Clartébloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.

Återigen visar den israeliska apartheidregimen sitt sanna ansikte när militären besinningslöst mejar ner demonstranter som protesterar mot att USA nu flyttar sin ambassad till Jerusalem. Ambassadflytten är en avsiktlig provokation från USA:s sida, i Donald Trump har sionisterna en trogen allierad. I skrivande stund har de israeliska soldaterna mördat cirka 50 palestinier, kanske kommer dödstalet stiga ännu mer.

En rädsla har gjort sig allt bredare i föreningslivet. Det har blivit viktigare att försöka anpassa sig till förmodade hot mot bidrag eller negativ publicitet än att hålla samman. Det har skadat yttrandefriheten som ytterst grundar sig på vår kollektiva förmåga att försvara den och utveckla den genom demokratisk organisering av folkrörelser.

Vivek Chibber

Om all social handling är meningsorienterad är den materialistiska klassuppfattningen då dömd till evigt nederlag? Många, om än inte de flesta, samhällsteoretiker verkar anse det och har övergivit den strukturella klassteorin till förmån för en teori som definierar klass som en kulturell konstruktion. Den här artikeln visar att det är möjligt att acceptera de grundläggande insikterna i den kulturella tolkningen och samtidigt försvara en materialistisk teori om klasstruktur och klassformering.

Lewisham '77

I den amerikanska tidskriften Catalyst nr 1/17 finns en artikel av Vivek Chibber som heter ”Rescuing Class from the Cultural Turn”. Vi ansåg den vara värd att översätta och publicera på Clartés blogg. Eftersom artikelns resonemang  på enstaka ställen inte är så lätta att följa utan förkunskaper, har Niklas Eriksson och jag skrivit en förklarande inledning. Chibbers artikel finns på Clartébloggen i svensk översättning.
Det centrala problemet i Chibbers artikel handlar om relationen mellan (ekonomiska) strukturer å ena sidan och människors medvetanden och handlingar å den ena. I vilken utsträckning och på vilka sätt kan de förstnämnda sägas bestämma, eller påverka, de sistnämnda två? Marxistiska historiker som Robert Brenner, Ellen Meiksins Wood och andra som tilhör den riktning som de grundat och som brukar kallas för politisk marxism har riktat en förödande kritik mot den ekonomiska determinism och olika stadieteorier som har dominerat inom den sk ortodoxa marxismen. Från helt andra utgångspunkter utvecklade den sene Jean – Paul Sartre en liknande kritik i verk som ”Question de Méthode” och ”Critique de la Raison Dialectique”. Tyvärr kom Sartres banbrytande kritik av den ortodoxa, deterministiska marxismen i sovjetisk tappning att hamna i skuggan av Althusserskolans försök att restaurera ortodoxin. I vår inledning går vi helt förbi Sartres och andras försök att hantera problemen. Jag nämner det här bara för att klargöra att det finns betydligt mer att säga om denna för marxismens och samhällsvetenskapen så centrala problematik.
/ Benny Andersson

Karl Marx. Porträtt av Heinrich Zille

Clarté kommer att genomföra ”Marx 200 år” i början av juni. Vi återkommer med besked om datum och plats.

Clarté har den 2 maj kontaktats av en verksamhetschef på ABF Stockholm, som meddelat att det inställda mötet beror på en miss i kommunikationen. Till skillnad från den tidigare kontakten med enhetschefen betonar verksamhetschefen att det inte handlat om innehållet i evenemanget (Marx och revolution) utan om Clartés samverkan med en för ABF okänd organisation (Arbetarbildning).

ABF beklagar att man inte efterfrågat mer information innan beslut fattades, att man har förtroende för Clarté och vill att förbundet ska fortsätta att genomföra samtal i ABF-huset. Clarté, som har haft ett gott samarbete med ABF genom åren, vill också fortsätta det.

Clarté kommer att fortsätta diskutera och undersöka hur de senaste årens högerförskjutning av den politiska debatten, hopklumpandet av vitt skilda tankevärldar som ”extremism”,  tillsammans med ökade hot och påtryckningar från nyhöger- och nazist-grupper har påverkat förutsättningarna för det bredare samhällssamtalet.

Låt oss försvara vårt land och gå med i NATO! Strunta i sådana saker som världsliga tankar om arbete och löner, bra bostäder, eller att livet är förmörkat av fattigdom.

Låt oss försvara vårt land och gå med i NATO! Den hyresindrivande bostadsägaren; han är väl också svensk, och ska vi då tala illa om honom? Nej, låt oss inte bli förbannade på vår broder och landsman – ja, även när han höjer vår hyra.

Låt oss försvara vårt land och gå med i NATO! Den profit sökande och giriga kapitalisten som rånar oss på trefjärde delar av frukten av vårt arbete, som suger ut oss när vi är unga ända in på vår bara kropp, och som sedan ger oss sparken och slänger ut oss på gatan, som ett utslitet verktyg, när vi börjar bli för gamla för hans firma – han är väl också en svensk och kanske en patriot, och då ska vi väl inte tänka alltför arga tankar om honom?

Birgit Ståhl-Nyberg: Happy Boys (1974)

Min mor, Birgit Ståhl-Nyberg, var van att från den borgerliga kanten få nedlåtande recensioner av sina bilder. ”... det här är fråga om en konstnärlig begåvning som snörd i politisk korsett ännu inte fått komma till sin rätt", skrev Eugen Wretholm i Vecko-Revyn 1974.

Camilla Hammarström skriver i samma anda i Aftonbladet 19 april om den pågående utställningen på Uppsala konstmuseum. Budskapet gör Birgit Ståhl-Nybergs konstverk daterade och irrelevanta, får vi veta.

Med jämna mellanrum nås vi av häpnadsväckande rapporter om dansk flyktingpolitik. Nu föreslås att inga kvotflyktingar över huvud taget ska tas emot, och att asyl bara ska kunna sökas från ett annat land. Särskilda lagar ska tillämpas i områden där det bor många utrikes födda. Alla internationella konventioner sätts ur spel.

Ända sedan början av 2000-talet har Danmark tillämpat en mycket restriktiv flyktingpolitik. Till exempel har landet bland de högsta kraven i Europa på kunskaper i nationalspråket, det vill säga danska, för att få medborgarskapet. Man måste visa i ett test att man kan i princip lika mycket som den infödda dansk som gått ut grundskolans årskurs 9 med godkänt i danska. Det är ett krav som givetvis många infödda danskar inte heller klarar – de fråntas dock inte att medborgarskap.