Lennart Rahm lämnar en slutreplik i diskussionen om Nordirland. Tidigare artiklar i debatten: Lennart Rahms första artikel den 17 juni och Kerstin Stigssons replik 1 december.

En viss Kerstin Stigsson envisas med att hävda en kunskap om den politiska situationen på Irland. Jag svarade på en replik till mig på hennes hemorgans hemsida, Riktpunkt, Moskva-partiet SKP:s sida, istället för att svara där hamnar hon på Clartés sida. Att kalla artikeln ”Dagens Nordirland” är utifrån vad som sägs såväl osant som tämligen pretentiöst. Jag är inte intresserad av att tugga om igen det jag redan skrev i våras, därför bara ett par korta punkter.

Att SF övergivit ” sin socialistiska linje” råder ingen tvekan om, ”frivilligt eller inte”, frågar sig Stigsson och man funderar på hur en som väl kallar sig marxist kan resonera så idealistiskt. Partiet lever idag på brittiska skattepengar och enorma bidrag från sin irländska lobby i USA, är alltid angelägna om att bli bjudna till Vita Huset för St Patricks Day. Att offra den socialistiska retoriken/politiken var inget svårt val. Den politiska linjen har anpassats efter möjligheten att samla pengar i USA. Det materiella varat bestämmer medvetandet, var det inte något sådant Marx sade.

Till ”fredsmurarna” så. Hur skulle SF kunna besluta om rivning när de är till som skydd för attacker från närliggande unionistiska bostadsområden? Problemet är väl att trots ”freden” Stigsson talar om sker sådana attacker och att murarnas ökning är ett tecken på hur splittringen mellan befolkningsgrupperna består och förstärkts. Murarna är ett materiellt uttryck för den politiska situationen nu, inga rester från en gången tid.

”Våld föder våld” ekar Stigsson beklagande det gamla borgerliga mantrat och det passar ju ”den fredliga övergångens” parti, men om nu de förtryckta aldrig reser sig, aldrig tar till våld? Om inte Oktoberrevolutionen skett? Viet-Nam-kriget? Algeriet? Kuba? Jag kan nämna fler. Vad är då alternativet? ”Våld föder underkastelse”? Förtryck lönar sig? Det är inte arbetarklassen ”som får betala för det”, det är arbetarklassen som slår tillbaka, som säger: Nog nu. Fler människor har tagit livet av sig i Fristaten efter den ekonomiska kraschen 2008-09 än det samlade antalet döda i konflikten i norr. Det kapitalistiska våldet är en del av systemet, men av liberaler räknas de offren inte, borde inte kommunister göra det istället för att oja sig över de förtrycktas rättfärdiga våld?

Huruvida en väpnad kamp kan röna framgång i nordirland idag är tveksamt, men kamraterna kan aldrig på förhand avstå från möjligheten.

Stigsson anser att Adams o Co är goda fredsmäklare, jag ser dem annorlunda. Alltså kan vi inte hitta gemensam nämnare. Jag tar mig rätten att benämna dem som förrädare och att vi ex.vis kallade George Bush för krigsförbrytare var inte något tokigt bara för att han inte kunde ”bemöta den kritiken”.

Nej, det är en konstig, slarvig och illa informerad artikel Stigsson skrivit som inget har att göra med rubriken. ”Dagens Nordirland” liknar föga det hon beskrivit.

Kommentarer   

0 #1 Kerstin Stigsson 2017-02-03 11:02
Jag kan hålla med om att SF har lämnat sin socialistiska linje. Men min kritik till Rahm handlar inte om det. Det handlar om att Rahm är förolämpande och lögnaktig i hans artikel. Och svamlar så att ingen förstår vad han menar. Han rör sig i dåtid och nutid i en blandning så att jag knappt förstod vad han menade.
'Frivilligt eller inte' skrev jag om huruvida SF var tvungna att rätta sig efter Londons konservativa skatteföresatser. Så här skriver Tommy McKearney i februaris (2017) nummer av CPI:s Socialist Voice (jag skriver det på engelska så att inga missförstånd uppstår): The northern political entity is a peripheral region of the United Kingdom, locked in to London's political and economic orbit. Unable to chart its own course, Northern Ireland is reduced to operating an opportunist economic policy, regulated and contaminated through the mean practising of sectarian politics.
Citera

Nytt på Clartébloggen

Lenin talar på Röda torget

Imperialismen och kapitalismens motsättningar - Benny Andersson har fel

Peter Sundborg - 22 november 2017

Med stort intresse läste jag Benny Anderssons utmärkta artikel Sovjeterna vann och förlorade makteni Clarté nr 3/2017. När jag kom till slutet av artikeln blev jag dock betänksam. Har Benny Andersson verkligen rätt i det han skriver här? Nej, det är ytterst tveksamt. Jag har några synpunkter på det han...

Läs mer...

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Unga märker orden

Henning Årman - 17 juli 2017

I Sydafrika demonstrerar studenterna för bättre studiemedel, mindre engelska och antikoloniala...

Läs mer...

Bildtext

Varken AD eller riksdag stoppar hyvlingen

Erik Bohman - 17 juli 2017

I november beslutade Arbetsdomstolen (AD) att så kallade hyvlingar inte är att betrakta som...

Läs mer...

Bildtext

Två texter

Cecilia Persson - 17 juli 2017

Proletär poesi i dialog med det akademiska Förhindrade åtgärder

Läs mer...