I alla samhällen och tider har man haft sina sätt att formulera ”frihet”. I vårt samhälle så har det kommit att förknippas med möjligheten att göra olika slags val. Den som är fri har möjlighet att välja och ju fler valmöjligheter vi har desto lyckligare och friare blir vi, lär oss nyliberalerna. Hur dessa alla våra val och valmöjligheter är relaterat till frihet förklaras inte utan tas på något sätt för givet. En sak är dock säker: vi har blivit väljande människor på heltid.

De triviala valen handlar oftast om elleverantörer, tidningsprenumerationer, teletjänster, bredband, TV-utbud, pensioner, penningplaceringar osv. Om vi tänker på det statliga pensionsvalet, så visar det sig att de flesta inte aktivt väljer någon pensionsfond, utan får det som pensionsmyndigheten har valt åt oss. 

Valfrihet var under början av nittonhundratalet ett viktigt slagord i både arbetar- och kvinnorörelsen och hela arbetarrörelsen har ju varit en kamp mot överheten och att erövra rättigheter som har med val att göra.

Då handlade det i många fall om livsavgörande val: t.ex. rätten för kvinnlig rösträtt eller arbetarbarns rätt att studera vidare. Helt sant är också att idén om valfrihet var grunden för den representativa demokratin, där inflytandet utövas genom att välja mellan olika politiska alternativ.

Innebörden i ordet valfrihet har emellertid drastiskt förändrats och detta rätt omärkligt. Om det tidigare handlade om rätten att välja något annat, går dagens valfrihet ut på att välja mellan samma sak. Dessa val utgörs i många fall av att alla vill detsamma – alla vill ha bra skolor för sina barn, alla vill ha billig el och en trygg pension – men att man trots detta väljer var för sig.

Problemet är alltså att nu när valfriheten för oss är så omfattande, ska vi fås att tro att valfrihet är lika med frihet. Framförallt har den nyliberala retoriken också fått effekt inom hela det politiska tänkandet.

Vissa har även lyckats med den intellektuella kullerbyttan att blanda in existentialismens begrepp om det fria valet. Några har i debatten citerat Jean- Paul Sartre som uttryckte saken; ”vi är våra val”. Men det finns en grundläggande och avgörande skillnad mellan det Sartre avsåg med val och dagens valfrihetsbegrepp. För Sartre fanns inga privata val. Valet var aldrig till för att forma min personlighet utan för att skapa en ny bild av världen.

I boken ”Existentialismen är en humanism” förklarar Sartre att eftersom alla våra handlingar ”också skapar en bild av människan sådan vi anser att hon bör vara” har man ett ansvar. Det man väljer för sig själv måste vara det goda för andra, därför att ”när jag väljer mig själv väljer jag människan överhuvudtaget”. För Sartre var valet en moralisk handling, det är att oundvikligen vara förebild och att uttala sig om mänskligheten. Att välja är att erkänna att man tillhör världen.

Idag betyder ”det är mitt val” tvärtom att ingen ska lägga sig i. Det egna valet har blivit ett område dit andra inte har tillgång. Vi talar om stora livsval som om vi talade om att välja olika produkter: man kräver bara rätten att leva som man vill. Man säger att det bara är rätt ”för mig” och avsäger sig rollen som förebild. Valet har blivit en privatsak och som sådan, ett förnekande av sambanden mellan människor. Då mister det fria valet också sin enorma politiska och mänskliga sprängkraft, sin förmåga att förändra världen.

Dagens idé om det fria valet kallas av många för ”nyliberalism”. Nyliberalismen har blivit vår tids ideologi, vår tids falska medvetande. Alla epoker har sin tids ideologiska överbyggnad. En överbyggnad som får oss att tro att världen styrs av idéer och att dessa idéer sedan är lika med verkligheten. Det märkliga med nyliberalismen är att den är en slags metaideologi. En ideologi om en ideologi. En idé om en kapitalism i sin allra renaste form där marknaden styr och som vi misstagit oss för är verkligheten.

Visst låter det bättre med valfrihet, privat ägande, fri marknad när detta sätts emot stat, tvång, monopol. När riskkapitalisterna placerar vinsterna från sina friskolor på platser där i stort sett ingen skatt behöver betalas, lär vi andra oss att det är skamligt att leva på statliga medel som försörjningsstöd, A-kassa eller sjukpenning. Eller, värst av allt, att bli förtidspensionerad.

Nyliberalismen är den underligaste av ideologier. Inget parti har den inskriven i sitt partiprogram till skillnad mot feminism, socialism eller nationalism. Denna ”-ism” är egentligen en berättelse om idéernas makt över verkligheten. Vad vi istället borde prata om är ”kapitalism”. Kapitalismen är ingen ideologi. Kapitalismen är ett produktionssätt, ett sätt att organisera arbetet. Att organisera hur, när och av vilka arbetet skall utföras osv. Ett sätt att fördela och bestämma över arbetets resultat. Denna ordning alienerar och förtingligar människan.

Denna process inom kapitalismen berövar människan sitt människovärde och resultatet blir den alienerade människan, skriver Karl Marx i sina tidiga filosofiska skrifter. Människan förtingligas och betraktas som en vara på en marknad som vilken annan vara som helst. Vad vi sett de senaste årtiondena är en gigantisk maktförflyttning. Från fattiga till rika, från löntagare till företagare, från demokratiskt valda ledare till överstatliga institutioner. En följdriktig utveckling av kapitalismen där kapitalet har varit oerhört framgångsrikt att sänka löner, motarbeta facket och ställa löntagare emot varandra.

Denna kapitalistiska process kallar nyliberalerna ”frihet”. Om vi endast förstår vårt bästa, så blir friheten att välja lösningen på alienationen. Frihet att välja skola för våra barn, pensionsfonder, el-leverantör, vårdgivare, äldreomsorg osv. Några bedrägliga friheter som nyliberalerna vill få oss att tro att vi har möjlighet att välja, bara vi vill, kan se ut som följande:

”Frihet att välja att vara bidragstagare eller att arbeta. Frihet att välja utbildning. Frihet att välja var jag vill bo. Frihet att välja karriär. Frihet att välja boendeform. Med två tomma händer kan vi arbeta oss upp och bli miljonärer, bara vi vill”. The American dream!! Här har vi delar av essensen i nyliberalismen. Listan kan bli hur lång som helst!!

Den grundläggande tanken är att vi i stort sett kan välja hur våra liv ska gestalta sig bara vi anstränger oss och vill. Valfriheten är oändlig liksom utbudet på den s.k. marknaden.

Dessa osanna beskrivningar matas vi med, trots att alla vet att detta är lögn, en skönmålning av den verklighet vi lever i. Naturligtvis är det sant att vi kan göra vissa livsval. Det är också sant att vi i någon mån kan styra vår tillvaro i en viss riktning. Det är också sant att vi i bestämda situationer kan göra val som visar sig vara avgörande för vår framtid.

Förvisso finns möjligheterna, men begränsningarna är för de flesta av oss långt större än vad som utlovas av frihetspredikanterna. Verkligen sant är däremot att det som formar vår framtid är i många fall vår bakgrund. Vi vet väldigt väl att etnicitet, uppväxtförhållanden, kön, föräldrars utbildning och inkomst liksom övriga sociala, kulturella och ekonomiska bakgrundsvariabler i mångt och mycket avgör vår framtida livssituation.

Ett barns vars uppväxt präglats av fattigdom eller knapp ekonomi har idag precis lika svårt som förr att byta samhällsklass. Utbildning är den främsta enskilda faktor som möjliggör eller förhindrar klassresan. Begåvad eller inte, så är det barn från ekonomiskt svaga familjer som förhindras möjligheterna till högre utbildning. Utbildning är nyckeln!

Jag, precis som ni, vet att det naturligtvis finns undantag men trots all kunskap så lever den nyliberala falska ideologin: ”Om man tar bort livslögnen från en medelklassmänniska så tar man bort lusten att leva.” En travesti av vad doktor Relling säger i ”Vildanden” av Henrik Ibsen.

En annan mening kommer upp i mitt huvud: ”Den rika klassen tar vad den behöver, den fattige får det som blir över”. Citatet har sitt ursprung hos den grekiske filosofen och historikern Thukydides som skriver ”De starka tar vad de vill ha. De svaga utstår vad de måste”. Han är den förste vetenskaplige historikern, en författare som beskriver verkligheten utan att tillgripa myter, sägner eller gud som hjälphypoteser när han objektivt vill beskriva ett skeende. Han levde på 400-talet före vår tideräkning och beskriver träffsäkert vårt samhälle så som det ser ut idag när klassklyftorna ytterligare vidgas.

Nyliberalismen har visat att kapitalismen har återvänt till sin ursprungliga essens, där den moderna kapitalismen massivt har ökat de mycket fattigas led. Det är denna utveckling vi måste studera för att kunna formulera ett program för ett demokratiskt samhälle som bygger på samverkan och gemenskap mellan människor istället för konkurrens.

Vad är det vi måste göra? Hur ska vi kunna förändra? I sin historiematerialism redogör Karl Marx för hur de inneboende motsättningarna i samhället skulle leda till radikal förändring av maktförhållandena och att detta skulle ske utan våld.

Historiskt sett går gemensamhetstanken som en röd tråd genom socialismen liksom en tanke om samarbete och samvaro. Gemensamhetstanken hos socialismen utesluter inte vare sig individen eller individualism. Hos liberalismen emellertid, så är individualismen starkt knuten till det privata ägandet. 

Hos socialismen är det i sina samhälleliga aktiviteter som människan framträder som medborgare och utvecklar sin individualitet. Hos den klassiska liberalismen är det försvaret av det privata ägandet som gör människan till en fri individ. Det är i detta ljus som vi måste förstå dagens nyliberalism och dess krav på privatisering och betoning av individen. För liberalismen blir du endast en hel människa genom privat ägande och det (skenbart) fria valet.

-------

Författaren är tidigare universitetslektor i sociologi

Kommentarer   

0 #1 Bertil Carlman 2018-11-28 12:27
"Ett barns vars uppväxt präglats av fattigdom eller knapp ekonomi har idag precis lika svårt som förr att byta samhällsklass." Det beror på vad Thomas T. menar med förr. I G. Therborns bok "kapitalet överheten och alla vi andra" framgår klart att det är värre nu än på 60- och 70-talen. En väldigt bra bok! Hans genomgång av orden Folk- och Folklig och vad de står/stått för har jag verkligen tagit till mig.
Citera

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.