Under 1960 och 1970-talet var Clarté en stark studentorganisation. Clartéister fanns som representanter i många kårfullmäktige runt om i landet och förbundet var bland annat starkt vid Stockholms universitet. Under 1970talet och i och med att vänstervågen ebbade ut sjönk också aktiviteten inom studentrörelsen, dock fanns Föreningen Argus kvar i Uppsala, Argus bestod av ur Clarté uteslutna studenter som dock fortfarande drev studentpolitik och fanns representerade i Uppsala universitets kårfullmäktige en bit in på 1980talet. Om vi räknar Föreningen Argus erfarenheter till Svenska Clartéförbundets erfarenheter så har förbundet nästan 40 års erfarenhet av kårpolitik.

Idag har vi en situation där det finns en uppsjö av oorganiserade progressiva studenter som inte känner sig hemma i VSF (vänsterpartiets studentförbund) eller S-studenter (socialdemokratiska studentförbundet). Dessa studenter för idag en tillvaro som politiska vildar inom olika kårfullmäktige och kårer runt om i landet. Samtidigt har vi en situation där studenters situation försämras och studenterna passiviseras.
Gällande den försämrade situationen för studenter handlar den främst om att studentkårerna på många håll i landet blivit avpolitiserade. Kårpartisystemet är avskaffat till förmån för renodlade personval vilket har skapat en osäkerhet hos studenterna eftersom man inte vet vem som tycker eller vill vad. Efter kårobligatoriets avskaffande har också studentkårerna förlorat sin legitimitet till viss del vilket försvagar förhandlingspositionen gentemot skolstyrelserna. Utöver detta problem finns också problemet med hur den borgerliga regeringen påstår sig förbättra studenters situation genom att höja studiemedlen, men i Sverige har vi ett tvådelat studiemedel, dels en bidragsdel och dels en lånedel. Den del som höjts är lånedelen samtidigt som återbetalningsvillkoren blivit betydligt hårdare för studenterna.
Gällande passiviseringen så handlar den främst om hur de progressiva studenterna fått det stora problemet att man ju inte alls har möjlighet att organisera sig eftersom det inte finns något studentförbund som tilltalar dem.
Svenska Clartéförbundet befinner sig just nu i en situation där man diskuterar förbundets framtid och framtida verksamhet. En tanke angående denna framtid är att återuppta studentpolitiken. En praktisk invändning kan möjligen vara att Clartés huvudsakliga medlemsbas inte består av personer som befinner sig i en studentsituation. Dock har Clarté, som fristående socialistisk organisation, en unik möjlighet att återuppta diskussionen om studenters situation genom seminarier dit man bjuder studenter. Den genomsnittliga medlemsåldern i Svenska Clartéförbundet behöver inte vara något hinder för att ta upp en sådan diskussion, erfarna kamrater kan agera vägledande för nya. Erfarenhet är aldrig ett hinder eller en black om foten.
Till den gamla clartéist som undrar om detta verkligen är praktiskt genomförbart kommer en hälsning från 1960talets Clarté, som en uppmaning och tillrättavisning;
En enda gnista kan tända en präriebrand.

Jonas Lundgren 

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.