I Olof Palmes sista valkampanj prydde Socialdemokraterna en valaffisch med en öppen sportvagn. I förarsätet en finansvalp med en rasren dalmatiner vid sidan om sig. Det är nästan en kliché att påstå att den prydlige mannen, och - om man vill vara riktigt elak - hans hund, vid denna tid tagit kommandot över regeringens ekonomiska politik. Under Stefan Löfvens feministiska" ministär har det blivit uppenbart att samme karl sitter i förarsätet också inom utrikes- och försvarspolitiken. 
Sverige är nämligen inte längre ett land som äger en exportindustri - det är en exportindustri som äger ett land.

En majoritet av socialdemokrater och andra medborgare fäster ännu, trots massiv Natopropaganda, och trots försvarsministerns uppenbara dubbelspel, sitt hopp till Sveriges redan från början formella alliansfrihet. Det är lika bräckligt som brittiska Brexitanhängares förhoppningar om att EU-anhängaren Theresa May ska lägga ner sin själ i en frigörelse från EU. 
Sveriges makthavare har sedan Tysklands nederlag i kriget med få undantag likt en fågelhund följt England utrikespolitiskt. Brexit tog dem mycket hårt. Försök att belägga att Brexitomröstningen via Cambridge Analytics var manipulerad av skumma krafter pågår.

Efter Rysslands maktpolitiskt logiska men lagstridiga annektering av Krim har Mayregeringen gått i spetsen för en alltmer omfattande bojkott av Ryssland, senast i samband med Skripalattentatet. Ett av motiven kan vara att visa för EU och britterna att Storbritannien är alltför oumbärligt - politiskt och militärt - för att stå vid sidan om.

10401_01.jpgBild: Robert Nyberg.

Oavsett karaktären av Rysslands regim kan en västeuropeisk regering - även en svensk - alltid rida på en sekelgammal russofobi, sammanfattad av Winston Churchills i ett lätt rasistiskt memorandum i oktober 1942: "Det vore en gränslös olycka om det ryska barbariet skulle vinna överhand över kultur och oberoende hos de gamla staterna i Europa."

Den som idag påpekar att den västliga imperialismen inte fördelaktigt skiljer sig i graden av barbari från Ryssland och Kina, blir omedelbart, liksom under Joseph McCarthys 1950-tal, kallad "nyttig idiot". 
Men det vore nyttigt för Sverige - och en uppmuntran för andra folk - om vi mot Nato och dess allierade hävdade utanförskapet. Vi bör säga upp det krigsförberedande värdlandsavtalet och vägra delta i de imperialistiska krigen. Vi bör också hålla oss utanför de handelskrig USA och i varierande grad EU för mot Ryssland, Kina, Nordkorea och Iran. Det kan avgöra frågan om vi även i fortsättningen ska leva i fred i vårt land. Ännu ett skäl att hålla oss utanför både Nato och EU.