Clartébloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.

I slutet av juni träffades eurozonens finansministrar för att avgöra Greklands framtid. Redan från början stod det klart att det inte skulle bli tal om någon skuldavskrivning. Istället valde de att skjuta kostnaderna på framtiden och förlänga det grekiska folkets lidande. I skuggan av dessa händelser pågår en rättegång i Aten, där sex före detta Ericsson-chefer står åtalade för att ha mutat sig till kontrakt från den grekiska staten. Korruptionsavslöjandena kastar ljus över skuldkrisens verkliga orsaker och de ekonomiska intressen som ligger bakom.

Den borgerliga alliansen är just i färd med att göra det bästa möjliga av ett kommande nederlag i det instundande riksdagsvalet. Moderaterna och SVT kunde igår meddela att allianspartierna var eniga om att föreslå en ny praxis vid det val av talman (landets högste befattningshavare, om man undantar kungen). Den största partikonstellationen har brukat få utse talman, förutsatt att ingen majoritet av riksdagen röstar emot dess kandidat. Nu annonserar Moderaterna stolt att de kommer att ställa upp en motkandidat från alliansen (dvs M) oavsett utgången av valet.

Vi som är äldre kommer säkert ihåg Falklandskriget. Men en kort resumé för de som glömt och för de yngre som kanske inte ens var påtänkta 1982: Falklandskriget var ett krig mellan Storbritannien och Argentina 1982 och pågick under 74 dagar. Det började med att militärjuntans Argentina invaderade Falklandsöarna/Malvinerna som imperialistmakten Storbritannien annekterar, och som fortfarande gör detta (men inga sanktioner mot Storbritannien).

Sommaren 2011 strejkade de utländska, mestadels afrikanska, daglönarna på ett av tomatfälten i den syditalienska provinsen Apulien. Det var den första verkliga strejken bland dessa migrantarbetare om ofta är "papperslösa" och därmed fullkomligt rättslösa men som samtidigt — eller snarare just därför — är mycket eftertraktade som arbetskraft. Dessa utländska daglönare har ju, från arbetsgivarnas synpunkt, den stora fördelen att de accepterar hur usla löner och hur usla arbetsvillkor som helst. För knorrar de det minsta, riskerar de att kastas ut.

Det borde inte förvåna att den svenska arbetarklassen har nöjt sig med vad som gått att uppnå genom reformer. Till och med nöjt sig med sådana reformer som har kunnat rymmas inom den borgerliga parlamentarismens ramar.

År efter år, utan några betydande avbrott sedan åtminstone 1870 har arbetstiden förkortats och levnadsomkostnaderna minskat i Sverige. Fram till ungefär 1990.

Bild: Robert Nyberg

Den svenska välfärdsstaten är hotad. Det konstaterar vänsterdebattören Ann Charlott Altstadt i Göteborgs-Posten den 21 april, i en krönika som citeras av bland annat Proletären1. Enligt Altstadt har hotet att göra med den demografiska utvecklingen, med det faktum att ”vi var 8 miljoner 1970, passerade 9 miljoner 2004, men blev 10 miljoner redan 2017 och är 11 miljoner 2026”.

Spotify är störst i världen på strömmande musik via internet. Bolaget omtalas som en del av det svenska IT-undret. Men i praktiken är företaget i händerna på namnlösa finanskapital och några av medieindustrins jättar. Uppgiften är att beskatta en växande användarskara. En recension av boken Den svenska enhörningen i Aftonbladet 20 maj 2018.

Kulturjournalisten Håkan Lindgren gör ett intellektuellt kardinalfel, när han i en artikel om Kommunistiska Manifestet på Karl Marx’ 200-årsdag angriper denna tunna, av Karl Marx och Friedrich Engels gemensamt författade lunta för vad som saknas där (Svenska Dagbladet 5/5 2018):

”Mänskliga eller medborgerliga rättigheter spelar ingen viktig roll för författarna, inte ens när det gäller de proletärer vars villkor de vill förbättra. Deras tänkande sysselsätter sig helst med makt, globala flöden och storskaliga processer där den enskilda människan inte är mer än ett tallbarr på historiens flod. De säger ingenting om hur stort utrymme för skilda åsikter och livsstilar som kommer att finnas i deras framtida ­kommunistiska värld. Vreden varmed de i manifestets senare del angriper alla slags ­felaktiga socialister och andra konkurrenter ger kanske en antydan om att pluralism inte var någon prioriterad fråga för dem.”