Vad är socialismen?

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Kapitalismen - det är vad vi har nu (kallas numera "marknaden"). Socialismen blir däremot vad vi väljer att göra den till. Den innebär att produktion och samhälle organiseras utifrån de arbetandes behov och att klassamhället avskaffas. Socialismen är egentligen det minsta man kan begära. Betrakta sakernas nuvarande tillstånd!

Är det inte sant, som borgarna lär oss, att socialismen både som idé och som rörelse under senare decennier lidit stora nederlag över hela världen? Självfallet är det så. Att ha rätt och att få rätt är inte alltid samma sak. Kapitalisterna har övertaget nu, och de har tagit sig rätt.

Copyright: Robert NybergÅ andra sidan har inte segrarna lyckats lösa ett enda av de problem som de själva skapat och som en gång ledde till socialismens framväxt. Tvärtom ökar dessa i djup och omfång.

  • Klyftan mellan fattiga och rika vidgas inom och mellan nationerna - och "marknadens" anhängare säger att det måste vara så. Och de har rätt - kapitalismen kräver det.
  • Varje sekund dör mer än ett barn i vår värld av svält och undernäring är faktiskt den vanligaste dödsorsaken även bland vuxna - samtidigt som de rikas sällskapsdjur ordineras bantningskost av sina husveterinärer och man eldar med fläsk och spannmål som inte lönsamt kan säljas på marknaden och bördig jordbruksmark läggs i träda eller används som golfbanor åt affärsmännen. De rika vill ha det så, och marknaden vill alltid det de rika vill.
  • I vårt eget samhälle får barn gå med blöta blöjor och sjuka åldringar ligga utan tillsyn, samtidigt som de som förut vårdat dem tvingas gå arbetslösa. Pengar har frigjorts för att bygga "produktiva" hamburgerbarer och krogar - snart även för att med skattemedel subventionera de välbeställdas pigor - samtidigt som sjukhus, bibliotek och skolor läggs ner. Arbetslöshet och övertidsarbete ökar parallellt. Ty kapitalismen, numera kallad "marknaden", kräver det.

Så länge socialismen i världen var stark sade man oss, att kapitalistiska välfärdssamhällen, t.ex. Sverige, en gång för alla löst problemet att skapa välstånd, arbete, utbildning, vård och trygghet åt alla, och att den "onaturliga" socialismen därför var onödig.

Nu får vi veta att individen måste lära sig stå på egna ben och inte lita till samhället. Det talas om "civilt samhälle", personligt ansvar eller om "egenmakt". Men det vi känner är snarare vanmakt. Ty människan är inget ensamt rovdjur. Det är mänskligt att organisera sin produktion och sin trygghet gemensamt. Det är naturligt för oss att vilja vara jämlik bland jämlikar. De som arbetar har inte makt eller pengar.

De som har makt och pengar arbetar inte -med annat än att bevara och öka sin makt och egendom. Nu tar de till och med ifrån oss våra arbeten. De kommer aldrig att uppoffra sig för oss - låt oss sluta att uppoffra oss för dem!

Detta var och är det grundläggande felet med det kapitalistiska samhället, eller som det numera kallas, "marknadssamhället". Ju friare marknadskrafterna, dvs kapitalisterna, får verka, desto mera förstärkes detta drag hos vårt samhälle, och desto ofriare blir de som arbetar. Det vet vi ju - eller hur?

Att avskaffa denna orimlighet är att upphäva det klassamhälle vars existens är förnedrande för alla människor. Gemensamt för all socialism är att att den på olika sätt strävar mot detta mål. Det löser kanske inte alla problem i världen. Men det lägger en nödvändig grund för att lösa dem.

På olika sätt har det föregående århundradet präglats av socialismen. Borgare och kapitalister, och de som lärt sig tänka av dem och som de, har alltid avskytt socialismen. Efter förmåga har de förhånat dess idéer och/eller förföljt dess anhängare. Eller, där socialismen varit stark, förenat sig med den för att skada den inifrån.

Ofta har de varit framgångsrika.

Idag säger de förtröstansfullt att socialismen är död. Kapitalism en påstås ha segrat, nu under namn av "marknaden". För några år sedan,efter öststaternas sammanbrott, när den borgerliga yran var som störst, påstod man till och med att "historien är slut". Det har man redan upphört med. Egentligen börjar väl inte mänsklighetens historia på riktigt förrän den dag, då vi gemensamt och medvetet kan börja forma den värld vi bebor, som rätt brukad räcker för oss alla - och slutar att hänge oss åt vanföreställningen att vi måste utsugas och hunsas för att överleva. Under detta århundrade har vi lärt oss att socialism inte alltid är tillräcklig för att skapa ett drägligt liv åt alla människor. Men vår uppfattning att den är nödvändig stärks alltmera. Därför kommer socialismen i en eller annan form tillbaka.

Därför håller vi i Clarté krutet torrt och tror på - framtiden.

Prenumerera!

Mötesfonden

Vill du hindra den totalitära liberalismen att ta över den offentliga debatten? Lämna ditt bidrag till Clartés mötesfond! Du kan också söka bidrag ur fonden.

Annons

USA-varldspolis.jpg