| Vem blev nazist? |
|
|
| Sven och Lasse Danvik | |
| 2002-12-27 | |
|
På direkt initiativ av regeringen drivs nu stora forskningsprojekt om svensk nazism och andra världskriget. I början av hösten publicerades som ett av de första resultaten en tjock bok, som i stort sett bara innehöll namnlistor. Alla personer som sänt julhälsningar eller penninggåvor till en nazistisk tidning i Sverige och därmed fått sitt namn i tryck, förtecknas i boken. Det är retrospektiv macarthyism snarare än historieforskning. Det källkritiska värdet i namnuppgifterna är dåligt, och namnuppräkningar lär oss inget om den svenska nazismens sociala eller ideologiska förutsättningar. Snarare befäster det idéer om nazismen som "det onda hos människan" och förstärker en moraliserande hållning till historien som gör den obegriplig. Som ett litet exempel på en rimligare historieskrivning trycker vi därför om en artikel från Clarté nr 3 1947, Sven och Lasse Danviks "Den svenska nazismens medlemskader i blixtljus". Den bygger på statistisk analys av det svenska nazistpartiets sammansättning 1932. Det räcker naturligtvis inte för att förstå nazismen i Sverige, men den sociologiska övningen tillåter ändå några tänkvärda slutsatser. Vem blev nazist? Olle Josephson Var nazismen en tysk eller kapitalis-tisk företeelse? Den frågan har ofta ställts och från socialistiskt håll har den alltid fått samma svar: nazismen är ett avancerat kapitalistsamhälles sista chans att undkomma genomgripande sociala omvälvningar. Härmed har också sagts att nazismen inte får betraktas som enbart en historisk företeelse. Det som skedde i Tyskland på 20-talet upprepades i mindre skala i så gott som varje kapitalistiskt land, skillnaden bestod endast i att jordmånen i Tyskland var bättre för den nazistiska rörelsen än i de andra staterna. Intet talar heller emot att nazismen som massrörelse ännu i denna dag kan tänkas vinna omfattning, i händelse att ett kapitalistiskt samhälle utsätts för samma svårigheter som det tyska gjorde på sin tid. Under dessa omständigheter måste kravet på oss bli att noga studera den historiska nazismen för att i tid kunna sätta stopp för en framtida. I Danmark lär man alltsedan krigsförbrytarprocesserna började noga psykiatriskt undersöka brottslingarna. Det är en väg att komma fram i detta studium. Men den måste förenas med ett rent sociologiskt studium. Såväl individual- som gruppanalys blir med andra ord nödvändigt. I denna artikel vill vi bidra till kartläggningen med siffror från de svenska nazistpartiernas verksamhet. Av naturliga skäl har vi inte kunnat genomföra en strikt sociologiskt behandling av dem, eftersom den nazistiska grupp det här rör sig om inte längre existerar, även om gruppens medlemmar fortfarande finns. Vi har heller inte av ännu mera lättförståeliga skäl kunnat samtala med nämnda medlemmar, även om vi innehar vartenda telefonnummer eller bostadsadress till dem! I Holger Carlssons utmärkta bok Nazismen i Sverige tecknar denne de olika nazistpartiernas historia. Där får vi veta att de första partibildningarna i vårt land daterar sig till år 1924. Redan 1922 hade de svenska nazisterna öppnat ett visst samarbete med de tyska. Grupperna var emellertid på detta stadium mycket små och betydelselösa. Det fanns ingen fast organisation. Några "ledare" hade inte heller utkristalliserats. Den ekonomiska situationen hade ännu inte möjliggjort en strikt idébildning. På tjugotalet vurmade man i nazistkretsar såväl för Mussolinis fascism, för den uppåtgående hitlerismen som för Lapporörelsen i Finland. Högkonjunkturen förbyttes i en lågkonjunktur. Läget tillspetsades även för en del småborgerliga skikt. Inspirationen från Hitler fick allt större betydelse och den 1 november 1930 fastställdes ett nytt program. Nu hade också såväl Furugård som Lindholm på allvar uppträtt på arenan och vid ingången av år 1931 fick den samlade naziströrelsen i Sverige namnet Svenska Nationalsocialistiska Partiet. Detta parti kan sägas utgöra det första verkligt samlade svenska nazistpartiet. Visserligen blev det inte långlivat, men under de tre år det verkade hann det säkerligen dra till sig landets mest prononcerat nazistorienterade skikt. Då partiet sprängdes 1933 uppstod ur detta samlingsparti inte mindre än tre andra; de s.k. lindholmarna, de s.k. furugårdarna och det s.k. Blocket. Intressant är att samtliga kadrer till dessa sedermera verkande partier står att finna hos Svenska Nationalsocialistiska Partiet! Nu har det för våra hemmanazister sorgliga inträffat att Clarté har till-fälle att närmare skärskåda dem. Vi har tagit del av bl.a. partikartoteket, och det är ur detta vi tillåtit oss att göra en utredning om vad det är för kategorier som var speciellt känsliga för nazismen. I Göteborg låg nazisterna huvudkvarter, och i denna stad hade de också de största framgångarna vid de val de deltog i. Materialet för denna undersökning står emellertid inte endast att finna i Göteborg utan i hela landet. Vi innehar det samlade materialet. Nazistpartiet var inte stort. Det hade 1 662 medlemmar och av dessa hade 1 506 på anmälningsblanketterna angett sina yrken. Utbredningen på olika orter i Sverige var företrädesvis förlagd till städerna och de större samhällena. Men även på landsbygden hade partiet medlemmar. Vi har gått tillväga så att vi först redovisar för det samlade partiets olika socialgrupper. Här har vi tillämpat den vanligaste grupperingen, d.v.s. den av Statistiska Centralbyråns yrkeslexikon uppgjorda förteckningen. Därefter har vi utfört könsgruppering, åldersgruppering samt en av oss själva gjord yrkesgruppering, omfattande grupperna "handelns folk", "kontorister och likställda", "intellektuella", "självägande bönder" samt "arbetare". Efter denna allmänna uppdelning slår vi ut Göteborg och Stockholm samt Kinna. Vad Stockholm beträffar måste dessa siffror anses speciellt intressanta, såtillvida som att vi kan redovisa för ett medlemsantal av 292. I Stadsfullmäktigevalet 1931 erhöll partiet 282 röster. Siffrorna visar sig stämma så bra att det inte torde vara så värst många väljare som inte samtidigt var organiserade. Med Göteborg förhöll det sig på ett annat sätt. I Göteborg var 376 organiserade, men här gjorde nazisterna ett bättre val än i Stockholm. Vad slutligen Kinna beträffar har vi tagit detta samhälle som ett typsamhälle av mindre storlek. Den nazistiska kadern var stark här, 49 personer. I betraktande av att samhället utgör ett textilområde med stor arbetarbefolkning blir siffrorna här tankeväckande. Hela landet Socialgruppering: Antal Procent Socialgrupp I (bättre situerade) 70 4,6 Socialgrupp II (medelklass) 1004 66,7 III (arbetare) 432 28,7 Könsgruppering: Män 1456 96,7 Kvinnor 50 3,3 Åldersgruppering: Under 20 år 319 21,2 21-49 år 1109 73,6 Över 50 år 73 5,2 Yrkesgruppering: Av socialgrupper I,II och II tillhör: Handelns folk 235 15,6 Kontorister och likställda 402 26,7 Intellektuella och studerande 296 19,6 Självägande bönder 141 9,4 Arbetare 432 28,7 Göteborg Socialgruppering: Socialgrupp I (bättre situerade) 14 3,7 Socialgrupp II (medelklass) 250 66,5 III (arbetare) 112 29,8 Könsgruppering: Män 350 93,1 Kvinnor 26 3,9 Åldersgruppering: Under 20 år 105 27,9 21-49 år 257 68,0 Över 50 år 73 4,1 Yrkesgruppering: Handelns folk 235 15,6 Kontorister och likställda 402 26,7 Intellektuella och studerande 296 19,6 Självägande bönder 141 9,4 Arbetare 432 28,7 Stockholm Socialgruppering: Socialgrupp I (bättre situerade) 24 8,2 Socialgrupp II (medelklass) 205 70,2 III (arbetare) 63 21,6 Könsgruppering: Män 278 95,2 Kvinnor 14 4,8 Åldersgruppering: Under 20 år 27 9,2 21-49 år 247 84,6 Över 50 år 18 6,2 Yrkesgruppering: Handelns folk 57 19,5 Kontorister och likställda 107 36,6 Intellektuella och studerande 50 20,2 Självägande bönder 6 2,1 Arbetare 63 21,6< Kinna Socialgruppering: Socialgrupp I (bättre situerade) 3 6,5 Socialgrupp II (medelklass) 34 73,9 III (arbetare) 9 19,6 Av dessa siffror torde framgå att det svenska nazistpartiet var ett övervägande medelklassparti. Detta skulle framgå ännu tydligare om man jämförde siffrorna vid socialgrupperingen med dem för hela folkets socialgruppsindelning. Den i nazistpartiet relativt stora arbetarprocenten skulle därvid sjunka åtskilligt. Anmärkningsvärt hög är procentsiffran för "handelns folk". Här räknas småhandlare, agenter, försäljare, representanter, disponenter, direktörer o.s.v. Bland "kontorister och likställda" räknas alla typiska medelklasskikt samt ett fåtal personer tillhörande socialgrupp I. Rubriken "Intellektuella och studerande" representeras framför allt av den senare kategorin. De arbetare som organiserade sig nazistiskt i början av 30-talet uppgick till ett antal av 432. Självfallet är det rätt svårt att våga uttala sig i bestämda ordalag över sammansättningen av arbetarkategorierna, då siffran inte är större. Men med denna reservation benar vi ändå upp siffran en aning; Av dessa 432 var 78 jordbruksarbetare, d.v.s. 18,05% medan övriga arbetare uppgick till 354 eller 81,95%. Den enda verkligt samlade arbetarkategorin f.ö. utgjordes av skogsarbetarna. Dessa uppgick till inte fullt ett 40-tal. Vad sedan övriga arbetare beträffar kan ett närmare studium av Göteborg tjäna. Den största arbetarkategorin i Göteborg, d.v.s. metallarbetarna, som för närvarande uppgår till över 20 000 och som fram emot 1933 räknade 15 000, hade inte fler organiserade nazister än två, säger två. Den därnäst största kategorin, grovarbetarna, hade en, säger en representant. Textilarbetarna hade ingen! Dessa siffror kan anses vara typiska. De arbetare nazisterna lyckades få med tillhörde aldrig den större industrin. I de flesta fall var de anställda hos småfirmor, varvid de stod i direkt kontakt med arbetsgivarna. Dock kan man inte bryta ut en kategori som hade fler än fem representanter: fyra hårfrisörer, fem springpojkar, tre hembiträden, tre fotografer, fyra målare, fem chaufförer, fem vaktmästare, en järnvägsman o.s.v. Då man bläddrar igenom anmälningsblanketterna får man alltså en känsla av att den nazistiska förankringen bland arbetarna var av fullkomligt "tillfällig" natur. Man kan i Göteborg eller Stockholm inte spåra en enda verklig arbetarkategori som var speciellt influerad. Av anställningsförhållandena att döma stod de flesta av arbetarna i ett modernt patriarkaliskt förhållande till sin arbetsgivare. En personlighetstest skulle här förklara resten. Med medelklasskikten förhöll det sig på ett annat sätt. Här kan man tala om en verklig förankring bland småhandlare, handelsresande, gymnasister, kontorister, poliser, lägre militärer o.s.v. Kinna ligger i Västergötland och hade 1930 2 716 invånare. Textilindustrin är dominerande. Kinna är emellertid också i viss mån ett handelscentrum. Den nazistiska avdelningen hade 49 medlemmar, vilket gör att man kan våga dra vissa konsekvenser. Här rör det sig ju om en så relativt stor grupp att man kan spåra en del tendenser. Inte en enda textilarbetare var organiserad nazist. De nio arbetare som finns med i matrikeln hade följande yrken: elektriker, rörarbetare, grovarbetare, installatör, brevbärare, reparatör, vulkanisör samt två chaufförer. Den nazistiska gruppen bestod f.ö. av bland andra herr och fru folkskolläraren, herr och fru postassistenten, tappstationsföreståndaren, bankkamreren, journalisten, fyra kontorister, övermontören, tre skräddare, en målarmästare, tre byggmästare, en entreprenör, en åkeriägare, en verkstadsägare samt sex köpmän. Skulle man våga dra några som helst slutsatser av detta första svenska sam-lade nazistpartis medlemskader är det att nazismen som rörelse betraktad från grunden är en småborgerlig företeelse. Det var dessa ovan behandlade kategorier som i Norge och Danmark blev folkförrädare. Här fick de aldrig tillfälle att avslöja sig. Men hade tyskarna ockuperat Sverige hade dessa och liknande skikt sträckt armarna i höjden och ropat Heil. Detta får emellertid inte förvilla oss till att skjuta skulden på dessa kategorier för att nazismen som sådan blivit ett faktum. Skulden till nazismen ligger hos det kapitalistiska samhället som skapar fram liknande kategorier. Och vad säger då detta oss? Jo, att vi i händelse vi inte vill se historien upprepas i vår generation med kraft och beslutsamhet måste gå till verket och skapa den verkliga europeiska folkdemokratin, socialismen.  2002-3 Ledare - Henrik Skrak: Sprickor i EU-grunden |