Tyvärr har exluderande alltid, oberoende av vem som haft den politiska makten, varit en del av vår kultur i Sverige.
Det har aldrig funnits ett Sverige där alla talade svenska i stugorna eller ett Sverige där alla utövade samma religion och trodde på samma gud. Det har heller aldrig funnits ett Sverige där alla delade samma grundläggande moraliska, politiska och sociala värderingar. Det har däremot legat i den, starkt centraliserade, svenska statens intresse att måla upp en bild av en homogen nation. Med hjälp av rasifierad nationalism, evangelisk lutheranism och genom att exkludera allt och alla som avviker, har man systematiskt byggt upp myten om det svenska folkhemmet och legitimerat ett starkt centraliserande för att kunna kontrollera medborgarna. Hedningar, kättare, kalvinister, katoliker, judar, samer, kväner, tornedalningar, finnar, tattare, romer, resandefolk, zigenare, kommunister och muslimer för att nämna några som har förföljts och demoniserats under bygget av de Svenska ideal samhället.
Under de senaste åren har vi ägnat oss åt att demonisera personer från arabländerna. Trotts att det sedan 50 talet har flyttat in personer från den delen av världen hit till Sverige är det först efter de kallakrigets slut, som vi utsett dem till våra fiender och gett dem en gemensam benämning, muslimer. Innan dess benämndes alla efter sin ursprungsnationalitet. Det var turkar, libaneser, jugoslaver, kurder, iranier, somalier, uzbeker, etc.
Utgår man från dagens politiska verklighet så kan man konststera att motsättningarna mellan de som tror sig vara ursvenskar och invandrare lär bestå och nu har vi ju tiggarna också som vi kan hacka på i brist på annat.
Vårt såkallade demokratiska samhälle är tyvärr inte en garant för en fredlig samexistens vilket bevisas gång på gång världen runt. Sålänge vi inte ser vår egen skuld och inte inser att vi själva är en del av problemet kommer en fredlig samexistens att förbli en utopi. Därmed inte sagt att humanismen har förlorat kampen för ökad empati i vår omvärld men vi måste ta vårt ansvar när vi ser orättvisor och diskriminering var än det må förekomma.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.