Bild: Crispin Sarra

Belackarna av Kuba och de som hånar socialismen i allmänhet brukar dra till med att konsten är begränsad eller enahanda eller centralstyrd på något sätt. I själva verket har måleri, skulptur, litteratur och dans blomstrat och utvecklats under de senaste sextio åren i Kuba, från 1959, då revolutionen segrade. Det gäller allt ifrån folklig kultur som barnens och ungdomarnas kreativa verksamheter i kvarterslokalerna, där lektionerna alltid är gratis, till de internationella konstbiennaler som hålls i Havanna.

”Den segrande tuppen”, så heter denna målning (akryl på duk, 30 x 40 cm) som jag hade med mig tillbaka från senaste medicinarresan. Konstnären Crispin Sarra är gift med dr. Lidice Verdera, och det var egentligen henne som vår grupp besökte i deras hem. Men medan kvinnokliniken är hennes arbetsplats är Crispins ateljé på något sätt inklämt i de tre små rummen – de lever enkelt för att inte säga påvert – och väggarna är täckta av hans färgglada, humoristiska och smått absurda infall. Tropiskt sensuella är de också, men jag hittade snabbt de politiska målningarna där den röda tuppen är en bland många.

Lidice är gynekolog och därutöver specialiserad i det som i Kuba betecknas Medicina tradicional och hos oss skulle heta Komplementär alternativ medicin. Jag träffade henne för sju år sedan när hon föreläste i kvarterets kulturlokal. Därefter har jag haft flera tillfällen att lyssna på utläggningar och även bevittnat hur hon kompletterar sedvanliga behandlingar vid kvinnosjukdomar och besvärliga förlossningar med sina metoder. Hon använder såväl akupunktur, örtterapi som homeopatisk medicin i enlighet med Hälsoministeriets riktlinjer. Hennes chef, överläkaren, var skeptisk ända till dess att hon botade hans lilla pudel från en obotlig cancer. I läkarutbildningen ingår traditionell medicin, men Lidices specialisering och skicklighet har gjort att hon inbjuds att hålla återkommande kurser förutom på de egna universiteten utomlands som Peru, Frankrike och Spanien. Det behöver väl inte sägas att USA försökt locka henne att emigrera, vilket grannlandet (monstret kallat av José Martí) gör systematiskt med de kubanska läkarna. Men hon har ingen tanke på att lämna sitt land, för såväl hon som maken är entusiastiska anhängare av Fidel och Kubas socialism. ”I vårt land ser vi aldrig barn som tigger på gatan och är hungriga”, förklarade hon ”alla barn går i skolan”.

Konstnären utökade bildens titel med att ”Det är en tupp, förstår du, som kan ta med sig en blomma, deklamera en dikt eller sjunga en folkvisa men som samtidigt är beredd att försvara sitt lands oberoende”, och sedan fick vi lämna plats i den trånga lägenheten för några av kvarterets barn skulle få teckningsundervisning, den Crispin bedriver som en samhällsinsats på lördagarna.

FAKTARUTA
Nätverket Medicinare för Kuba består av personer som är verksamma inom sjuk- och hälso vård, så som sjuksköterskor, apotekspersonal, läkare, under sköter skor, vårdbiträden och (re)habili te ringspersonal med flera. Vi vill slå vakt om en rättvis och jämlik hälso- och sjuk vård i vårt land; motverka den blockad som USA bedriver i strid mot internationell rätt; stödja läkemedelsförsörjningen i Kuba, och utveckla kunskapsutbytet mellan våra länder. Vi dokumenterar hälso- och sjukvårdssituationen, förmedlar kontakter och ordnar studieresor. Under två veckor år 2018 företog vi den sjunde studieresan med besök på kliniker och ålderdomshem, samtal med kollegor och kulturella aktiviteter (två konstmuséer) och salsa.

FÖRFATTAREN
Gábor Tiroler är folkhälsovetare och lärare i rehabilitering vid Uppsala universitet (pensionerad) och har varit verksam i internationellt utvecklingssamarbete på hälso- och rehabiliteringsområdet via Världshälsoorganisationen, Sida och en rad andra organisationer. Han är samordnare för nätverket Medicinare för Kuba.

Kommentarer   

0 #10 Sven Andersson 2019-05-03 18:10
En handfull svenska företag finns idag representerade på Kuba. Exporten till Kuba uppgår till totalt 190 miljoner kronor. Sveriges export till Kuba utgörs främst av maskin- och verkstadsprodukter, apparater för telekommunikation, transportutrustning, halvfabrikat och kemikalier. Importen uppgick till 20 miljoner kronor. Importen består främst av råvaror och bränslen, maskin- och verkstadsprodukter och tobaksvaror.
Svenska företag på Kuba:
Till dessa hör handelshuset Elof Hansson International (representerar bl.a. Atlas Copco vad gäller nickel- och stålindustri och Alfa Laval i olje-, socker- och livsmedelsindustri), Volvo Construction Equipment AB (maskiner till nickelindustrin och byggnadssektorn), Ericsson AB Branch Cuba (telefoni, GSM- nätutbyggnad), De Laval (utrustning till mjölkproduktion), Tetra Pak (förpackningsindustrin) och Sandvik International AB (maskiner och utrustning till gruvindustri och byggnadssektorn).
Svenska företag som vill exportera till riskländer använder EKN, Exportkreditnämnden. För närvarande uppgår Kubas skuld till svenska företag på 1,8 miljarder.
2017 så betalade Kuba 26 miljoner kronor av sin skuld, jag känner inte till på vilket sätt eller med hjälp av vilka banker betalningen skedde. Som artikeln foreignpolicy.com/.../how-to-bring-capital-to-cuba
nämnde så är det främst ett problem med transaktioner i amerikanska dollar USD eller via amerikanska banker. På motsvarande sätt så straffar Kuba den som försöker föra in USD i landet med en 10% straffavgift.
Citera
0 #9 Kerstin Stigsson 2019-05-03 12:16
Sven, den svenska företagaren skall lägga hela skulden på USA, och inte på Kuba, för att han inte har fått någon betalning.
Den här artikeln är från 2016, så sanktionerna har blivit hårdare (och inte lättare som artikeln säger) sedan när Trump tillträdde som USAs president.
'While there has been an easing of restrictions on banking, a range of U.S. banking are still prhibited for Cubans'.
foreignpolicy.com/.../how-to-bring-capital-to-cuba
Citera
0 #8 Kerstin Stigsson 2019-05-03 11:59
Sven, jag känner inte till varför att den svenska företagaren inte har fått sina pengar. Men en av anledningarna kan sannolikt vara svårigheter för att föra över betalningen via andra nationers (och Kubas) banker, just på grund av USAs blockad mot Kuba.
svensk-kubanska.se/.../
Kuba tvingas - av USAs blockad - alltså till kontanta betalningar. Det är inte någonting som de avsiktligt vill.
Citera
0 #7 Sven Andersson 2019-05-02 18:47
Kerstin, håller helt med om att "det är faktiskt kubanerna själva som väljer vilket ekonomiskt system som de vill ha". På mig verkar det inte som kubanerna vill ha det så som de har det längre. Det är mitt intryck efter att ha diskuterat med 10-tals kubaner under min resa till Kuba för några veckor sedan. Den vanligaste reaktionen jag får när jag pratar med kubaner om "blockaden" är ett stort gapskratt; "hahaha vi skyller allt på blockaden". Trots allt så gäller USAs sanktioner den handel som sker med USA. USA straffar dessutom företag som samtidigt försöker bedriva handel med både USA och Kuba. USA kan inte bortsett från dessa fall att hindra företag och länder att handla med Kuba. Dessutom består 8% av Kubas import avvaror från USA, men som de måste betala kontant för. Pratade med en svensk företagare som sa: " vi exporterar gärna till Kuba, men de betalar ju inte. vi försökte en gång men fick aldrig betalt". Jag förnekar inte att USAs sanktioner gör importen lite dyrare men huvudproblemet är att Kuba inte har något att exportera förutom turism och läkare
För att man skall kunna importera krävs det att man får inkomster från exporten. T.om turismen hade kunnat vara en bättre affär om man inte varit tvugna att importera huvuddelen av maten som turisterna konsumerar. Samtidigt som c:a 60% av jordbruksmarken ligger oanvänd, övervuxen av ett ogräs man importerade från Afrika av någon idiotisk anledning som jag glömt.
Citera
0 #6 Kerstin Stigsson 2019-05-02 16:50
Under hela 1960-talet (och sannolikt ända fram till 1990-talet) hotade USA med en invasion av Kuba. De hade t o m militära baser (Guantanamo) som dygnet runt var beredda till att intervenera landet. Så hotet från USA och de stränga sanktionerna var reella.
USA trodde på 1990-talet att när kontrarevolutionen hade ägt rum i Sovjetunionen skulle även Kuba falla.
I en kapitalistisk värld, med sanktioner, är det mycket svårt för ett litet land att klara sig. Även Iran har drabbats, även om än inte lika hårt. Det är faktiskt kubanerna själva som väljer vilket ekonomiskt system som de vill han. En stormakt som USA borde inte kunna, utan att bestraffas internationellt, ställa som villkor till ett annat mycket litet land att ändra sitt ekonomiska system för USAs egna kapitalistiska intressen.
Jag undrar - om vi i Sverige hade drabbats av lika hårda sanktioner och blockader, hade vi då inte haft en lika stor fattigdom som Kuba (eller ännu värre)? För trots allt, vi är beroende, om vi vill det eller inte, av vår omvärld på alla områden.
Citera
0 #5 Sven Andersson 2019-05-02 15:16
Kerstin, det verkar inte som kubanerna tyckte det var en nödvandig försiktighetsåtgärd att förbjuda Beatles. Regimen på Kuba har nu under 60 år skyllt allt på hotet från USA alternativt blockaden. Ekonomin är på ruinens brant, lärare och läkare lämnar sina yrken för att kunna överleva, barn och unga anser det meningslöst att studera, jordbruksmarken är överväxt av ogräs osv osv osv. Allt skylls på blockaden och hotet från USA. Sopbergen på gatorna, alla familjer som bor i rivningshus (varav flera kolappsar varje år med dödsfall som resultat) allt kan inte skyllas på blockaden. Systemet är helt enkelt totalt paralyserat. Den enda sektorn som frodas är den privata, privata restauranger, taxi och hotellnäringarna blomstrar, folk bygger och reparerar med en otrolig nit och uppfinningsrikedom som om den berömda blockaden aldrig existerat. Initiativkraften finns både inom ekonomi och kultur och den tjänar landets oberoende medan regimens brist på initiativ bara spelar USA i händerna. Hur kan det komma sig att revolutionärer som en gång vågade ge sig ut på livsfarliga projekt, Moncada, Granma eller att hota USA med atomkrig är så otroligt fega att de inte vågar göra sig av med den dubbla valutan som gör att landets ryggrad av yrkeskunniga flyr sina arbeten för att arbeta som guider och servitörer? Kontroll och förbud ger kanske trots allt bara en falsk känsla av säkerhet. John Lennons Working Class Hero kanske var mer ett hot mot sockerplantageägaren Ángel Castro och hans barn Fidel och Raul än ett hot mot Kubas självständighet.
Citera
0 #4 Kerstin Stigsson 2019-05-02 13:36
Säg mig en sak, Sven Andersson, varför fick sovjetisk litteratur, konst, musik, etc inte lika stort utrymme i Sverige som den amerikanska kulturen? När den utmärkta sångaren och musikern Vladimir Vysotskij inte ville hoppa av i väst sjönk hans popularitet i väst.
USA har sedan den kubanska revolutionen ägnat sig åt propaganda mot Kuba, även en kulturell propaganda. Så jag kan förstå Kubas försiktighet när det gäller att godkänna och framföra ny musik, etc på Kuba.
www.amazon.com/.../1876175095
Citera
0 #3 Sven Andersson 2019-05-01 23:07
Min kritik gäller Tirolers påstående om kulturell frihet under 60 år på Kuba. Och om man nu hade viktigare saker att syssla med så är det ännu mer obegripligt att de hade tid och ork att förbjuda Beatles eller att avskeda partimedlemmen och trubaduren Silvio Rodriguez från sitt arbete inom kubansk TV.
Citera
0 #2 Kerstin Stigsson 2019-05-01 10:21
Sven Andersson.
Orsaken till att Beatles förbjöds på Kuba kan kanske vara att de 1965 fick MBE orden (Members of the order of the British Empire). Vissa medlemmar, t ex Lennon lämnade tillbaka orden 1969, på grund av britternas inblandning i världens krig (men möjligtvis också på grund av kärleken till Yuko Uno, som var en stor fredsaktivist).
www.thebeatles.com/.../beatles-mbes-awarded-queen
Som någon skrev på en hemsida: 'But in those days, cubans had more serious concern than imagining a yellow submarine when the real ones were just 12 miles avway'.
Citera
0 #1 Sven Andersson 2019-04-24 18:42
"I själva verket har måleri, skulptur, litteratur och dans blomstrat och utvecklats under de senaste sextio åren i Kuba, från 1959, då revolutionen segrade"
Besökte Lennon-skulpturen i Havanna för ett par veckor sen. Kubanerna ser den som en stor seger för ett friare kulturliv sedan den invigdes år 2000. Tidigare var Beatles förknippat med imperialismen och förbjudna. T.om Silvio Rodriguez, Kubas hovtrubadur blev avskedad från sitt jobb för att ha spelat Beatles-covers. Som tur är har den politiken ändrats men att påstå att kulturlivet varit fritt under 60 år är ingen liten överdrift. Till kulturen hör också utbildnings-sektorn. I artikeln påstås det att:

”I vårt land ser vi aldrig barn som tigger på gatan och är hungriga”, förklarade hon ”alla barn går i skolan”."

Bortsett från att barn och vuxna faktiskt tigger i dagens Kuba så är utbildningen, Kubas stolthet, i kris. Förklaringen är landets otroligt korkade valuta och lönepolitik som gör att servitörer, guider och taxichaufförer tjänar per halvtimme vad en lärare eller läkare tjänar per månad. Följden har blivit att både lärare och läkare flyr sina yrken. Dessutom är det allt vanligare att de unga inte vill studera. Varför slösa tid på en lång utbildning för att tjäna 200 kronor i månaden som lärare eller 400 kronor som läkare när man kan tjäna samma belopp per halvtimme inom den privata, kapitalistiska sektorn där c:a 30% av Kubas arbetskraft nu arbetar?
Från partiets sida har jag nu hört i minst 3 år att man skall ändra på systemet med dubbla valutor men inget sker. Samtliga jag pratade med under mitt besök nyligen pratar öppet om att de vill ha en förändring så kubanerna blir alltmer orädda att uttrycka sina åsikter. Många ifrågasätter också hur oberoende Kuba varit sedan revolutionen. Som en kubansk vän uttryckte det: "först sög vi på Sovjets tuttar och sen på Venezuelas, när skall vi bli självständiga på riktigt"? Oron går inte att ta fel på, i december t.ex fanns inget bröd att få tag på och Venezuelas kris märks på fler och fler områden. Samtidigt så tvivlar fler och fler kubaner på att den s.k blockaden är ensamt ansvarig för de ekonomiska problemen. Varför blomstrar de privata företagen inom hotell, restaurang och taxibranscherna medan de statliga företagen och jordbruket är på ruinens brant?
Citera

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.