Uttalande antaget vid Clartés stämma 24–25 oktober 2009.

Det politiska läget

Vi lever sedan 1970-talets slut i en tid av borgerlig revanschism. Monopolkapitalet har segrat sig ner i ekonomisk kris, socialt sönderfall och ändlösa kolonialkrig.

Mer än ett århundrade av folkliga framsteg är på väg att rivas upp.

Efter andra världskriget tvingades de imperialistiska staterna erkänna de förtryckta folkens rätt till självbestämmande. Detta erkännande försöker de nu återta med hänvisning till mänskliga rättigheter, terrorism och andra förevändningar. I de kapitalistiska kärnländerna lösgör sig statsmakten samtidigt ur de borgerligt demokratiska och rättsstatliga institutioner som omgärdat den. Den ekonomiska politiken har lagts i händerna på centralbanker, förbjudna att ta hänsyn till folkliga opinioner, och medborgare har gjorts rättslösa i det så kallade kriget mot terrorismen.

I Sverige har monopolkapitalet och dess förbundna nyttjat medlemskapet i EU till att fjärma sig från demokratin, frigöra sig ur välfärdsstatens eftergifter för folkliga krav och skjuta den alliansfria utrikes- och säkerhetspolitiken åt sidan. Sverige har inordnats i USA:s globala militära system och deltar med väpnade styrkor i USA:s imperialistiska krig i Afghanistan och i NATO-manövrar.

Den pågående ekonomiska krisen, den värsta sedan 1930-talet, är inte en produkt av personliga tillkortakommanden. Dumheten, girigheten och utsvävningarna är typiska för en utlevad överhet närd av de överskott som utvinns ur miljoner människors arbete. Krisen är en produkt av monopolkapitalismens inre mekanismer och av arbetarklassens nuvarande svaghet. Ett tunt överskikt knutet till banker och industrikoncerner har med den politiska överhetens hjälp krupit ur välfärdsstaten och dess klasskompromisser och samlat på sig rikedomar i historiskt enastående omfattning. Kapitalöverflöd, svindlande konjunkturer och vådliga spekulationer i ena änden, förslumning och krypande depression i den andra – i den skärningen är svåra kriser ofrånkomliga.

Den pågående kalabaliken är också förbunden med en djupare systemkris som rör människans grundläggande livsvillkor: klimat, mat, energi och vatten. Kapitalismen utvecklar sig, som Marx påpekade, genom att förgöra källorna till all social välfärd: den arbetande människan och naturen. Klimatkrisen och oförmågan att åstadkomma de genomgripande samhällsförändringar den påkallar är ett anslående exempel.

Parallellt med bakslagen för arbetarklassen har borgerlighetens ideologiska och kulturella dominans stärkts. Den kännetecknas av ett öronbedövande brus av ytligheter, påtvingad sensationslystnad, kommersialism, snuttifiering och verklighetsförfalskning – en indoktrinering genom uttröttning. Nyhetsförmedlingen är särskilt i akuta storpolitiska kriser riktad efter USA och de västliga stormakternas intressen. De styrande kallar sig gärna antirasister och feminister, men samtidigt har de återuppväckt den koloniala föreställningsvärlden och med förslumningen av arbetslivet och välfärdssystemen försämrat de reella utsikterna för invandrare och kvinnor ur arbetarklassen att höja sig ur sina underordnade ställningar.

Den ideologiska nedvärderingen av invandraren och kvinnan är för kapitalet produktiv, den möjliggör överexploateringen av migrantarbetare och lönearbetande kvinnor. Rasismen, som idag i första hand riktas mot muslimer, är också ett från högsta ort uppmuntrat led i mobiliseringen för de pågående krigsföretagen.

Det saknas inte motstånd mot den pågående utvecklingen. Försvaret mot ockupanterna i Afghanistan och Irak har försvagat USA-imperialismen, påskyndat dess ekonomiska försvagning och gett ökat utrymme för folkliga krafter också på andra håll. I Nepal och i Venezuela och andra länder i Latinamerika är status quo ruckat, sociala gräsrotsrörelser växer på många håll i Syd, och med krisen och de militära motgångarna för de ledande kapitalistiska länderna kan regionala stormakter som Ryssland, Kina och Indien flytta fram positionerna.

Vi har i Sverige solidaritetsrörelser med folken i Afghanistan, Irak och Palestina, och kampen mot rättsövergreppen i terrorkrigets spår har haft vissa framgångar. Vi ser också försök att organisera rörelser mot privatiseringar och sociala nedskärningar och för en omställning av samhället i klimatvänlig riktning.

På den fackliga fronten är den dominerande tendensen anpasslighet till kapitalets krav. Det fackliga basarbetet försvåras av blandningen av anställningsformer och det ständigt närvarande arbetslöshetshotet. Samtidigt minskar organisationsgraden och antalet stora industriarbetsplatser. Men lokalt och inom vissa förbund finns tecken på en ökad stridbarhet.

I Sverige liksom i många andra länder är motståndet emellertid svagt och splittrat. Det har att göra med bristen på strategisk riktning, frånvaron av ett påtagligt alternativ till den rådande kapitalistiska världsordningen. Den vänster som under stora delar av 1900-talet organiserade arbetare och småbönder runtom i världen för en socialistisk samhällsomdaning, saknar i dag i kapitalismens kärnländer och på många andra håll i världen förbindelse med verkliga folkliga rörelser. Då tar andra politiska krafter över, då blir motståndet tillfälligt och ostyrigt, och då förtvinar socialismen som reell möjlighet.

Clarté

Förra stämman, 1998, angav att Clartés uppgift för de närmaste åren var att ”spela en roll i diskussionen om socialismens nödvändighet och möjligheter”. Det är fortfarande Clartés övergripande uppgift.

Tidskriften är i detta arbete vårt viktigaste verktyg och grunden för Svenska Clartéförbundet verksamhet, och vi ska fortsätta att utveckla och förbättra den. Tidskriften har under lång tid varit ett forum för kritiska analyser av utvecklingen i världen. Den har förtjänstfullt argumenterat mot de intellektuella och de professionella välgörare som övergett antiimperialismen för att med förespeglingar om mänskliga rättigheter och annat gott ansluta sig till de pågående krigsföretagen. Det ska vi fortsätta med och särskilt viktigt är att lyfta fram andra perspektiv än de som via den anglosaxiska debatten sköljer över oss genom massmedier och Internet. Vi ska särskilt uppmärksamma och analysera motståndet mot imperialismen och de olika former det tar sig.

Clarté ska också skriva om utvecklingen i Sverige, den ekonomiska, politiska och kulturella. Målet är att begynnande rörelser mot den borgerliga reaktionen ska kunna dra nytta av tidskriften. Clarté ska vara ett forum för analyser och diskussioner om den politiska linjen i brännande frågor.

Clarté har på flera sätt belyst socialismens erfarenheter och möjligheter. Den hets mot ”kommunismen” som statliga Forum för levande historia är ett uttryck för är riktad mot alla försök att vända utvecklingen – dagens borgerliga ordning ska ses som det minst dåliga alternativet. Det är nödvändigt att bemöta historieförfalskningen. Men än viktigare är att utveckla våra egna analyser, att kritiskt granska historien och utveckla en diskussion utifrån socialistiska perspektiv.

Mot bakgrund av de ekonomiska och miljömässiga kriserna ska vi diskutera och föra fram den socialistiska planekonomins möjligheter. Clarté ska spegla marxismens fortgående utveckling och introducera nya marxistiska landvinningar.

Nya skribenter ska uppmuntras och tidskriften ska präglas av saklighet och öppenhet för olika perspektiv.

Men för att denna utveckling av tidskriften ska bli framgångsrik, och för att vi ska vidga vår läsekrets, få politisk verkan och bidra till utvecklingen av folkrörelser värda namnet i Sverige, måste vi lösa en annan uppgift: vi måste rekonstruera Svenska Clartéförbundet. Endast så kan vi utveckla banden till de rörelser som söker samla ett motstånd mot den pågående utvecklingen.

Rekonstruera Clartéförbundet!

Clarté har idag stora organisatoriska svagheter. Vi har bara sporadiskt genomfört kampanjer för att värva nya prenumeranter. Läsare som hör av sig och vill veta mer om Clarté och vår verksamhet får ofta ingen reaktion, och vi tappar  läsare och prenumeranter genom missar vid utskick, bristande påminnelserutiner och slarv vid hanteringen av reklamationer och andra förfrågningar. Vi skyller det gärna på brist på tid och arbetskraft. Denna brist är i det korta perspektivet högst påtaglig och den kommer att bli än mer påtaglig, om vi inte ser den tid och arbetskraft som finns tillgänglig om vi förmår ändra våra arbetsformer. Vi har medlemmar och prenumeranter som är villiga och bistå, vi har intresserade som hör av sig och vill hjälpa till, men vi har uppträtt som ett slutet sällskap utan vilja och förmåga att sätta folk i rörelse. Huvuduppgiften under den kommande stämmoperioden är därför att återupprätta Svenska Clartéförbundet som en organisation öppen för alla som vill arbeta för en socialistisk samhällsomdaning.

Förutsättningarna är goda. Trots att förbundsstyrelsen upphörde att fungera 2001 har ändå verksamhet förekommit på några orter med möten, studiecirklar, tidskriftsförsäljning, utställningar och annat. Tidskriftens upplaga är högre än på mycket länge, webbplatsen har ett stort och växande antal besökare och många intresserade hör av sig.

Det gäller nu att värva fler medlemmar och ge dem möjlighet att delta i arbetet.

Det gäller också att bygga upp Clartégrupper på olika håll i landet och stärka dem som redan finns. Särskilt viktigt är det att få igång en lokal verksamhet i Stockholm vid sidan av redaktionsarbetet.

Medlemskapet är inte förbundet med aktivitetskrav, men det ska vara något mer än en årlig avgift. Det ska ge information om förbundets verksamhet och möjlighet att delta i den och demokratiskt styra den tillsammans med andra medlemmar. Clartémedlemmar utanför redaktionen ska ges ökade möjligheter att påverka tidskriftens innehåll. En tidskriftskonferens, öppen för alla medlemmar, bör hållas senast hösten 2010. Medlemmar bör bjudas in till redaktionens mer allmänna planerings- eller diskussionsmöten åtminstone en gång i kvartalet, och redaktionsmedlemmar bör delta i lokalgruppers tidskriftsdiskussioner. Lokala clartégrupper kan också ta ansvar för enskilda avdelningar i tidskriften och för temadelar i olika ämnen.

Det bör framgå tydligare i tidskriften att den är utgiven av ett förbund med egen aktivitet. Det bör anges på tidskriftens omslag att Clarté är en socialistisk tidskrift, och på lämplig plats bör programmets tre avslutande paroller återges: Mot kapitalism – för ett socialistiskt samhälle; Mot imperialism – för fred, nationellt oberoende och en jämlik och resursbevarande världsordning; Mot kulturellt förtryck och fördumning – för en kämpande folkets kultur.

Styrelsen ska se till att förstärka de centrala administrativa funktioner som rör ekonomi, marknadsföring, prenumerant- och medlemsregister och kontakter med personer som anmäler intresse.

Webbplatsen kan få en avgörande betydelse i rekonstruktionen av förbundet. Den redan i dag mycket bra, och den ska utvecklas vidare, dels som kunskapsförmedlare vid sidan av tidskriften och dels som ett forum för idéutbyte. Vi bör också pröva andra vägar att nå ut via internet.

Mötesfonden som startats i Göteborg kan också få stor betydelse. Med dess hjälp kan vi få igång en mötesverksamhet över hela landet, sprida våra idéer och bidra till utvecklingen av organisationen.

Nästa stämma bör hållas under första halvåret 2011.

Sprid tidskriften!

Strävan att vidga tidskriftens läsekrets ska stå i centrum för allt arbete. De framgångsrika kampanjer för värvning av nya prenumeranter som genomförts 2001 och 2009 visar på stora möjligheter att höja upplagan. Vi bör under stämmoperioden kunna uppnå en såld upplaga om över 1 200 exemplar. Det förutsätter att arbetet med att sprida tidskriften blir välorganiserat och stadigvarande.

Reklamkampanjerna ska vara kontinuerliga.

Kommissionärsförsäljning via lokalgrupper och enskilda ska stödjas och uppmuntras, och det ska vara lätt att ta hem några tidskrifter för försäljning.

Vi ska ägna stor omsorg åt kontakterna med prenumeranter och nya läsare och åt att få före detta läsare att börja prenumerera igen.

Webbplatsen har en central roll också i det arbetet.

Mot kapitalism – för ett socialistiskt samhälle
Mot imperialism – för fred, nationellt oberoende och en jämlik och resursbevarande världsordning.
Mot kulturellt förtryck och fördumning – för en kämpande folkets kultur.