Annamarija Todorov är förskollärare och poet. I sin senaste bok - Fröken Forever (Rastlös förlag, 2017) - gör hon poesi av sina arbetserfarenheter. Hon kom till Sverige i början av 1980-talet från dåvarande Jugoslavien och bor idag i Bro, mellan Stockholm och Enköping. Todorov skriver krönikor i Flamman och är medlem i Föreningen arbetarskrivare.

Dödsångest

En salt rännil av svett
rinner nerför pannan.
Munnen känns torr
som en sked full av damm.
En tår mättad av livets visdom
sköljer ögat en sista gång.
Du har levt ditt liv,
kämpat till sista blodsdroppen,
till sista andetaget.
Hjärtat slår sina sista slag.
Hela ditt liv passerar revy.
De underbara stunderna
livet broderade
med silvertråd
tunnare än spindelväv
täcker din kropp.
Du minns kyssar,
famntag,
bröllopsklockor,
barn som kom till världen
dagar mättade av lycka.
Du minns villan,
båten,
semestrar på Rivieran,
älskarinnor...
Din stjärna förglöder sakta.
Ängeln tar dig i handen.
Räkenskapens stund är kommen.
Innan din själ lämnar denna världen
hinner du skicka ett sista mejl
in i universums oändlighet.
Det enda du ångrar
på din dödsbädd
är att
du inte slet hårdare på jobbet
och att den strida strömmen av rapporter
du regelbundet levererade till chefen
inte hann bli helt perfekt stavade.