i Gulag, i Kina eller Kampuchea. Opedagogiska lik är de irakiska, Vietnams, eller de barn som dör av sjukdomar de inte stått emot sedan Nestlé lurat deras mödrar att sluta amma.


SKOLA, SOCIAL MOBILITET OCH KULTURELL IDENTITET

Jonas Frykman

Historiska Media 1998

Jonas Frykman, professor i etnologi vid Lunds universitet, tecknar ingen ljus bild av dagens skola. Felet en pedagogik som allt sedan 70-talet och framåt blivit mer och mer individcentrerad. Skolan vill nu ha tillträde till hela elevens person.

För elevens del handlar det därför om att kunna agera förtroendefullt. Hela detta koncept, menar Frykman, bygger på det falska antagandet att alla är lika från början. Men på det sociala området blir bakgrunden utslagsgivande. Där kan man aldrig tävla på lika villkor, medan man kan tävla på någorlunda lika villkor när det gäller kunskap. Nu gynnas endast den bildade medelklassens barn eftersom dessa är vana att presentera en självidentitet och på så sätt ta sig fram med hjälp av de personliga resurserna.

Men efter sex år som lärare ställer jag mig frågan: Är det verkligen sant att denna förändring mot det individcentrerade och terpeutiska slagit igenom ute på våra gymnasie- och grundskolor, är detta inte bara vaga mål i övergripande läroplaner som egentligen inte fått någon större betydelse ute i verkligheten? Inom skolvärlden är ju en luttrad lärarkår van vid högstämda mål. Ute i klasserna ser det ofta mer traditionellt ut. Frykmans empiri är alltför tunn.

Däremot visar Frykman statistiskt att allt färre barn från hem utan studievana tar sig vidare till högre studier nu på 90-talet, att den sociala mobiliteten var större på 60- och 70-talet, och att Sverige även halkat efter andra OECD-länder när det gäller ungdomar som går vidare till högre studier.

Min största invändning mot Frykmans bok är hans ekonomiska resonemang. Frykman ser skolans problem endast som ett problem vad gäller dess kultur. Frykman menar till och med att skolans ekonomi stärkts under senare tid. Det är jag inte alls lika säker på. Ska den personalintensiva skolan behålla samma standard som tidigare måste ju dess kostnader öka relativt annan verksamhet där utrymmet för produktivitetshöjande åtgärder är större. Just nu sparar ju inte våra kommuner genom att direkt pressa lärarnas löner. I stället skär man ner på den administrativa personalen och lägger dessa arbetsuppgifter på lärarna (man kallar det "läraryrkets professionalisering"). Resultatet är tydligt: mindre tid till undervisning, och färre som vill bli lärare.

Frykman motbevisar i sin bok föreställningen att den sociala mobiliteten har upphört på grund av att underklassen nu har tömts på begåvningar. Det är synd att han inte öppet angriper företrädarna för detta synsätt, dvs Lorens Lyttkens och Gunnar Adler Karlsson. Här är Frykman alltför akademiskt försiktig.

Den ljusnande framtid! är alltså viktig och angelägen, dessutom lätt och rolig att läsa. Trots viss idealistisk slagsida är den ändå möjlig att överta kritiskt, och det är faktiskt mer än man kan säga om det allra mesta som skrivs om skolan idag.


GUNNAR MYRDAL: VÄGVISARE

Texter i urval av Örjan Appelqvist

och Stellan Arvidsson

Norstedts 1998

Det är bara att instämma i de lovord som givits från flera håll. Texturvalet är mångsidigt: nationalekonomisk teori likaväl som dagspolitiska inlägg. Utgivarnas egna kommentarer och litteraturhänvisningar är kunniga och utförliga. Naturligtvis är de i huvudsak lojala med Myrdals gärning, men inte reservationslöst okritiska.

Icke-experten har knappast möjlighet att skaffa sig en bättre bild av Myrdals insats än att läsa denna bok. Den demonstrerar historielösheten och okunnigheten i den numera rådande schablonbilden av makarna Myrdals roll i svensk 1900-talshistoria. Och den tydliggör futtigheten, inskränktheten och dumheten hos dagens etablerade nationalekonomi.


ÖGONVITTNE I NORDKOREA

Anna Louise Strong

Svensk-koreanska

föreningen 1998

Anna Louise Strong var den första korrespondent som rapporterade från norra Korea efter befrielsen från den japanska kolonialmaktens ockupation. Hon var också den enda amerikanska korrespondent som reste runt i landet och intervjuade människor från alla samhällsskikt. Hennes unika ögonvittnesreportage från 1949 finns nu på svenska.

Intresset för att publicera sådana reportage var obefintligt i etablerade massmedier. De stora nyhetsbyråerna var mer intresserade av att hämta sina uppgifter om norra Korea från de flyktingar som korrespondenter i södra Korea kunde tala med. Det var som att informera sig om London enbart genom brittiska flyktingar i Berlin under andra världskriget, kommenterar hon.

Hennes reportage publicerades av tidskriften Soviet Russia Today i New York. Den utkom 1949, året innan Koreakriget bröt ut.

Det är snart femtio år sedan Koreakrigets utbrott. Men frågan om krigets orsaker, bakgrund och förlopp är fortfarande lika laddad. De etablerade mediernas rapportering om Korea är - även i Sverige - fortfarande lika djupt osann. Det är därför viktigt att gå tillbaka till källorna och sprida kunskap om historien likaväl som om dagens faktiska förhållanden.

Broschyren, som är på 20 A4-sidor, kan beställas den genom Svensk-koreanska föreningens postgiro 65 06 66-1. Priset är 35 kr (30 kr plus porto). Glöm inte att ange namn och adress!


DEN GLOBALA NATIONALISMEN - NATIONALSTATENS HISTORIA OCH FRAMTID

Björn Hettne, Sverker Sörlin, Uffe Östergård

SNS förlag 1998

De tre professorerna har haft lite för bråttom. Den 400-sidiga boken kunde ha strukits ned - det blir för mycket referat av forskare författarna vill visa att de läst.

Det hindrar inte att boken ger en läsvärd och viktig ori-entering om den internationella, akademiska diskussionen om nation och nationalstat - alltför klasslös, kan man tycka från ett vänsterperspektiv. Tesen kan sägas vara att globaliseringen försatt de traditionella nationalstaterna, "den westfaliska ordningen", i kris. Desto enfaldigare då, menar författarna, att försöka upprätta en nationalstat i europeisk skala. Det nuvarande EU-projektet avvisas alltså i huvudsak. I stället förordas vagt utvidgade mellanstatliga samarbetsformer.


HAITI - MOT ALLA ODDS

Göran Lundin och Erland Segerstedt

Ord & Visor Förlag 1998

Detta är Lundins tredje bok om Haiti; en faktabok efter romanerna Den svarte generalen, 1982, och Den haitiske trollkarlens son, 1992. Den är skriven i samarbete med fotografen Erland Segerstedt och är troligtvis också den första faktaboken om Haiti på svenska språket överhuvudtaget.

Haiti är en verklig särling bland såväl de latinamerikanska som de karibiska länderna; den amerikanska kontinentens enda helsvarta nation. Först utrotade de vita den indianska urbefolkningen, sedan tvingades de svarta att utrota de vita när dessa till varje pris skulle återinföra slaveriet efter tio år av framgångsrik slavrevolt och ekonomiskt reform. Då hade de svarta revoltörerna slagit de franska- och spanska kolonialarmérna, slagit tillbaka och så gott som utplånat en brittisk invasionsarmé och slutligen tillfogat Bonaparte hans första svidande nederlag. En sådan fräckhet måste givetvis straffas, och liksom senare Castros Kuba blev Haiti isolerat och med tiden utsatt för amerikanskinspirerade statskupper. Efter de första årens ekonomiska blomstring vidtog diktatur och bottenlös korruption. Denna nedåtgående spiral pågår fortfarande.

Göran Lundin har genom tre haitiska adoptivbarn skaffat sig ett mycket personligt förhållande till den haitiska nationen. Boken är därför också på ett ärligt sätt mycket personlig i tonen utan att ge avkall på ambitionen att presentera en bred och nutidsorienterad bild av landet och dess problem. Det är inte den allvetande vite mannen som nedlåtande talar om "hur det är". Snarare en olycklig men klarsynt kärleksförklaring.


LILLUSION ECONOMIQUE - ESSAI SUR LA STAGNATION DES SOCITS DEVLOPPES

Emmanuel Todd

Gallimard 1998

Det var inte många ekonomer som ansåg att sextiotalets sjunkande tillväxtsiffror i Sovjetunionen var ett hot mot kommunismens framtid. En av få förutsägelser om Sovjetunionens fall gjordes emellertid redan 1976 i boken La Chute finale. Antropologen och demografen Emmanuel Todd baserade sin analys på icke-ekonomiska faktorer som t.ex. barnadödlighet.

I sin nya bok brukar han samma metod för att analysera vad han kallar för stagnationen i utvecklade samhällen. Han kritiserar den liberala ekonomiska skolan och dess modeller som är oberoende av kulturer och samhällen. Efterkrigstidens höga tillväxt kom när liberaliserade ekonomier fortfarande var kringgärdade av starka nationalstater. Det omöjliggjorde att kapitalismen kunde må bra utan att samhället också gjorde det. Jämlikhetstanken var ekonomisk.

Men jämlikhetstanken har inte försvagats sedan sjuttiotalet genom globalisering utan pga kulturella och utbildningsmässiga förändringar. Frihandelns främsta drivkraft är inte att den effektiviserar produktionen utan att den skapar större klasskillnader mellan välutbildade och lågutbildade i de västerlänska samhällena. Tron på frihandeln kommer av att eliten tappat tilltron till nationen och kollektivet.

För Todd är lösningen på problemet med sjunkande tillväxt, ökade orättvisor och sjunkande nativitet en återgång till starka nationalstater och ett skrotande av Europrojektet och fasta växelkurser (sado-monetarism). Det är bara i nationalstaten som en samhällsekonomisk nödvändig solidaritet kan återskapas.


TIDSKRIFT FÖR FOLKETS RÄTTIGHETER

1-2/98

Till stillsamma men värdefulla tidskrifter hör Tidskrift för folkets rättigheter. I tämligen färska 1-2/98 (ja, somliga är faktiskt ännu senare än Clarté) publiceras bland annat hovrättens dom mot Katarina Matti och de officiella uttalandena från USA, Sudan och Afghanistan i samband med de amerikanska terrorattackerna.

Men intressantast är lagman Olle Ekstedts ingående granskning av Maciej Zarembas artiklar om svenskt rättsväsende (tidigare publicerad i Juridisk tidskrift). Ekstedt går igenom de rättsfall Zaremba bygger sina artiklar på och synar också hans teoretiska resonemang. Zaremba visar sig ha förbigått centrala fakta i sina fallbeskrivningar, t.ex. att högre instans ibland ändrat domen, och tycks dessutom vilja förorda en lagstiftning med visst utrymme för blodshämnd.

En prenumeration på Folkets rättigheter kostar 150 kronor för fyra häften och kan tecknas på postgiro 930909-7.


SOCIALPOLITIK

December 1998 Bland utskick från från intressanta tidskrifter når oss en ny, Socialpolitik. Det är en fackligt fristående och partipolitiskt obunden tidskrift. Utgivare och ägare är den ideella Föreningen Socialpolitisk debatt, en sammanslutning av forskare, läkare, lärare, socionomer, psykologer, journalister och skribenter samt verksamma inom handikapprörelsen. Ordförande är nationalekonomen Stefan de Vylder. Det senaste numret handlar om det frivilliga sociala arbetet, både en nyhet på den svenska marknaden - och en gammal bekant. Man tar också upp s.k. social ekonomi, en tredje sektor mellan offentlighetens krav på kostnadseffektivitet och privata företagens vinstintresse. Steriliseringsdebatten angrips från ett nytt perspektiv: barn till utvecklingsstörda kommer till tals. Tidskriften kan beställas från Nordhemsgatan 43C, 413 06 Göteborg. Hemsida: http://www.socialpolitik.com .