Varning - kan innehålla spoiler-information. USA. Regi av Morten Tyldum.

Passengers utspelar sig i en framtid (årtal oklart) där mänskligheten – eller snarare rymdkoloniföretaget Homestead – koloniserar universum. Det är möjligt att köpa (dyra) enkelbiljetter till ett nytt liv på obefolkade planeter tiotals ljusår bort. Det handlar om enkelbiljetter därför att resorna tar över hundra år. Det betyder att kvarvarande familj, vänner och bekanta hemma på jorden kommer att vara döda när man kommer fram. Besättning och passagerare ligger dock i dvala i tuber under färden, fram tills precis före det att ankomsten närmar sig. Skeppet Avalon har ca 5000 kolonisatörer ombord och ca 200 i besättning. Avalon ska resa till planeten Homestead II, som ligger 120 års resa bort från jorden.

På Avalon vaknar Jim Preston (Chris Pratt) upp ur sin dvala. Det visar sig att skeppets dataprogram har väckt honom för tidigt (mänskligheten verkar inte ha sluppit undan vare sig problem med programvara eller irriterande kundtjänst). Det har bara gått 30 år av 120. Det är alltså 90 års restid kvar. Alla andra resenärer och besättningen sover. Efter ett års ensamhet håller Jim på att bli galen och funderar på om han ska väcka en medpassagerare. Denna person kommer dock inte kunna somna om igen, utan kommer att få tillbringa resten av sitt liv med Jim. Det finns alltså både existentiella och moraliska dilemman här. Till sist beslutar sig Jim för att väcka författaren Aurora Lane (Jennifer Lawrence), vars videopresentation han kollat på flera gånger och vars samtliga alster han läst. Egentligen är denna framställning om ensamhet, svek, hemligheter och kärlek något som de flesta kan relatera till från andra klassiska berättelser och inte det som är specifik intressant med Passengers. Det mest fascinerande är kontexten.

Jag har bara sett Passengers en gång men vid något tillfälle sägs det exempelvis att skeppet färdas i antingen 5% eller 50% av ljusets hastighet (hörde inte riktigt). Oavsett vilken av de två siffrorna det var så skulle det också innebära att teknologin är mer avancerad än något som vi är i närheten av idag. Ljusets hastighet är ca 300 000 kilometer i sekunden. Tekniken vi har nu kan få en bemannad farkost att färdas i rymden i en fart av ca 30 000 kilometer – i timmen. Det är alltså inte ens en promille av ljusets hastighet. Som nämndes ovan är det oklart vilket år som det är tänkt att filmen ska utspelas, men med tanke på teknologin borde det handla om flera hundra år in i framtiden, om inte hela tusen år.

Därmed blir annan information som vi får om jorden i Passengers tänkvärd. Det finns ingen information om andra avancerade livsformer i universum men det ska fortfarande finnas krig (mellan människor, kanske länder, får man förmoda). Jorden är överbefolkad och det är dyrt att leva där (har bostadsrättspriserna fortsatt skjuta i höjden?). Homestead-företaget tjänade flera triljoner på sin första koloni-planet. Det är ”bara en film” men några saker ska klargöras:

  1. Att vi inte kommit längre än vi har med rymdteknik (som att ingen människa lämnat jordens omloppsbana sedan december 1972) beror på underfinansiering av rymdprogram och att dynamiken mellan kapitalism och formell politik prioriterat annan typ av teknologi (som militär utrustning). Endast socialismen kan prioritera vetenskap och allmänna mänskliga intressen på ett sådant sätt att vi kan få en utveckling av rymdfärder av värde.
  2. Att privata företag skulle leda rymdkolonisering är osannolikt. Det kräver stora investeringar och ett kapitalistiskt system kräver hela tiden allt snabbare avkastning på investeringar. Ett osäkert projekt - som dessutom kan ta hundratals år att gå i lås - är inget ens världens största koncerner skulle fundera på.
  3. Oavsett tekniska framsteg skulle världen inte finnas kvar om typ tusen år om inte ett annat system ersätter kapitalismen. Detta är för att kapitalismen inte bara är ekonomiskt parasitärt och därmed ohållbart system, utan för att det dessutom är ekologiskt ohållbart.

Det existentiella och moraliska hjärtat i filmen är hur som helst medryckande (skådespelarna gör bra ifrån sig), även om det kan tyckas vara bisarrt att ”sno” någons liv genom att väcka hen och tvinga denna person att vara ensam med dig resten av sitt liv. Det finns säkert någon som kommer att se det som att Jim väcker Aurora för att få total kontroll över henne (i egenskap av en konventionellt våldsam man-kvinna-relation). Det ligger något i den analysen såklart. Å andra sidan, hade rollerna varit omvända, så att Aurora hade väckt Jim istället, så hade hon kunnat positioneras som en emotionsdriven och irrationell kvinna, vilket också är mossig stereotyp. Det hade såklart funnits andra alternativ, men biljettförsäljningen kräver en kärlekshistoria de flesta kan relatera till, kan man tänka. Som med annan fantasy och sci-fi är det därtill beklagligt att mänsklig dejting-praktiker och relationer inte verkar ha utvecklats så mycket i en avlägsen framtid heller, men precis som med kapitalismen är det svårt att tänka sig en helt annan typ av samhälle innan man är där.

Det är dock uppfriskande att få se en sci-fi producerad i USA där det inte finns några rymdvarelser som - trots sin långt utvecklade vetenskap och förmåga att resa mellan galaxer - har en osläckbar törst efter just människoblod och ödeläggelse av nordamerikanska storstäder.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Lenin talar på Röda torget

Imperialismen och kapitalismens motsättningar - Benny Andersson har fel

Peter Sundborg - 22 november 2017

Med stort intresse läste jag Benny Anderssons utmärkta artikel Sovjeterna vann och förlorade makteni Clarté nr 3/2017. När jag kom till slutet av artikeln blev jag dock betänksam. Har Benny Andersson verkligen rätt i det han skriver här? Nej, det är ytterst tveksamt. Jag har några synpunkter på det han...

Läs mer...

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Två texter

Cecilia Persson - 17 juli 2017

Proletär poesi i dialog med det akademiska Förhindrade åtgärder

Läs mer...

Bildtext

Språkpolitik på folkrörelsegrund

Arne Rubensson (intervju) - 17 juli 2017

Fyra frågor till Arne Rubensson, vice ordförande i nätverket Språkförsvaret.

Läs mer...

Bildtext

Formulär-språket håller oss fångna

Anna-Malin Karlsson - 17 juli 2017

Det skrivs mer än någonsin tidigare på våra arbetsplatser i form av blanketter, formulär och...

Läs mer...