Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Lennart Rahm lämnar en slutreplik i diskussionen om Nordirland. Tidigare artiklar i debatten: Lennart Rahms första artikel den 17 juni och Kerstin Stigssons replik 1 december.

En viss Kerstin Stigsson envisas med att hävda en kunskap om den politiska situationen på Irland. Jag svarade på en replik till mig på hennes hemorgans hemsida, Riktpunkt, Moskva-partiet SKP:s sida, istället för att svara där hamnar hon på Clartés sida. Att kalla artikeln ”Dagens Nordirland” är utifrån vad som sägs såväl osant som tämligen pretentiöst. Jag är inte intresserad av att tugga om igen det jag redan skrev i våras, därför bara ett par korta punkter.

Att SF övergivit ” sin socialistiska linje” råder ingen tvekan om, ”frivilligt eller inte”, frågar sig Stigsson och man funderar på hur en som väl kallar sig marxist kan resonera så idealistiskt. Partiet lever idag på brittiska skattepengar och enorma bidrag från sin irländska lobby i USA, är alltid angelägna om att bli bjudna till Vita Huset för St Patricks Day. Att offra den socialistiska retoriken/politiken var inget svårt val. Den politiska linjen har anpassats efter möjligheten att samla pengar i USA. Det materiella varat bestämmer medvetandet, var det inte något sådant Marx sade.

Till ”fredsmurarna” så. Hur skulle SF kunna besluta om rivning när de är till som skydd för attacker från närliggande unionistiska bostadsområden? Problemet är väl att trots ”freden” Stigsson talar om sker sådana attacker och att murarnas ökning är ett tecken på hur splittringen mellan befolkningsgrupperna består och förstärkts. Murarna är ett materiellt uttryck för den politiska situationen nu, inga rester från en gången tid.

”Våld föder våld” ekar Stigsson beklagande det gamla borgerliga mantrat och det passar ju ”den fredliga övergångens” parti, men om nu de förtryckta aldrig reser sig, aldrig tar till våld? Om inte Oktoberrevolutionen skett? Viet-Nam-kriget? Algeriet? Kuba? Jag kan nämna fler. Vad är då alternativet? ”Våld föder underkastelse”? Förtryck lönar sig? Det är inte arbetarklassen ”som får betala för det”, det är arbetarklassen som slår tillbaka, som säger: Nog nu. Fler människor har tagit livet av sig i Fristaten efter den ekonomiska kraschen 2008-09 än det samlade antalet döda i konflikten i norr. Det kapitalistiska våldet är en del av systemet, men av liberaler räknas de offren inte, borde inte kommunister göra det istället för att oja sig över de förtrycktas rättfärdiga våld?

Huruvida en väpnad kamp kan röna framgång i nordirland idag är tveksamt, men kamraterna kan aldrig på förhand avstå från möjligheten.

Stigsson anser att Adams o Co är goda fredsmäklare, jag ser dem annorlunda. Alltså kan vi inte hitta gemensam nämnare. Jag tar mig rätten att benämna dem som förrädare och att vi ex.vis kallade George Bush för krigsförbrytare var inte något tokigt bara för att han inte kunde ”bemöta den kritiken”.

Nej, det är en konstig, slarvig och illa informerad artikel Stigsson skrivit som inget har att göra med rubriken. ”Dagens Nordirland” liknar föga det hon beskrivit.

Kommentarer   

 
0 #1 Kerstin Stigsson 2017-02-03 11:02
Jag kan hålla med om att SF har lämnat sin socialistiska linje. Men min kritik till Rahm handlar inte om det. Det handlar om att Rahm är förolämpande och lögnaktig i hans artikel. Och svamlar så att ingen förstår vad han menar. Han rör sig i dåtid och nutid i en blandning så att jag knappt förstod vad han menade.
'Frivilligt eller inte' skrev jag om huruvida SF var tvungna att rätta sig efter Londons konservativa skatteföresatser. Så här skriver Tommy McKearney i februaris (2017) nummer av CPI:s Socialist Voice (jag skriver det på engelska så att inga missförstånd uppstår): The northern political entity is a peripheral region of the United Kingdom, locked in to London's political and economic orbit. Unable to chart its own course, Northern Ireland is reduced to operating an opportunist economic policy, regulated and contaminated through the mean practising of sectarian politics.
Citera
 

Ett urval andra artiklar av samma författare

Sinn Feins politiska svek

publicerad i Clartébloggen 17 juni 2016

Påskupproret 1916

publicerad i 1/16 Någonstans att bo 15 juni 2016

Påskupproret i Dublin 1916

publicerad i Clartébloggen 10 juni 2016

Så förlorade vi allt

publicerad i 4/10 Vad gör vi nu 25 mars 2011

Kommunismens sekel

publicerad i 2/01 Etnicitetsfällan 1 oktober 2001

Prenumerera!

Aktuella bloggartiklar

Uttalande från Clartés stämma 2017

Clartéstämman - 28 mars 2017

Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

Hans Isaksson - 9 mars 2017

Inställda operationer

Dan Israel - 13 februari 2017

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

Benny Andersson - 5 februari 2017

Slutord, för den här gången

Benny Andersson - 29 januari 2017

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm - 25 januari 2017

Strejk i Göteborgs hamn!

Webbredaktionen - 24 januari 2017

Springtime for Hitler?

Hans Isaksson - 22 januari 2017

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Benny Andersson - 15 januari 2017

Passengers (Recension)

Daniel Hedlund - 5 januari 2017

En from förfalskning

Hans Isaksson - 14 december 2016

Reflektioner utifrån en sydafrikansk resa

Johan Wickström - 13 december 2016