Strax innan Håkan Juholt valdes till SAP:s ordförande noterade en observatör att DN använde en hel ledare på att tala om vilken usel människa Juholt var och att SvD uppmanade motståndaren Damberg att "inte ge upp". Eftersom Mona Sahlin såg mycket sur ut över valberedningens förslag och då Mp-Wetterstrands enda kommentar var att hon blivit väldigt "förvånad" däröver, drog vår något luttrade observatör slutsatsen att Juholt måste ha en hel del goda sidor som han ännu inte hade hunnit observera. Under Juholts korta regim hann media dock inte förse vår observatör exempel på sådana sidor hos honom, upptagna som de var att utförligt bokföra hans misstag - av vilka inget var alltför obetydligt eller dåligt underbyggt för att inte rendera det ett antal helsidor i de rikstäckande tidningarna.

2011-03-16 skrev jag på Clartébloggen en text där jag frågade mig om Juholt var den noshörning Socialdemokraterna behövde. Idag vid 15:00 fick vi svaret, det var inte så. Ett antal olika skandaler kantade de tio månader då han satt som partiledare. På Folk och Försvar gick det slutgiltigt åt skogen när han felaktigt påstod att regeringen skulle drivit igenom sin försvarspolitik förra mandatperioden med ett parti som vid den tiden inte satt i riksdagen.

Humanitärt eller katastrofalt för Afrika och Mellanöstern? Ett seminarium i Rinkeby, Stockholm.

Möt Cynthia McKinney, tidigare kongressledamot i USA, Green Partys presidentkandidat i valet 2008. Hon var i Libyen när NATO startade bombkriget. Som ögonvittne kan Cynthia McKinney smula sönder medias lögner.

På Nyårsdagen 2012 bröt jag äntligen upp. Det hade jag redan förut lovat mig själv, fast det inte hade blivit av. Det var inget lätt beslut. Likt en av Columbi matroser upplevde jag det till en början fasansfullt "som att närma sig en kant, att världen och verkligheten plötsligt ska ta slut och man ska störta ner i helvetets eldar".