Tonläget i migrationsdebatten skapar ett hårdare och delat Sverige. Flyktinginvandringen framställs som det stora samhällsproblemet. Ledande socialdemokrater deltar i retoriken. I höstas angreps Fackligt center för papperslösa. Bengt Sandberg, ordförande för centret, svarar: De som utnyttjas ska inte skuldbeläggas, de som utnyttjar ska straffas.

Fackföreningsrörelsen i Sverige har tagit ställning för att ta kamp för de papperslösa. Därför startades i september 2008 Fackligt Center för Papperslösa. Centret ska vara en motor bland förbunden mot att människor utnyttjas på svenska arbetsplatser.

Vårt avstamp är att svenska kollektivavtal ska gälla alla som arbetar i Sverige oavsett om det handlar om svensk eller utlandsfödd, kvinna eller man, ung eller gammal, med eller utan papper. Kampen handlar om att förhindra och motverka lönedumpning och att människor utnyttjas på svenska arbetsplatser. Medlemmar är LO och TCO, och 34 fackförbund och avdelningar inom LO, TCO och SACO.

I en intervju i tidningen Kommunalarbetaren i september ifrågasatte Anna Johansson, socialdemokratisk ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott, centrets existens. Hon sade att "det är märkligt att det finns ett fackligt center för papperslösa" och att "det är en viktig princip att alla som arbetar i Sverige ska ha rätt till de rättigheter som finns i lagar och avtal". Men sen fortsatte hon med att likna hjälp till papperslösa vid trafficking, där kvinnor kommer till Sverige som offer för sexhandel. Hon tillade "självklart ska vi hjälpa dessa utsatta kvinnor. Men vi kan inte samtidigt då säga att de får stanna kvar i landet för att fortsätta med prostitution". Avslutningsvis svarade hon att det är bra att fackliga organisationer stöder papperslösa som utnyttjas av arbetsgivare.

"Men samtidigt är det märkligt att det finns ett fackligt center för papperslösa. Det är ju att säga ok till att vi har ett skuggsamhälle där personer har begränsade rättigheter jämfört med andra. Principen måste ju vara att det ska vara ordning och reda på svensk arbetsmarknad, har du inte rätt att arbeta i Sverige så ska du inte göra det."

Man tar sig för pannan. Uppenbarligen har Anna Johansson inte förstått vad facklig kamp handlar om. Hennes svar är inte bara okunniga utan djupt oroande. Svar som gör mig både upprörd och förbannad. En socialdemokratisk riksdagsledamot och ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott jämställer facklig kamp med medhjälp till prostitution och påstår att hjälp till papperslösa och andra grupper skulle vara att bidra till ett skuggsamhälle. Jag frågar mig: var fan har det socialdemokratiska partiet hamnat?

Det är motsatsen som skulle vara förödande. Att inte agera, att inte ta fight i varje enskilt fall skulle vara att medverka till både att människor skulle utnyttjas och till ett skuggsamhälle.

Och den allt hårdare politiska retoriken är inget nytt. Utspelen och förslagen från den socialdemokratiska regeringen de senaste tre åren, sedan den så kallade "flyktingkrisen" 2015, har ett gemensamt: en hårdare flykting- och migrationspolitik.

10710_01.jpg

Den politiska tävling som nu pågår i vårt land, om vilket parti som kan presentera de hårdaste, rigidaste och mest inhumana förslagen mot flyktingar och de papperslösa är inte bara fel, den saknar all humanism och saknar allt vad ett solidariskt samhälle borde stå för.

Åsikter som "vi kan inte ta emot alla", eller att "det kostar för mycket och hotar välfärden" eller "massinvandring" har blivit fullt legitima argument för att begränsa flyktinginvandringen.

De senaste årens förslag handlar sällan eller aldrig om hur vi på bästa sätt tar emot och integrerar flyktingarna. Utan hur vi på effektivaste sätt förhindrar dem att komma hit och på vilket sätt vi effektivast kan utvisa dem.

Det är skrämmande och oroande.

Det är cyniskt att i samma mening som man säger sig stå för alla människors lika värde och lika rätt samtidigt föreslå åtgärder som slår mot människor som redan lever i en fruktansvärd livssituation. Tonläget skapar ett hårdare och delat Sverige där flyktinginvandringen framställs som det stora samhällsproblemet och där grupper ställs mot grupper.

Det är näst intill omöjligt att beräkna antalet papperslösa i Sverige. Siffror som nämns är allt från 25 000 till 75 000. Inom EU har siffran 3,4 miljoner nämnts. Bakom siffrorna finns människor som har flytt från krig, flytt från politiskt, religiöst eller sexuellt förtryck eller från fattigdom och svält. De flyr med risk för eget och sina näras liv, och de har alla samma mål. Ett liv i trygghet och framtidstro. De papperslösa lever ofta under helt omänskliga förhållanden. För sin försörjning tvingas de ta arbeten hos skrupelfria arbetsgivare och privatpersoner. De utnyttjas och tjänar småsummor i lön på sitt hårda arbete, en lön som de ofta luras på. De lever under miserabla förhållanden och under ständig skräck att bli utvisade. De papperslösa tvingas för sin överlevnads skull gå med på fullständigt horribla löner, arbetsvillkor och bostadsförhållanden.

Det är inte flyktingarna som är det stora problemet. Problemet är de profithungriga, för att inte säga kriminella, arbetsgivare som dumpar löner och arbetsvillkor. Det är i den myllan av utnyttjande och exploatering av människor som ett skuggsamhälle skapas.

Det är i den myllan profithungriga, skrupelfria arbetsgivare verkar, de som utnyttjar papperslösas utsatta situation för egen vinnings skull och låter dem arbeta under urusla förhållanden till låga löner som ofta inte ens betalas ut. Dessa arbetsgivare ska fram i ljuset, få sitt straff, betala kollektivavtalsenliga löner och skadestånd både till den papperslösa och fackförbunden.

Det får aldrig vara så att de som utnyttjas skuldbeläggs, det är alltid de som utnyttjar som ska straffas.

10710_02.jpg

Facket kan inte sitta med armarna i kors och avstå från att agera. Det vore förödande. Att inte ta kampen mot detta är att medverka till att människor utnyttjas och exploateras. Vi får en delad arbetsmarknad, där en del verkar under schysta villkor, och en del där löner och andra villkor ligger långt under vad vi har förhandlat fram i våra kollektivavtal. Resultatet blir att avtalsbundna företag ska konkurrera med företag som har som affärsidé att lura både människor och samhälle. En situation som resulterar i en osund konkurrenssituation och en urholkning av kollektivavtalen. En situation som vi alla är förlorare i.

Vi måste få en ny debatt i Sverige. Den ska handlar om hur vi på bästa sätt hjälper dem som söker sig hit undan krig och förtryck, inte om hur vi på bästa och effektivaste sättet ska utvisa dem härifrån.

Det handlar om att solidaritet är så mycket mer än en läpprörelse, om att gå från ord till handling och att faktiskt visa vad praktiskt solidaritetsarbete är. Det handlar om människors lika värde och lika rätt. Det handlar om att alltid ta kampen för allas rätt till ett värdigt liv och ett jämlikt samhälle grundat på humanism och solidaritet.

Den kampen får aldrig bli ett projekt eller en kampanj. Den kampen måste vi föra varje dag, varje timme och varje minut.

Det handlar om människor.

[Originalrubrik:"Vad är det som är så svårt att förstå?"]