Sprickor i EU-grunden

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Det går inte bra för EMU. Införandet av euron detta år (i alla EU-länder utom Sverige, Danmark och Storbritannien) skulle ju göra prisjämförelser lättare, skulle ju minska transaktionskostnaderna och därmed sätta press på ekonomin i riktning mot ytterligare rationaliseringar. Men euroländerna tycks inte ens klara EMU:s andra steg. Det är de stora länderna som har mest bekymmer och är mest ovilliga att öppna hemmamarknaderna för konkurrens. Italien skyddar sin bilindustri, Tyskland sina banker, och Frankrike sin elproduktion. Tyskland klarar inte att hålla sitt budgetunderskott inom den gräns på högst tre procent av BNP som man själv drev igenom. Frankrike struntar öppet i den så kallade stabilitetspaktens krav. De stora kan göra som de vill medan de små länderna tvingas till lydnad.

Ska EU kunna, som det står i Maastrichtfördraget, "fortsätta processen mot skapandet av en allt fastare sammanslutning" måste EMU börja funka. Nästa punkt på dagordningen är den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Ska de motsättningar - som just nu kommer till utryck när det gäller USA:s rätt att anfalla Irak - överbryggas måste man först ha en fast grund att stå på. Denna grund heter EMU. Och det har aldrig varit någon hemlighet. Det är bara att gå till dokumenten och läsa: Romfördraget 1957 med sin trestegsstrategi (tullunion, ekonomisk union, politisk union), Davignonrapporten från 1969 med sitt uttalade federalistiska mål, eller Wernerrapporten från året därpå, där det talas om den ekonomiska unionen som en "surdeg" i skapandet av den politiska unionen.

Debatten här i landet tycks i första hand gå ut på att rubba allmänhe-tens sinne för politiska proportioner. EMU framställs som ett i och för sig viktigt men dock mindre utskott på EU-bygget, inte som själva dess grund.

Just nu råder en avvaktande stämning i väntan på ett beslut om folkomröstning. Vad som kommer hända efter beslutet är upp till oss. Nej-sidan verkar splittrad. Folkrörelsen Nej till EU har krympt, och miljöpartiet och vänsterpartiet kör sitt eget lopp. Enighet uppifrån kan vi knappast förvänta oss. Vi måste bygga underifrån, lokalt.

I vår propaganda har vi hjälp av de statliga EMU-utredningarna - Calmforsutredningen från 1996 och Johanssonutredningen från i år. Där kan vi peka på vad våra makthavare har tänkt sig vid en ekonomisk kris när vi inte längre kan devalvera eller låta kronan flyta. Både Calmfors och Johansson säger det rent ut: lönesänkningar!

Men först och främst bör vi se EMU som grunden till ett imperiebygge. Om Sverige röstar ja till EMU så kommer - säkert som amen i kyrkan - nästa fråga upp på dagordningen: medlemskap i NATO.

Henrik Skrak

Ett urval andra artiklar av samma författare

Detta är denna författares enda artikel som publicerats på webbplatsen clarte.nu.

Prenumerera!

Innehållet

3/02 Mot bättre vetande

Köp äldre utgåvor!

Vi säljer enstaka nummer ur vår tidigare utgivning.

Tidningen Clarté

Tidskriften Clarté är en partipolitiskt oberoende tidskrift för politisk, ideologisk och kulturell debatt med socialistisk inriktning. Syftet är att kritiskt undersöka vår tids sociala idéer, samhällsinstitutioner och grundvalar.

Tidskriften utkommer med fyra 68-sidiga nummer om året och försöker i varje nummer kombineras djupgående analys i längre artiklar med kortare inlägg i dagsdebatten. Den internationella orienteringen är påtaglig - översättningar och nyskrivna svenska artiklar blandas. Upplagan är för närvarande ca 1 100 exemplar.

Tidskriften, som första gången publicerades 1924, ges ut av det partipolitiskt obundna, socialistiska Clartéförbundet.