Regeringens förslag till ny museilag syftar bland annat till att förhindra klåfingriga kommunpolitiker att lägga sig i museernas verksamhet. Det är positivt. Men efter 20 år på ett kommunalt museum är min erfarenhet att klåfingerheten från politiker inte är det största problemet. Utan det största problemet är den ökande konformismen. Under de senaste tio åren har Sundsvalls museums självständighet blivit allt mindre och dess inkorporering i den övriga kommunala verksamheten allt starkare. Detta har sina fördelar. Museet ses som en del i kommunens strävan mot attraktivitet och tillväxt. Nerskärningskrav är numera sällsynta. Men nackdelar överväger. Museets engagerar sig allt mindre i viktiga samhällsfrågor. Kontroversiella utställningar och debattmöten ingår inte längre i verksamheten. Kulturvetarna blir allt färre inom museet, medan organisatörer och administratörer anställs i högre utsträckning. Museet byråkratiseras alltmer och omfattningen på verksamheten är viktigare än innehållet. Deltagande i det offentliga samtalet blir allt mer sällsynt. Kunskapsuppbyggnaden är minimal och kontaker med forskarvärlden ringa.

En museilag som lyfter fram just det som saknas - samhällskritik, engagemang, kunskapsuppbyggnad – är ju sympatiskt. Det kan stärka dem som vill verka i den riktningen. Men en museilag kommer inte åt den kommunalbyråkratiska ideologin som dominerar i Sverige idag. Kulturverksamheten i kommunerna, vari museerna är en del, ingår i konkurrensen om den ”den kreativa klassen”. Det räcker med att granska alla de kommunala kulturplaner som nu poppar upp som svampar ur jorden för att inse att den kontroversiella kulturen och den samhällskritiska kulturdebatten inte är något som man vill visa upp eller skryta med.

Problemet med förslaget till ny museilag är att alla de goda ambitioner som regeringen inledningsvis lyfter fram, faller platt till marken i själva lagtexten och dess kommentarer. Jag tänker på paragraf 3 som säger att museerna ”ska utifrån sina ämnesområden bidra till samhället och dess utveckling...”. Vad innebär det i praktiken och vem ska bestämma vad som är ett bidrag till samhällets utveckling? I kommentarstexten utvecklar regeringen paragrafen något. Där skriver man att museerna ska tjäna samhället och att de ska ”bidra till en önskvärd samhällsutveckling”.

Vad som är en önskvärd samhällsutveckling kan det råda synnerligen delade meningar om. Jag kan ta ett exempel. Under 1970-talet var det kommunens mening att den önskvärda samhällsutvecklingen var att riva två arbetarstadsdelar och bygga nytt istället. Men det växte fram en mycket stark opinion emot detta och Sundsvalls museum gick emot kommunen och ställde sig bakom opinionen. Sundsvalls museums uppfattning var att den önskvärda samhällsutvecklingen var att bevara arbetarstadsdelarna och rusta upp dem.

Vem har tolkningsföreträdet när det gäller paragraf 3? Det kommunala museet eller dess huvudman? Jag fruktar att huvudmannen, det vill säga kommunen, kan hävda att museet inte följer lagen om det i en stor och viktig fråga går emot det som kommunen anser är ett bidrag till samhällsutvecklingen. Paragrafen som säger att ”huvudmännen ska säkerställa att museerna har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll” blir meningslös i detta fall.

Riksantikvarieämbetet föreslås få en starkare roll gentemot de kommunala museerna. Är det bra? Knappast. Ämbetet har länge verkat för en ökad kommersialisering av kulturarvet där entreprenörernas roll ibland är viktigare än museernas. Dessutom har postmodernismen ett starkt inflytande inom ämbetet (vilket de själva medger i en omvärldsanalys). Detta har fått stora konsekvenser för kulturarvsarbetet. I till exempel Västernorrlands län har det länsövergripande kulturmiljöarbetet i stort sett legat nere i över ett decennium. Jag tror det är mycket bättre att de kommunala museerna får behålla sin frihet och självständighet, än att Riksantikvarieämbetet ska styra och leda även dem.

Rent generellt tror jag det är en fördel att staten i så liten utsträckning som möjligt detaljreglerar verksamhet, offentlig eller privat, som har med yttrande- och tryckfrihet att göra. Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen reglerar de grundläggande friheterna. Att, som man gör med förslaget till museilag, gå in i detalj på hur museerna ska använda de grundläggande friheterna är klåfingrighet, även om syftet är gott.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Alexandra Kollontaj (t v), en av revolutionens ledare och folkkommissarie för sociala frågor.

Ryska revolutionen 100 år

Martin Fahlgren - 24 augusti 2017

I år är det 100 år sedan den ryska revolutionen ägde rum, en händelse som skakade om hela världen och som fick djupgående återverkningar på 1900-talets historia. Den inledde en epok av omvälvningar som ryckte loss en stor av mänskligheten ur kapitalismens grepp: Östeuropa (efter 2:a världskriget), Kina,...

Läs mer...

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Recensioner

Redaktionen - 29 december 2016

Eyvind

Läs mer...

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...