Clartébloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.

Har ni tänkt på hur frånvarande utrikes- och försvarspolitiska frågor är på årets valaffischer och i valdebatterna? Inte för att jag vill ställa vård, omsorg och skola mot utrikes- och försvarspolitik men de påverkar ju varandra på olika sätt. När Sverige väljer att satsa X miljarder kronor på amerikanska Patriot-missiler betyder det att andra behov får stå tillbaka. När Sverige 2011 medverkade till att i grunden rasera det libyiska samhället bidrog vi samtidigt till flyktingvågen över Medelhavet, något som vi vet ger avtryck i det svenska samhället på många sätt (inte minst inom vård, omsorg och skola).

Hemkommen från 43 dagar i Santiago de Cuba sätter jag mig för att läsa lite av allt jag missat under min frånvaro. Och fastnar i Flammans sommarläsning – utdraget ur Didier Eribons hyllade självbiografiska essäbok ”Tillbaka till Reims”, som  bland mycket annat diskuterar orsakerna till högerpopulismens framgångar bland arbetarklassväljare i Frankrike. (”Från klass till ras”, Flamman 12 juli 2018). Att högerpopulismen i Europa och USA skulle ha nämnvärt stöd bland arbetare är något som många inom vänstern helst vill blunda för. Man drar fram den ena efter den andra undersökningen som visar att LePen, Trump, Åkesson och deras gelikar också har ett betydande stöd bland företagare och småföretagare. Vilket visserligen stämmer. Men det ena utesluter inte det andra. Diskussionen liknar den som länge förts om stödet för nazismen på 1930-talet.

De senaste veckornas rapportering från det stora landet i Väst har varit tämligen intressant. Särskilt för den som råkar ha en prenumeration på DN. I ett antal artiklar i tidningen sammanstrålar en uppsättning föreställningar kring journalistik, USA:s roll i världen och Trump (naturligtvis), som är värda att belysa. Den röda tråden i samtliga artiklar är glömska och ett avslappnat förhållande till amerikansk imperialism.

Invandringen och staten inte två olika frågor. Staten är om man får tro Marx och Lenin en apparat för klassherravälde och det är ingen tvekan om att det är den svenska staten tillsammans med överstatliga organisationer, främst EU, som reglerar invandringen till Sverige. Detta oberoende av invandrarnas härkomst och om de tilldelas flyktingstatus eller ej.

(c) Benny Andersson

Du har väl inte missat Benny Anderssons resebrev från Kuba? I fem artiklar har han berättat om sina erfarenheter, intryck och tankar under den resa han genomför i sommar på den ö i Västindien som i snart 60 år försökt gå sin egen väg i slagskuggan av supermakten USA.

Benny Andersson: "Jag skriver den här serien resebrev från Kuba av två skäl. Jag vill bidra till att öka intresset för Kubas försök att hitta en egen väg till utveckling och socialism. Och jag vill bidra till att öka intresset för att besöka Santiago – enligt min mening en av Kubas intressantaste städer."

Läs artiklarna:

Av Rosa-Luxemburg-Stiftung - Samir Amin - Looking at the Eurocrisis from the outside, CC BY 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=37004707

Ekonomen Samir Amin avled måndagen den 13 augusti, nära 88 år gammal.  På sin webbplats beskriver Monthly Review hans insatser.

By Vishma thapa [CC BY-SA 3.0  (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], from Wikimedia Commons

Den 10 augusti rapporterade SVT om en kambodjansk kvinna som fått sparken från en textilfabrik som syr kläder för Hennes & Mauritz. Orsaken var att hon ville bilda en fackförening. Rapporter som denna är inte ovanliga. I de flesta tredje världen-länder är repressionen hård mot arbetare som strejkar eller vill bilda fackföreningar. Men det finns också en annan sida av saken, som det tyvärr sällan eller aldrig rapporteras om, nämligen den framgångsrika kampen.

Guajiros (lantarbetare), Viñales, Kuba. Foto: MA

Klockan är fem på eftermiddagen och hettan har ännu inte lättat i Santiago. Förutom mig är huset tomt och för en gång skull nästan tyst. Bara fläkten surrar entonigt och grannarna grälar i huset intill. Medan jag försöker minnas debatten om socialismens drivkrafter som förde i slutet av 1960-talet – en konsekvens av brottet mellan Sovjet och Kina några år tidigare och Den Stora Polemik som följde. Ideella eller materiella drivkrafter, det var så frågan ställdes den gången. Den första antologin som kom på svenska var visst ”Planeringsdebatten på Kuba”. Sedan följde en rad böcker och antologier med liknande innehåll. Notabiliteter som Paul Sweezy och Charles Bettelheim höll på ideella drivkrafter och etiketterades sålunda som ”maoister”. Den vördnadsvärde Maurice Dobb höll på det materiella och klassades därför som ortodoxt sovjettrogen.