Det borde inte förvåna att den svenska arbetarklassen har nöjt sig med vad som gått att uppnå genom reformer. Till och med nöjt sig med sådana reformer som har kunnat rymmas inom den borgerliga parlamentarismens ramar.

År efter år, utan några betydande avbrott sedan åtminstone 1870 har arbetstiden förkortats och levnadsomkostnaderna minskat i Sverige. Fram till ungefär 1990.

Det enklaste sättet att visa detta är att göra upp ett diagram med två riktningar, ett så kallat XY-diagram, där minskad arbetstid får innebära förflyttning nedåt och minskade levnadsomkostnader förflyttning åt vänster.

Exempel 1:

FT fig1

I Exempel 1 ovan visar den blå linjen som löper mellan de båda åren att arbetstiden förkortats och levnadsomkostnaderna samtidigt blivit mindre År 2 än de var År 1.

Diagram 1:

ft diagram1

Ovanstående (Diagram 1) bygger på grundläggande data för den svenska ekonomin 1870 - 2017.  Källor och bearbetning redovisas efter texten.

Den blå linjen löper mellan de årsvisa punkterna i tidsföljd. Den diagonal som den blå linjen bildar när man binder samman åren på detta sätt, från det övre högra hörnet mot det nedre vänstra, visar att det har blivit kortare arbetstid för dem som hade jobb och samtidigt blev billigare att försörja en genomsnittlig innevånare räknat i arbetade timmar. Och detta i stort sett hela tiden mellan 1870 och 1983.

Visst har det även tidigare har förekommit stora och hastiga växlingar. Till exempel i riktning mot dyrtid som 1919 - 21 och tillbaka och sedan vidare över till folkhemmet 1939. Det finns även en tidigare slinga 1905 – 16 då utvecklingen både för arbetstiderna och hushållens köpkraft vändes bakåt.

Inget tidigare bakslag kommer dock i närheten av 1990-talets omfattning och varaktighet. Speciellt inte om restaurationstidens början sätts till sista året som låg i den tidigare utvecklingstrendens riktning, 1983.

Efter genomförandet av restaurationen, ungefär 1993, krävs ett diagram i större skala för att över huvud taget kunna urskilja några förändringar.

Diagram 2:

ft diagram2

 

De tre variabler som har använts för att framställa de årsvisa punkterna som binds ihop av den blå linjen, är grundläggande inom folkräkningen och nationalräkenskaperna; Antalet innevånare i Sverige enligt befolkningsstatistiken, antalet bland dessa som räknas som sysselsatta enligt arbetskraftsundersökningarna, samt antalet arbetstimmar som utförts av dem som räknas som sysselsatta under det aktuella året enligt nationalräkenskaperna.

Horisontella avståndet från diagrammets vänstra axel till den punkt som markerar ett visst år, bestäms av den totala arbetsmängd som utförts inom den samhälleliga (kapitalistiska, marknads-) ekonomin under detta år, räknad i timmar, och dividerat med antalet innevånare i Sverige. Resultatet av denna division blir ett slags mått på konsumtionen liknande BNP per capita, men till skillnad från detta visar vårt mått enbart antalet arbetstimmar som tillförts inom Sverige till varor och tjänster som konsumerats i Sverige under året.

Vertikala avståndet från baslinjen upp till de årsvisa punkterna bestäms även detta genom att dividera den totala arbetsmängden fast nu i stället med antalet sysselsatta. Detta blir samma sak som den genomsnittliga årsarbetstiden för de sysselsatta på den svenska arbetsmarknaden.

Det anmärkningsvärda är som jag ser saken inte den diagonala utvecklingstrenden i Diagram 1, vilken som jag tidigare nämnt visar på minskad genomsnittlig arbetstid för de sysselsatta och samtidigt minskad kostnad för att försörja en genomsnittlig person i befolkningen. En sådan utveckling är bara just vad anhängarna av den kapitalistiska modellen brukar beskriva som normalt för kapitalistisk ekonomi. Att utvecklingen i Sverige löper helt enligt denna utopiska norm under så lång tid är visserligen tämligen enastående internationellt sett.

Men det som är anmärkningsvärt är inte att Sverige övergivit den fulla sysselsättningens tillväxtekonomi utan att efter restaurationen i början av 1990-talet tillväxten ersätts med närmast total stagnation. Dels stagnation i strikt ekonomiska termer, då kapitalet uppenbarligen inte investeras så att den nödvändiga arbetstiden förkortas och inte heller används för att förbilliga konsumtionen. Dels stagnation även i sociala termer då exploateringen av arbetarklassen och fattiggörandet av den relativa överbefolkningen upprätthålls på samma nivå. Trots att det fortsättningsvis produceras oerhört stora överskott i ekonomin. Dessa används numera huvudsakligen till att öka kapitalistklassens privata inkomster. Inte till att utveckla produktionen av varor och tjänster.

Som Karl Marx beskrev den historiska utvecklingen kan det tänkas ligga i kapitalistklassens intresse både att sluta upp med investeringar som leder till att det krävs allt mindre mänskligt arbete för produktionen av varor och tjänster och avbryta minskningen av befolkningens levnadsomkostnader; två olika aspekter av det mänskliga arbetets ökande produktivitet. Växande produktivitet spränger på sikt föråldrade produktionsförhållanden. Så gick det för slavsamhällena och feodalismen.

Kapitalistklassen har nu även här i Sverige liksom redan tidigare den svenska adeln, bördsaristokratin, blivit en L'ancien régime. Ett hinder för den fortsatta utvecklingen.

___

Källor och bearbetning Arbetade timmar per sysselsatt och år

För att få en sammanhängande tidsserie för årsarbetstidens, krävs sammanställning och anpassning av flera källor. Det är bristen på tidigare data för arbetstiden som avgjorde att året 1870 är det tidigaste året för denna redovisning.

De källor som använts är:

1870 – 1949, Huberman and Minns “The times they are not changin’: Days and hours of work in Old and New Worlds, 1870–2000”, Table 1. http://personal.lse.ac.uk/minns/Huberman_Minns_EEH_2007.pdf

Denna har kompletterats med visa data från Tommy Isidorsson ”Kampen om tiden” s. 79 https://socav.gu.se/digitalAssets/1560/1560934_striden-om-tiden--tommy-isidorsson-160121.pdf

1950 – 2000 Edvinsson Historiska nationalräkenskaper http://www.historia.se/tablesAtoX.xls

2000 – 2017 Aktuella nationalräkenskaper SCB https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/nationalrakenskaper/nationalrakenskaper/nationalrakenskaper-kvartals-och-arsberakningar/

En första jämförelse visade att Huberman och Minns i stort sett överensstämde med SCB:s aktuella siffror för de år som förekom i båda (1980, 1990 och 2000) medan Edvinsson låg på en lägre nivå.  Med hjälp av regressionsanalys av de år som överlappade mellan Edvinsson och SCB, 1950-2000, fastställdes en formel för justering av Edvinssons siffror.

För att få några ytterligare punkter under tiden 1870 – 1950 gjordes antagandet att den avtalade tiden som redovisades av Tommy Isidorsson utgjorde en lika stor del av den totala sysselsättningen i timmar samtliga följande år som hans siffa för 1891 är andel av Huberman Minns 1890. En kontroll efter justeringen med hjälp av en konstant (multiplikation med ungefär = 46,1 vilket också fick utgöra omvandling från timmar per vecka till timmar per år) av Isidors data med jämförelse av förhållandet mellan de återstående åren för Isidorsson (1905, 1917 och 1919) och de närmaste åren från Huberman och Minns (1900, 1913 och 1929) visade sig få rimliga värden som samtidigt tillförde information om här förändringar inträffade och förändringarnas storleksförhållanden.

Därefter gavs de mellanliggande åren siffror genom linjär interpolation mellan de årtal som Huberman och Minns respektive Isidorsson bidragit med. Slutresultatet redovisas i tabellform i Bilagan.

Antal innevånare i Sverige

Denna variabel kan verka ganska säker att ta direkt från SCB:s befolkningsstatistik, men så är det icke numera. Immigrationen har genom EU medlemskapet kommit att bli en tämligen osäker storhet och detta problem har förvärrats ytterligare genom beslutet att öppna gränserna från 2014 och några år därefter. I media hävdas att Sverige idag kan tänkas ha uppåt ”tiotusentals”[1]  av vad som i USA kallas illegals, vilka alltså knappast kan tänkas räknas med i befolkningsstatistiken. Invandrare som bor och arbetar i Sverige räknas inte heller förrän de befunnit sig här längre än ett år. ”Personer som vid inflyttningen till Sverige har för avsikt att vistas här kortare tid än ett år folkbokförs inte”[2] och vidare under rubriken Invandrade: ”Personer som en eller flera gånger under året flyttat till Sverige och folkbokförts. För att bli registrerad ska man ha för avsikt att stanna i Sverige minst ett år och uppfylla kraven för att bli folkbokförd, se ovan.”

Det verkar tämligen hopplöst att få någon bättre beräkning än den SCB tillhandahåller. För att få en obruten serie för hela perioden 1870 – 2017 har jag valt tabellen med SCB:s beteckning BE0101C£ www.statistikdatabasen.scb.se/sq/12798

Antalet sysselsatta

I Edvinssons tabeller (a.a. ovan) redovisas antalet sysselsatta från 1850 till 2000. Nivån på dessa data ansluter från 1990 och framåt närmast till den av SCB:s tidsserier som gäller för arbetsför ålder lika med 16-64 år. Då tidsserierna överensstämmer till 99 procent åren 1990 – 2000 använder jag Edvinsson fram till 2000 och därefter SCB Employed persons aged 15-74 (LFS) by degree of attachment to the labour market, sex and age. Year 1970 – 2017 Statistical news Labour Force Surveys (LFS), March 2018 2018-04-24   https://www.scb.se/en/finding-statistics/statistics-by-subject-area/labour-market/labour-force-surveys/labour-force-surveys-lfs/

Bilaga:

Tabell över antalet arbetade timmar per sysselsatt och år i Sverige framställd enligt texten.

År

Arbetade timmar per sysselsatt

1870

3436

1871

3408

1872

3380

1873

3352

1874

3324

1875

3297

1876

3269

1877

3241

1878

3213

1879

3185

1880

3157

1881

3135

1882

3113

1883

3091

1884

3069

1885

3047

1886

3025

1887

3003

1888

2981

1889

2959

1890

2937

1891

2918

1892

2899

1893

2879

1894

2860

1895

2841

1896

2822

1897

2803

1898

2783

1899

2764

1900

2745

1901

2731

1902

2717

1903

2704

1904

2690

1905

2676

1906

2685

1907

2693

1908

2702

1909

2710

1910

2719

1911

2728

1912

2736

1913

2745

1914

2723

1915

2701

1916

2679

1917

2657

1918

2541

1919

2424

1920

2397

1921

2370

1922

2343

1923

2315

1924

2288

1925

2261

1926

2234

1927

2206

1928

2179

1929

2152

1930

2150

1931

2147

1932

2145

1933

2143

1934

2140

1935

2138

1936

2136

1937

2133

1938

2131

1939

2121

1940

2111

1941

2101

1942

2090

1943

2080

1944

2070

1945

2060

1946

2050

1947

2040

1948

2029

1949

2019

1950

1998

1951

1976

1952

1975

1953

1959

1954

1965

1955

1964

1956

1937

1957

1941

1958

1914

1959

1890

1960

1885

1961

1887

1962

1876

1963

1870

1964

1843

1965

1832

1966

1820

1967

1792

1968

1753

1969

1735

1970

1734

1971

1706

1972

1669

1973

1644

1974

1638

1975

1616

1976

1615

1977

1592

1978

1555

1979

1542

1980

1527

1981

1526

1982

1533

1983

1539

1984

1550

1985

1545

1986

1554

1987

1568

1988

1579

1989

1580

1990

1587

1991

1579

1992

1594

1993

1609

1994

1638

1995

1641

1996

1649

1997

1654

1998

1653

1999

1662

2000

1641

2001

1620

2002

1597

2003

1583

2004

1608

2005

1607

2006

1601

2007

1614

2008

1619

2009

1611

2010

1637

2011

1634

2012

1621

2013

1611

2014

1612

2015

1612

2016

1628

2017

1612

[1] Lena Mellin i en krönika i Aftonbladet https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/9mXWkl/pa-vag-att-skapa-en-historisk-underklass

[2] https://www.scb.se/contentassets/8f66bcf5abc34d0b98afa4fcbfc0e060/rtb-bar-2016.pdf

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.