Benny Andersson - 

17 mars 2019

För Lenin, liksom för många andra av arbetarrörelsens ledare i slutet av 1800-talet, var Marx och Engels viktigaste insats inte deras ekonomiska analyser, utan att de hade identifierat den enda kraft som är i stånd att störta kapitalismen och införa socialismen - arbetarklassen. Före Marx och Engels hade socialismen bedrivits som ett teoretiskt projekt och därmed bara varit en av flera utopiska drömmar om hur ett bra samhälle borde vara inrättat. I den mån man ens funderade över vilka krafter som kunde tänkas genomföra en så stor förändring, pekade vissa ut den ”bildade och förnuftiga” delen av borgarklassen, andra ville ”väcka” massorna genom terror. Arbetarklassen å sin sida var fortfarande liten, oorganiserad och omedveten både om sin ställning som klass och sin historiska uppgift. I den mån man förde spontan kamp, förde man den mot enskilda arbetsköpare, som inte uppfattades som medlemmar av en fientlig klass utan som individer. Många socialister betraktade den tidens obildade och oorganiseade arbetarklass som ett av hindren för socialismens införande.

Benny Andersson - 

14 mars 2019

I ett inlägg på denna blogg går Kerstin Stigsson (KS) till attack mot reformismen i S och V:s gestalt. Enligt KS har dessa partier lämnat alla tankar på kamp för ett alternativ till kapitalismen. Så långt är det lätt att hålla med. Men tyvärr går KS längre och verkar hävda att det inte är reformismen, utan kampen för reformer i sig, som för arbetarklassen på avvägar och ”räddar kapitalismen”. Visserligen försäkrar hon att hon inte är motståndare till reformer. Men det är nog mest en läpparnas bekännelse. Om reformer ”räddar kapitalismen” borde revolutionärer i konsekvensens namn vara emot dem. Det kan emellertid aldrig vara reaktionärt att förbättra arbetarklassens läge under kapitalismen. Historien visar att sanna revolutionärer också är de mest konsekventa förkämparna för dagskrav och reformer. Reformisterna däremot villkorar sitt stöd. De stöder bara sådan kamp de kan kontrollera och som de anser inte ”går för långt”. Det första tecknet på de tyska socialdemokraternas reformistiska urartning var när partiet början av 1900-talet började betrakta arbetarnas spontana masstrejker med misstänksamhet och avoghet. Revolutionärer som Rosa Luxemburg och Lenin gav däremot masstrejkerna i Tyskland och Ryssland ett helhjärtat stöd. (Tilläggas kan att de flesta av dessa masstrejker syftade till det slags ”statliga reformer” som KS pekar ut som särskilt skadliga).

Daniel Cederqvist - 

8 mars 2019

Hamnarbetarförbundet nådde till slut seger i den långdragna konflikten med Sveriges Hamnar. Efter 47 år har man nu rätt att teckna kollektivavtal för sina medlemmar. Detta har inte lämnat den svenska högern någon ro. Ledarsidor, facebookinlägg och twitterutspel har riktigt osat av klassförakt. Inte minst det faktum att många utomstående solidariskt stödde hamnarbetarna, främst genom att skänka pengar till deras strejkkassa. På DN:s ledarsida skriver Lisa Magnusson om ”posörvänstern” som glatt kan skänka pengar till hamnarbetarna men, enligt henne, inte bryr sig om t ex undersköterskor. Nu är det dock så att det inte kommit någon uppmaning om att stödja undersköterskors kamp för just nu befinner de sig inte i konflikt med sina arbetsgivare. Skulle det läget uppstå kan jag med säkerhet fastslå att många av de som tillhör ”posörvänstern” skulle solidariskt bidra, efter förmåga, i den kampen. I fallet Hamnarbetarförbundet var det deras enighet och solidaritetshandlingar från andra som fällde avgörandet. En liten seger i klasskampen som visar att enighet och solidaritet ger framgång, droppen urholkar till slut stenen. Inte så konstigt att det stör de fina själarna på DN:s ledarsida.

Kerstin Stigsson - 

6 mars 2019

Från 1990 då Vänsterpartiet uteslöt ordet ”kommunisterna” från partinamnet har deras ekonomiska politik långsamt utvecklat sig från att ha en socialistisk inriktning till en kapitalistisk, ett exempel är frågan om utträdet ur den kapitalistiska föreningen EU.

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har lagt sig på sofflocket och anser att arbetarklassen inte är värda att slåss för mer än i parlamentet – om ens där!

Så vad har hänt? Hur kunde ett socialistiskt parti utvecklas från att vara ett parti för och av arbetarklassen för att idag vara ett reformistiskt socialliberalt parti för medel- och överklassen?

Olle Josephson - 

2 mars 2019

Äntligen! Så verkar åtskilligt vänsterfolk ha reagerat, när de läst programförklaringen från den nya socialdemokratiska föreningen Reformisterna. Ja, äntligen, men det finns problematiska luckor i Reformisternas förslag om sju stora reformområden (www.reformisterna.se/reformprogram).

Först det positiva: Självklart ska man vara tacksam och välkomnande! Tveklöst är det nyttigt att någon försöker precisera hur en långtgående reformistisk politik kunde se ut i dag. Väldigt många förslag är utmärkta: satsningar på bostäder och järnvägar, omfördelande förmögenhets- och fastighetsskatter, slopat överskottsmål i statsfinanserna, pensionslyft, återupprättade av allmännyttan, 35-timmarsvecka – ja, det är bara att läsa. Det är något att sätta emot 73-punktsregeringen. En annan politik är möjlig. Debatten flyttas några steg mot en bättre planhalva tack vare Reformisterna.

Webbredaktionen - 

28 februari 2019

Hamnarbetarna går ut i strejk onsdag 6 mars kl 00.00. Hamnarbetarförbundet varslar om total arbetsnedläggelse för allt arbete inom Hamn- och Stuveriavtalets tillämpningsområde på samtliga medlemsföretag inom Sveriges Hamnar.

Hamnarbetarförbundets hemsida: http://hamn.nu

Hamnarbetarförbundets facebooksida: https://www.facebook.com/hamnarbetarna/

Fb-gruppen "Vi stödjer hamnarbetarna!": https://www.facebook.com/groups/112615883700/

Information om varslet

Swish: 123 132 1959

Bankgiro: 177-9750.

IBAN: SE74 8000 0842 0234 3980 0271

BIC: SWEDSESS

Benny Andersson - 

17 februari 2019

”Imorgon måste vi upp tidigt, taxin kommer sju prick”, sa Yuliet. Naturligtvis var det bara jag som steg upp halv sju. Sju prick betyder något helt annat på Kuba än i Sverige. En av Yuliets otaliga mostrar anlände tjugo över, helt vitklädd, med massor av halsband tillägnade olika andar runt halsen. Till sist kom vi i väg. Vi skulle till Yuliets morbrors hus i Chicharones, där Yuliet, Jennifer och tre andra skulle initieras i det jag fortfarande trodde var santeria. De hade renat sig dagen innan genom att en rombedövad duva och tupp ströks över hela deras kroppar medan babaloun mumlade besvärjelser på en blandning av spanska och yoruba. Djuren blev sedan raskt av med sina huvuden och blodet samlades upp i skalen efter en kokosnöt som krossats mot golvet. Yuliet var mycket allvarlig i taxin, detta var en viktig dag hennes liv.

Margareta Zetterström - 

15 februari 2019

Som inbiten Italienvän försöker jag kontinuerligt följa nyhetsrapporteringen från "il bel paese" (det vackra landet, som det kallas). Och det är idag ingen munter uppgift, allra helst som den nya regeringen om möjligt är ännu sämre än de föregående regeringarna, framburen som den är av de högerpopulistiska och högerextrema vindar som nu blåser inte bara över Europa utan över hela världen.