Katedralen, Plaza de Cespedes. Foto: Benny Andersson

Turistbilder, men inte utan intresse. Plaza de Cespedes, det historiska Santiagos hjärta. Döpt efter Manuel de Cespedes, som startade det första befrielsekriget mot spanjorerna 1868, genom att samtidigt frige sina slavar och förena kampen för nationell befrielse med kampen mot slaveriet. En lyckad formel. Före detta slavar och spanskättade kubaner slogs sida vid sida mot det spanska förtrycket. En av orsakerna till att det finns väldigt lite rasism på Kuba.

På bilderna: Katedralen på den ena, det anrika hotellet Casa Granda på den andra. På dess terrass satt författaren Graham Greene och fick inspiration till boken ”Vår man i Havanna”.  Senare, på 1950-talet, satt han där och väntade på klartecken för en intervju med gerillan i bergen. En intervju som av säkerhetsskäl aldrig blev av. Men Greene lyckades smuggla en väska med kläder upp till gerillan med hjälp av budbärare.

Hotel Casa Grande, Plaza de Cespedes. Foto: Benny AnderssonHotel Casa Grande, Plaza de Cespedes. Foto: Benny Andersson

Så klart har också jag suttit i skuggan på dess terrass och tagit en öl eller kaffe i eftermiddagshettan. Där finns internetuppkoppling, så man kan arbeta om man klarar av stojet från alla turister. Väl många sådana på och kring Plaza de Cespedes. Bortser man från det historiska finns intressantare  och mer levande ställen i Santiagos centrum. Plaza Marte och Plaza Dolores tex. De gula taxibilarna framför katedralen är moderna kinesiska Geelys. Vill ni åka jänkare och drömma om tider då miljökrisen inte fanns – åtminstone inte i våra medvetanden – ska ni gå till Plaza Marte. För den som är ensam och modig finns också ett billigare alternativ, motorcykeltaxi. Allmänna komunikationer finns knappt i denna socialistiska stad, den kubanska revolutionens vagga. Luften i stans historiska centrum är disig av utsläpp och avgaser. Inte kul för mig som har astma. Men det uppvägs tusenfalt av folklivet på gator och torg.

Foto: Benny AnderssonFoto: Benny Andersson

Där Havanna känns som väl turistiskt ibland, känns Santiago mest kubanskt. Jag kan gå här i timmar och bara betrakta. Eller sitta på ett kafé. Kan man dessutom lite spanska blir det ännu mer intressant. Ingen behöver sakna samtalspartner här. Bäst är kvällarna, då den värsta hettan har lagt sig. Och fattig och mindre fattig sätter sig på trottoaren utanför sina hus  för att samtala och begrunda livet.

Kommentarer   

0 #7 Sven Andersson 2018-08-12 23:55
Bra att vi är överens om en hel del Zoltan och det är ju enorma framsteg jämfört med Cuba 1939 då man vägrade landstigning av 900 judiska flyktingar utan att det dåvarande kommunispartiet lyfte ett finger för att förhindra det som i förlängningen blev en katastrof.Kommunistpartiet på den tiden stödde på den tiden regeringen. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/M/S_St._Louis
Jag är dock inte riktigt överens att den gigantiska Nationalförsamlingen med 605 medlemmar har samma makt som kommunistpartiets politbyrå. Och ju mer man närmar sig makten ju vitare blir den anser jag. Jag är lite nyfiken på att veta i vilket avseende rasismen är institutionaliserad i Brasilien och USA. Kan du klargöra?
Citera
+1 #6 Zoltan Tiroler 2018-08-12 20:13
Sven Andersson: Jag tittar lite snabbt på statistiken över den nyligen valda Nationalförsamlingen. Där framgår att 41 % är svarta eller mulatter, 53 % är kvinnor osv.

Det är en lite vansklig räkneövning. I en folkräkning från 2012 fick invånarna själva uppge vad de räknade sig som. Då uppgav 64,4% att de var vita, 27,6 mulatter och 9,3 svarta.

Jag vet inte om detta är en fruktbar diskussion. Vi är överens om att rasismen inte är utrotad på Kuba. Lagligt finns förstås inget stöd längre.
Och som du kan läsa på hemsidan eller i tidskriften Kuba så förs en diskussion om detta. Det är inte förbjudet.

Men liksom på många andra områden finns det mycket kvar att göra. Men jag hävdar att rasismen inte är institutionaliserad som i exvis USA eller Brasilien.
Citera
0 #5 Sven Andersson 2018-08-12 18:31
Zoltan låt oss räkna lite. Om Cubas befolkning består av c:a 62% svarta och mulatter hur stor % av denna befolkning hittar du i videon här om revolutionens hjältar och kommendanter?

https://m.youtube.com/watch?v=D6ly1a2QQik

Och om vi fortsätter och räkna, hur många med afro-ursprung hittar du i nedanstående bilder av politbyråer och centralkommiteer?

http://teleyradio.blogia.com/upload/20110420033526-clausura-del-congreso-del-pcc3-580x351.jpg

http://media.cubadebate.cu/wp-content/uploads/2011/04/fidel-y-raul-vi-congreso-comite-central-580x386.jpg

http://www.granma.cu/file/img/2016/04/medium/f0058497.jpg

Jag påstår inte att det inte gjordes mycket efter revolutionen för att få en allsidig sammansättning på alla nivåer av olika befolkningsgrupper men det ansågs inte vara ett speciellt problem.
Medan de flesta andra intressen tillgodosågs i form av speciella organisationer t.ex unga, barn och kvinnor mm ansågs rasfrågan mindre viktig och något som skulle lösa sig själv med bättre tillgång till t.ex utbildning för alla. Så medan man bildade följande organisationer: Comités de Defensa de la Revolución (CDR), Federación de Mujeres Cubanas (FMC), Unión de Pioneros de Cuba (UPC), Organización de Pioneros José Martí, så fick den organisation som slogs för de färgades intresse, Federación de Sociedades de Color lägga ner.
Som jag tidigare sagt så trodde man att 5 sekels rasism skulle försvinna med hjälp av ett dekret om lika rättigheter.

http://archivohistorico.vcl.cu/index.php/articulos-publicados/151-el-triunfo-de-la-revolucion-cubana-y-las-sociedades-de-negros-y-mulatos-en-holguin

Jag påstår inte att det var en medveten rasistisk politik man var helt enkelt barn av sin tid. Den svenska socialdemokratins illusioner om att skapa lika möjligheter till högre utbildning har ju inte heller lyckats helt trots CSN m.m. Fortfarande finns en klassmässig snedfördelning.
Citera
+2 #4 Zoltan Tiroler 2018-08-11 16:51
Visst finns rasism i Kuba. Dock stämmer inte Anderssons beskrivning. Svarta hade höga poster i rebellarmén. Almeida dog för bara något år sedan. Att revolutionen genomfördes av tre vita är, om inte kränkande, så grovt felaktig. I Nationalförsamlingen motsvarar andelen svarta andelen i befolkningen i stort.

Bland de första åtgärderna revolutionen vidtog var att avskaffa alla rasistiska lagar och bestämmelser. Sedan tar det betydligt längre tid att utrota rasistiska attityder. Men man jobbar på det. Det är dessutom inte förbjudet att diskutera frågan, som Andersson påstår. (Möjligtvis gällde det på 60 och 70-talen) Tvärtom förs det en sådan debatt och Raul Castro har haft den uppe flera gånger.

Att de hör till de fattigaste har flera orsaker. Förutom historiska så är en att de som vann mest på revolutionen var just de svarta. Därför är de få som lämnat Kuba (för det rasistiska USA) och följaktligen få som får penningförsändelser utifrån.

På svensk-kubanskas hemsida kan man söka på "rasism" och hitta flera intressanta artiklar. Här länk till en: http://www.svensk-kubanska.se/tidskriften/sidor/kuba2_01/art5.html
Citera
0 #3 Sven Andersson 2018-08-11 14:30
Jag har ju inte upplevt rasismen på Kuba personligen utan det är mer vad svarta på Kuba berättat. Rasismen i Latinamerika var alltid mer diffus än i Nordamerika, man levde inte så segregerat t.ex även under kolonialismen och de små befolkningarna i Portugal och Spanien hade svårt att befolka sina enorma kolonier med invandring från iberiska halvön så man accepterade en omfattande rasblandning. Idén var att man senare succesivt skulle förbättra rasen genom europeisk invandring. Även efter självständigheten från kolonialismen såg rasförhållandena annorlunda ut i norr och i söder. I det spanskspråkiga Karibien tog istället United Fruit Company över med en väldigt raffinerad raspolitik som beskrivits väldigt utförligt av historikern Aviva Chomsky (Noam Chomskys dotter). Det utvecklades en rashierarki på plantagen där allting mättes på en skala bestående av graden av mörk hud och etnicitet.Syftet var naturligtvis att splittra arbetarna utifrån ras och etnicitet. Som jag upplever det så lever den skalan kvar oavsett om man befinner sig i de karibiska delarna av Costa Rica där jag bott, eller i Colombia där jag bor eller på Kuba som jag enbart tillbringat några månader på. Min fru är afrocolombianska och rasismen är ett ständigt samtalsämne vid frukostbordet. Det är otroligt hur mycket man inte ser som vit man men som ens partner upplever. Det kan vara sådana bagateller som att inte hälsa på eller osynliggöra en färgad. På Kuba har jag exempel på där familjer inte accepterar blandäktenskap utan ganska effektivt fryser ut den svarta partnern.
Det är ändå en väldigt mycket mer subtil rasism än i norr men den finns. De historier som svarta berättar för mig på Kuba, i Costa Rica eller i Colombia skiljer sig inte åt i någon större utsträckning. Och som sagt på Kuba diskuteras det inte eftersom rasismen är avskaffad med regeringsdekret. Och det tror jag är synd, rasismen suddas inte ut med dekret. Redan 1959 var det ett problem för revolutionen att Fidel, Raul och Che var vita spanskättlingar (i fallet Che fanns det irländsk gren också Lynch, samma familj som gett upphov till ordet lynchning) samtidigt som Batista var mulatt.
Citera
+1 #2 Benny Andersson 2018-08-11 04:50
Jag vidhåller att Kuba är ovanligt fritt från rasism. Tyvärr är det omdömet relativt, dvs i jämförelse med andra länder. Det innebär således inte att rasism inte skulle finnas. Till och med i Santiago finns det en klar korrelation mellan hudfärg och fattigdom, utbildningsnivå, etc. Dvs ju mörkare - desto fattigare, lägre utbildning, etc. Det sociala arvet med början i slaveriet. Och det återspeglas i fördomar i viss mån. Men ändå - i jämförelse med de flesta andra länder jag har besökt, eller känner till (inte minst den store grannen i norr) är Kuba ovanligt fritt från rasism
Citera
0 #1 Sven Andersson 2018-08-10 15:14
Tänk om allt vore så positivt när det gäller rasismen på Kuba. Revolutionen genomfördes av två vita galicier och en argentinare och inte mycket har förändrats sen dess. C:a 62% av befolkningen är svarta eller mulatter men googla gärna på Cubas centralkomitte eller politbyrå och välj bilder. Räkna sen hur många svarta du ser på bilden. Situationen skiljer sig vidare mycket mellan Santiago med sin närhet till Haiti. Väljer man att åka till andra änden av Cuba, t.ex Pinar del Rio så är rasismen ett större problem. Problemet är att det inte får diskuteras sedan regeringen officiellt avskaffade rasismen. All kritik mot rasismen betraktas som regeringsfientlig. Som tillfällig besökare är det svårt att upptäcka denna rasism i större delen av Latinamerika, den sticker inte i ögonen som rasismen i USA, folk lever mer blandade, svarta och vita pratar samma dialekt osv
Men föreställningen som regeringarna vill sprida om rasmässiga demokratier är tyvärr en illusion. Ledsen om jag förstör din semester Benny men det måste sägas.
Citera

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.