Ibland tänker jag mig det som en tvåhundrameterssträcka. Det vill säga sträckan mellan t-banan och partilokalens port. Vad kan det vara? Några hundra steg? En tvåhundrameterssträcka är vad som skiljer den organiserade från den icke-organiserade. Grovt förenklat givetvis. Det är mer än tvåhundra meter som skiljer individen från det organiserade kollektivet.

Självklart ska vänstern kunna träffas en helg i oktober på Marx2013 på ABF-huset utan att för den skull ställas till svars. En uppsluppen stämma, en stolthet under det marxistiska flagget. Ett - för den etablerade akademikervänstern - uppdukat bord med så kallade vänsterintellektuella godsaker. En till utsidan sett välmående skara (förvånansvärt ung) som saktmodigt rör sig mellan lokaler och bokbord. Vänder och vrider på böcker. Letar efter bekanta ansikten. Blir aningen starstruck när de möter Nina Björk i trappan.

8605_02.jpgSorgehögtid efter dödsfallen vid protesterna 2011

Ställas till svars, undrar ni? Ja, jag gick på tre föredrag och satt i detta vänsterkollektiv. Jag log också nöjt och kände värme i hjärtat när föreläsaren sa att kapitalismen måste bort. Men i slutet av föredraget vände jag mig ändå till min nästa och frågade med min vänligaste ton, vad var så speciellt med detta? På vilket sätt flyttar detta fram positionerna?

Tydligast blev det för min del på föredraget om krisernas Europa (Krisen - på vems villkor?). En närmast oändlig kunskap blottades på scen. Ett engagemang och en frustration. Men i slutet av föredraget var det uppdukade godsaksbordet tomt. Den kunskap och teori som publiken serverats stannade i just publiken, inget nytt kom tillbaka till bordet. Jag önskade ställa panelen till svars med frågan, hur? Vad gör vi med den här oändliga kunskapen som ni/vi besitter? Vilka öppningar hittar vi i det kalla och krisande samhällsklimatet, vilka motståndsstrategier, vad ska vi slå hål på först?

Marxismen imponerar ständigt med sitt sätt att hjälpa oss att beskriva verkligheten. Men, åtminstone på Marx2013, så stannade den där.

8606_01.jpgFrida Jansson.

Kanske var de flesta redan organiserade? Kanske är jag orättvis när jag misstänkliggör dem. Kanske överdriver jag min oro. Den oro som säger att det enbart är i organiserad form som vi kan göra några konkreta förändringar. Den organiserade formen är ett första steg, skapandet av ett rum att ta nästa steg i. Jag begär ju givetvis inte att det är just den partilokal med tvåhundra meter från t-banan som dessa icke-organiserade bör gå till. Verkligen inte. Det jag begär är - i en tid av hänsynslös individualisering - en större tydlighet från marxistiskt håll att det inte räcker med att äta från bordet. I övertygelsen som gör oss så stolta finns den inneboende förändringen. Frågan är hur.

Frida Jansson är administratör.

Nytt på Clartébloggen

Alexandra Kollontaj (t v), en av revolutionens ledare och folkkommissarie för sociala frågor.

Ryska revolutionen 100 år

Martin Fahlgren - 24 augusti 2017

I år är det 100 år sedan den ryska revolutionen ägde rum, en händelse som skakade om hela världen och som fick djupgående återverkningar på 1900-talets historia. Den inledde en epok av omvälvningar som ryckte loss en stor av mänskligheten ur kapitalismens grepp: Östeuropa (efter 2:a världskriget), Kina,...

Läs mer...

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...

Bildtext

Timothy Snyder sprider myter

Daniel Lazare - 29 december 2016

Partisaner, judiska motståndsrörelser i och inte minst Sovjet drog lika mycket elände över...

Läs mer...