Vad ska vi ha en skola till? Hur ska man förstå skolan som samhällelig institution? Vad är en socialistisk pedagogik? I en tid när larmklockorna har fått sprickor i sig av allt klämtande är det kanske få som tycker att man ska teoretisera kring skolan. Läget är akut, lösningarna är eftertraktade. Men man kan inte förändra något man inte förstår.

Vänstern i Sverige har på senare år varit mycket aktiv i skolfrågor. Frågor om ägande, styrning, segregation, kontroll och ekonomi har varit tunga inslag i kritiken av skolsystemet. Högern har pressats tillbaka och tvingats försöka försvara ett korrupt och allt sämre fungerande system. Även om olika kappvändande partier har sett till att det parlamentariska stödet för vinstskolan står stadigt är den folkliga opinionen ett problem för högern.

Därför har de i hög grad försökt vända debatten till att handla om pedagogik, vetenskap, evidens och ordning och reda. Det är tydligen inte så viktigt vem som äger en skola – det viktiga är vad som händer i klassrummet och på vilka vetenskapliga grunder. Något förenklat skulle man kunna säga att vänstern placerat sig på en basnivå, medan högern tagit sin tillflykt i överbyggnaden.
Det finns många fördelar med att debatten i stort har vridits till vänsterns favör: hellre vinstskolan än straffrätten. Men samtidigt vore det olyckligt om vänstern lämnar frågor om kunskap och pedagogik åt högern. Vad vi ska ha en skola till, vad eleverna ska lära sig och hur, är fortfarande frågor vänstern måste diskutera.

I detta nummer återfinns försök att ringa in lärarnas pedagogiska verklighet. Vi kastar ljus på frågor som hur debatten om skolan fungerar, hur lärare och elever kan förhålla sig till en allt mer marknadsorienterad skola, vad för typ av ontologisk verklighet den pedagogiska verkligheten är, vilken form av kunskap skolan producerar och varför det kommunistiska idealet främjar mänsklig frihet.

Nåt kan vi nog lära oss.