Om USA och dess allierade framgångsrikt vill bekämpa jihadisterna i den Islamiska staten (IS, tidigare känd som Isis) borde man se till att få till stånd ett eldupphör mellan den syriske presidenten Bashar al-Assads styrkor och den syriska opposition, som inte tillhör IS. Varken den syriska armén eller de "moderata" rebellerna i Syrien är tillräckligt starka för att stoppa IS om de måste kämpa på två fronter samtidigt, i varje fall om man tittar på resultatet av de senaste striderna.

En vapenvila mellan IS´ båda huvudfiender i Syrien skulle inte handla om något annat och inte om någon mer allmän politisk lösning på krisen i Syrien, som för närvarande är omöjlig att lösa på grund av det alltför stora hatet mellan parterna. Ett eldupphör kan vara möjligt nu, vilket inte varit fallet tidigare, på grund av att alla parter och deras utländska uppbackare - USA, Saudiarabien, Ryssland och Iran - är skräckslagna över den Islamiska statens explosiva framryckning. USA:s utrikesminister John Kerry sade i fredags inför landets nationella säkerhetsråd, att det finns plats för alla "inklusive Iran" i en koalition mot IS.

Obama fick förra veckan representanthusets ja till att träna och utrusta moderata rebeller i Syrien och tanken är att dessa ska strida både mot Assad och IS. Detta handlar främst om PR, eftersom IS-styrkorna står knappt fem mil från Aleppo och är redo att angripa de sista rebellfästena, samtidigt som Syriens armé håller på att återta kontrollen i själva staden.

Inte heller i Irak kan man uppnå särskilt mycket med flygräder. Regeringen i Bagdad och Iraks armé är fortfarande shiadominerade och oavsett hur mycket sunniterna ogillar IS är de än mer rädda för deras motståndare. På samma sätt som 2007 kommer USA att försöka splittra sunnimuslimska stammar och områden och få dem att ta avstånd från fundamentalisterna, men då fanns 150 000 amerikanska soldater i landet och al-Qaida i Irak var långt svagare än dagens IS. Samtidigt kommer IS att få svårt att göra ytterligare framryckningar, eftersom man, bortsett från Bagdad, redan intagit de områden som bebos av de 20 procent av Iraks befolkning, som är sunnimuslimer. I Syrien utgör sunniterna minst 60 procent av befolkningen, vilket gör IS´ naturliga upptagningsområde betydligt större.

Argumenten för ett eldupphör i Syrien presenteras på ett övertygande sätt av Yazid Sayigh, från Carnegie Endowment for International Peace i Beirut, i en artikel under rubriken "För kampen mot Islamiska staten, sök vapenvila i Syrien". Han skriver helt riktigt att "såväl Bashar al-Assads regim som de mer moderata bland de väpnade rebellerna är sargade, blöder svårt och har hamnat i en alltmer utsatt position ... Det ligger i bådas intresse att avbryta de militära operationerna mot varandra och ägna sig åt det växande hotet från jihadisterna i öster".

Den syriska armén led svåra nederlag mot IS i juli och augusti, även om detta inte fick just någon uppmärksamhet i väst. Sayigh anger siffror som att 1 100 regeringssoldater dödades bara i juli. Det har länge stått klart att armén lider brist på stridsdugliga enheter och bara klarar av att strida på en front i taget. Assads kalkyl verkar vara att han skulle kunna dra fördel av IS´ framgångar, eftersom omvärlden skulle anse honom som ett mindre ont än fundamentalisterna. Men han har underskattat IS´ militära styrka, som att de exempelvis den 10 juni kunde erövra Mosul.

Ingen vapenvila är tänkbar utan att de båda sidorna utsätts för påtryckningar av sina utländska uppbackare - främst USA, Ryssland, Saudiarabien och Iran. Mycket hänger på hur realpolitiska dessa är: USA och Saudiarabien är ju fortfarande ute efter att bli av med Assad, men att detta skulle inträffa har blivit allt mindre sannolikt från andra halvåret 2012. Vid Genève II-samtalen i februari var det detta krav, som effektivt tog kål på hela det diplomatiska ramverk, som syftade till att nå en förhandlingslösning på konflikten. Kritiker av förslaget om eldupphör hävdar att detta skulle innebära att man låter Assadregimen bestå, men den är i vilket fall som helst inte på väg att falla. Regimen tror kanske att man gradvis håller på att återta kontrollen över resten av landet, men framryckningen sker med snigelfart och greppet över terrängen är bräckligt. Den syriska armén kanske inte skulle klara av en större offensiv från IS´ sida.

IS växer sig starkare medan dess motståndare i Syrien försvagas. Man gör snabba nyrekryteringar i alla delar av kalifatet. Yezid Sayigh citerar rapporter från oppositionshåll om att IS börjat utbilda 6 300 nyförvärv i Irak bara i juni. En studie från den nationella säkerhetsrådgivarens kontor i Bagdad visar att när 100 jihadister intar ett område leder till till nyrekryteringar på mellan 500 och 1 000 man. IS verkar vara förberett på flygräder, man har dragit undan styrkor och tunga vapen från byggnader, där de är lätta att identifiera. Och om USA:s flyg inte klarade av att vinna kriget i Afghanistan är detta än mindre sannolikt i Irak eller Syrien.

Ett eldupphör i Syrien skulle undanröja ett av IS´ starkaste kort; sunnimuslimernas uppfattning att hur förfärligt IS än må vara framstår alternativet av en ny ockupation under regeringsstyrkorna som än värre. Och regeringssidan kanske för sin del känner oro över att inte längre kunna ställa syrierna inför det beska valet mellan Assad och jihadister som skär av folks huvuden.

Om ett mer normalt civilt liv återställs i Syrien skulle det innebära ett oerhört framsteg. En del av de 3 miljonerna flyktingar utanför landet samt de 6,5 miljoner som tvingats lämna sina hem inne i landet, av en sammanlagd befolkning på 22 miljoner, skulle kunna återvända hem. Det skulle kunna ge utrymme åt mer moderata individer och grupper, som hamnat i marginalen eller tvingats under jorden sedan 2011.

För närvarande måste det politiska landskapet i Syrien framstå som utmärkt i IS´ ögon. Motståndarna är splittrade. USA backar upp en moderat grupp som knappt existerar och försöker försvaga Assads regering. Den gångna veckan ägde några av de hårdaste striderna i Syrien rum, när IS angrep den kurdiska enklaven Kobani, även känd som Ayn al-Arab, nära gränsen till Turkiet. Den försvaras av medlemmar av den kurdiska YPG-milisen, den syriska grenen av det huvudsakligen turk-kurdiska PKK, som USA stämplat som "terrorister".

USA:s politik har något av det absurda i Alice i Underlandet över sig; allt är motsatsen till vad det synes vara. Den s k "koalitionen av villiga" är i själva verket ytterst ovillig att slåss mot IS, medan de som hittills hållits borta, som Iran, Syriens regering, Hezbollah och PKK, är de som fått ta itu med kampen. En vapenvila mellan regeringssidan och moderata rebeller i Syrien skulle göra att båda kunde ägna krafterna åt att bekämpa IS, något som måste ske snabbt om de vill undvika nederlag.

 

Publicerad i Counterpunch, 22 september 2014

Översättning: Björn Erik Rosin

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.