I boken Vietnam var nära skriver Åke Kilander den svenska FNL-rörelsens historia. Clarté hade en central roll i början. Vi publicerar därför två recensioner. Den ena av Henrik Skrak, som var för ung för att vara med, den andra av Ulf Karlström, som en tid var ordförande för FNL-grupperna. Först Henrik Skrak: Den antiimperialistiska uppgiften är svårare i dag. Det är därför fel att moralisera över bristande framgångar för dagens politiska aktivister.

Den här boken var efterlängtad. Äntligen en FNL-are som ger sig på att skriva rörelsens historia. Andra har ju skrivit om den svenska FNL-rörelsen men så att säga utifrån. Ett exempel är Kim Salomon med Rebeller i takt med tiden (1996). Ett annat exempel är Yngve Möller med Sverige och Vietnamkriget (1992).

Kilander gör till skillnad från Salomon och Möller historien begripig. Vietnamrörelsen startar med en uppgörelse med pacifismen och den Sovjettrogna kommunismen. Föreställningen att ett stöd för det vietnamesiska motståndet kunde provocera fram ett förödande tredje världskrig mellan stormakterna måste tillbakavisas liksom föreställningen att en diplomatisk lösning var ett rimligt alternativ till den väpnade kampen. De riktiga parollerna var "USA ut ur Vietnam!" och "Stöd FNL!" inte det till intet förpliktigande "Fred i Vietnam". Men här krävdes historiskt medvetande. Här krävdes medvetande om att 95 procent av vietnameserna i fria val den 6 januari 1946 röstat fram Viet Minh till statsledning, något det odemokratiska och imperialistiska Frankrike vägrat godta. Här krävdes medvetande om att Genveavtalet 1954 hade lovat fria val, val som aldrig blev av eftersom främst det imperialistiska USA motsatte sig en fredlig och demokratisk uppgörelse.

Nu, över trettio år efter Vietnamkrigets slut, skulle man ju kunna tro att frågan om vem som bar skulden till kriget i Vietnam är okontroversiell. Men se här vad professor Salomon skriver år 1996 om brotten mot Genveavtalet på 50-talet: "Parterna hade till synes inte ambitioner att efterkomma avtalets bestämmelser." Som om Nordvietnam å ena sidan och Sydvietnam och USA å den andra vore lika goda kålsupare!

Ytterligare kritik av Salomon kan läsas i Ulf Karlströms recension härintill. Jag inskränker mig till Möller som jämförelseobjekt. Möllers bok är inte dålig. Den kan läsas som ett komplement till Kilander. När det gäller själva krigets händelsehistoria är den ofta mer utförlig men när det gäller skildringen av krigsmotståndet i Sverige är den ibland missvisande och obegriplig. I Möllers föreställningsvärld uppstår det svenska motståndet mot kriget i Vietnam inom socialdemokratin, och då främst hos Olof Palme. (Möller själv var med, även om han i sin bok är alltför blygsam för att omnämna sin egen insats; 1965 protesterade han i riksdagen mot USA:s användande av stridsgas i Vietnam.) Så ställs skeendet på huvudet. Det blir Olof Palme som en självständigt drivande kraft, inte som en statschef som folkopinionen drev framför sig.

Styrkan med Kilanders bok är att den tar upp utvecklingen inom De Fören-ade FNL-grupperna, DFFG, över tiden, från en ganska hårdför politik som kan exemplifieras med slagordet "Tage och Geijer - Lyndons lakejer" på 60-talet till en större inriktning mot enhetsfront och samförstånd med etablerade politiska organisationer och partier på 70-talet. Men, som Kilander skriver, man kan "inte enbart utifrån demonstrationsformerna och DFFG:s agerande dra slutsatsen att DFFG var sekteristiskt 1967, men stod för enhet 1970". På 60-talet gällde det att nå genomslag och uppmärksamhet. På 70-talet hade man i stort sett vunnit etablissemanget för en riktig politik. Och den sekterism som trots allt dök upp inom rörelsen - rebellerna 1968, r-arna 1970 - lyckades DFFG bemästra på ett beundransvärt sätt. (Här måste jag dock inflika att jag under det senaste årtiondet jobbat i enhetsfront tillsammans med r-are, dvs. medlemmar av Kommunistiska Partiet som de heter numera, både inom Folkrörelsen Nej till EU och i Irakkommittén i Malmö, och att de i dessa sammanhang inte uppträtt sekteristiskt.)

6009_01.jpgBirgit Ståhl-Nyberg: Sverige 1974. På jackan ett FNL-märke. Spegelbilder av IB-åklagaren Robért.

Min starkaste invändning mot Kilander gäller hans analys av Sveriges förhållande till USA på 50- och 60-talet. Enligt Kilander var Sverige ungefär lika underdånigt USA som nu, något som FNL-rörelsen ändrade på under perioden 1965 till 1975. Om Sveriges utrikespolitik under tidigt 50-tal skriver Kilander bland annat: "Visserligen erkände Sverige som första land i västvärlden Folkrepubliken Kina 1950 men stödde Förenta staternas angrepp på Korea samma år och deltog i kriget med ett fältsjukhus." Men Sveriges agerande berodde ju på att FN:s säkerhetsråd bojkottats av Sovjetunionen och att angreppet därför kunde få legitimitet av FN. Egentligen var Sverige förpliktigat att delta med mer än ett fältsjukhus. Men trots propåer från både Danmark och Norge vägrade Sverige deltagande i en gemensam nordisk styrka. Kilander undviker dessutom att nämna att Sverige som enda västeuropeiska stat vägrade stämpla Kina som angripare i Korea. Detta Sveriges självsvåldiga agerande med hänvisning till neutraliteten kostade på. Det retade USA och dess allierade. Det retade de borgerliga partierna inrikes. Det retade vår dåvarande kung.

Min poäng med denna kritik är att Sverige - trots sin många gånger deklarerade lojalitet med USA - ändå hade ett större utrikespolitiskt utrymme fram till murens fall än vad vi har idag. Det fanns därför också ett större utrymme för en organisation som DFFG att påverka en regering som gick balansgång mellan de två supermakterna. Visst finns det även andra förklaringar till det uteblivna svenska stödet för ett fritt Irak, till exempel frånvaron av en identifierbar politisk gren hos motståndet eller närvaron av en stor mängd exilirakier i Sverige som tycker att USA:s ockupation av det egna landet är något bra. Men även dessa faktorer är till syvende och sist resultatet av USA:s ohotade ställning som ledande världsmakt. Jag vill med detta inte alls förringa FNL-ungdomarnas storartade insats, men utan denna insikt kan lätt gamla FNL-are förfalla till präktighet och moraliserande över dagens passiva ungdom. Men den antiimperialistiska uppgiften är alltså svårare idag.

Till sist vill jag i alla fall tacka för en väldigt rik och även vacker bok. Jag som var för ung för FNL känner ändå igen en hel del av bokens intervjuade gamla aktivister från andra sammanhang, t.ex. Kaj Lidén och Gunnel Bergcrantz från kampen mot svenskt EU-medlemskap eller Sigyn Meder och Ulf Bjerén från solidaritetsarbetet för Irak, för att nu bara nämna några. Och det bevisar ju att det politiska engagemanget för många FNL-are knappast tog slut 1975. Det fortsatte och fortsätter än, fast i andra former.

Nytt på Clartébloggen

Alexandra Kollontaj (t v), en av revolutionens ledare och folkkommissarie för sociala frågor.

Ryska revolutionen 100 år

Martin Fahlgren - 24 augusti 2017

I år är det 100 år sedan den ryska revolutionen ägde rum, en händelse som skakade om hela världen och som fick djupgående återverkningar på 1900-talets historia. Den inledde en epok av omvälvningar som ryckte loss en stor av mänskligheten ur kapitalismens grepp: Östeuropa (efter 2:a världskriget), Kina,...

Läs mer...

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...

Bildtext

Recensioner

Redaktionen - 29 december 2016

Eyvind

Läs mer...

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...