Clartébloggen

Inställda operationer

Nära 5.000 planerade operationer ställdes in i Stockholm förra året. Det var en ökning med 24% från året innan. Men det är inte mycket att orda om tycker Marie Ljungberg Schött, moderat landstingsråd ansvarig för sjukvård. Det är bara 1,1% av det totala antalet operationer. Vad hon inte pratar om är alla de som väntar på operationer och som inte ens kommit till planeringsbordet. Inte heller nämner hon hur det spär på den katastrofala situationen på akuterna. I vår närmaste bekantskapskrets finns till exempel en person som redan för över ett halvår sedan fick beskedet från sin öronläkare att han måste genomgå en operation så snart som möjligt. Än har han inte kallats och vid två tillfällen har han tvingats besöka akuten för att lindra de besvär han har.

Läs mer...

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Först av allt vill jag be om ursäkt till Clarté. Jag skickade in ett inlägg på Kommunisternas Blogg som handlade om att debatten hade stängts av innan jag fick grönt ljus av ett sista inlägg av Clarté.

Lennart Rahm påstår att jag inte har svarat på hans inlägg på SKP:s Kommunistiska Blogg. Vilket inte stämmer. Kanske är det ett missförstånd från hans sida. Mitt svar till honom är en lång kommentar under hans egen artikel: Svar till Kerstin Stigsson om Irland .

Läs mer...

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

I den borgerligt - liberala tankevärlden är högernationalister som Trump, Nigel Farage och Marine LePen ett populistiskt uttryck för missnöjet hos missledda, bakåtblickande arbetare och andra grupper som drabbats av globaliseringen. Ett litet antal individer med bakgrund inom vänstern har svalt den bilden med hull och hår, men strukit uttrycket ”missledda”. Trump &Co sägs istället vara ett rationellt uttryck för folkliga gruppers (”vårt folks”) berättigade motstånd mot de försämringar som globaliseringen har medfört. En överväldigande majoritet av vänstern har tagit bestämt avstånd från den uppfattningen. Samtidigt har man själva svalt mycket av den liberala bilden, fast man har vänt den upp och ner. Vänstern ansluter sig till liberalernas åsikt att globaliseringen ligger i borgarklassens intresse, men delar inte synen att arbetarklassen också har samma intresse. ”Högerpopulismen” ses inte som ett utryck för folkliga krav, utan som ett sätt för överklassen att försvaga och splittra motståndet mot den nyliberala ordningen. Genom att felaktigt peka ut invandrare och flyktingar som syndabockar, kan missnöjet ledas åt fel håll och splittras i grupper som bekämpar varandra istället för att slåss mot borgarklassens offensiv. Detta sägs ske i syfte att kunna fortsätta med ”business as usual” bakom den nationalistiska och xenofoba retorikens kulisser. Högerpopulism och nationalism på ytan, fortsatt nyliberalism till innehållet. Så ser formeln ut. Det enda verkliga innehåll som högerpopulismens bekännelser till nationen antas ha är begränsandet av arbetskraftens (migrationens) fria rörlighet i syfte att splittra arbetarklassen och få tillgång till ett underproletariat man kan utsätta för maximal exploatering bortom lagar och avtal. Det ligger en del sanning i den analysen. Men frågan är om det är hela sanningen?

Läs mer...

Fler nackdelar än fördelar med förslag till museilag

Regeringens förslag till ny museilag syftar bland annat till att förhindra klåfingriga kommunpolitiker att lägga sig i museernas verksamhet. Det är positivt. Men efter 20 år på ett kommunalt museum är min erfarenhet att klåfingerheten från politiker inte är det största problemet. Utan det största problemet är den ökande konformismen. Under de senaste tio åren har Sundsvalls museums självständighet blivit allt mindre och dess inkorporering i den övriga kommunala verksamheten allt starkare. Detta har sina fördelar. Museet ses som en del i kommunens strävan mot attraktivitet och tillväxt. Nerskärningskrav är numera sällsynta. Men nackdelar överväger. Museets engagerar sig allt mindre i viktiga samhällsfrågor. Kontroversiella utställningar och debattmöten ingår inte längre i verksamheten. Kulturvetarna blir allt färre inom museet, medan organisatörer och administratörer anställs i högre utsträckning. Museet byråkratiseras alltmer och omfattningen på verksamheten är viktigare än innehållet. Deltagande i det offentliga samtalet blir allt mer sällsynt. Kunskapsuppbyggnaden är minimal och kontaker med forskarvärlden ringa.

Läs mer...

Slutord, för den här gången

Den här debatten började med min kritik av Malcom Kyeyune och gled sedan över till en diskussion om Sverige behöver ett tillskott av invandrad arbetskraft eller inte. Efter en kortare debatt om de fakta som jag och Niklas Eriksson pekade på, bytte kritiken av mitt inlägg spår och försökte istället visa att en alternativ ekonomisk politik som möter samhällets behov, ökar tillväxten och minskar arbetslösheten, inte är möjlig inom kapitalismens ramar. Först påstods det att ökad invandring skulle omintetgöra sådana försök. Tanken bakom påståendet är vandringsmyten att invandrare genom att ”välla in” och ta vilka jobb som helst till vilka löner som helst, skapar arbetslöshet, driver lönerna nedåt och försvagar arbetarrörelsen. Gentemot det, anförde jag att arbetslöshet och tillväxt redan idag skiljer sig åt i Europa och på andra håll, på ett sätt som inte kan förklaras med skillnader i migrationspolitik och migrationsströmmar.

Läs mer...

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm lämnar en slutreplik i diskussionen om Nordirland. Tidigare artiklar i debatten: Lennart Rahms första artikel den 17 juni och Kerstin Stigssons replik 1 december.

En viss Kerstin Stigsson envisas med att hävda en kunskap om den politiska situationen på Irland. Jag svarade på en replik till mig på hennes hemorgans hemsida, Riktpunkt, Moskva-partiet SKP:s sida, istället för att svara där hamnar hon på Clartés sida. Att kalla artikeln ”Dagens Nordirland” är utifrån vad som sägs såväl osant som tämligen pretentiöst. Jag är inte intresserad av att tugga om igen det jag redan skrev i våras, därför bara ett par korta punkter.

Läs mer...

Strejk i Göteborgs hamn!

Det är återigen strejk i Sveriges största hamn Göteborg. Hamnarbetarförbundet har tvingats ut i strejk efter att entreprenören APM Terminals har valt att gå till frontalangrepp mot hamnarbetarnas rättigheter och deras organisation.

Konflikten handlar i grunden om rätten att få ha och verka som en fackförening på en arbetsplats.

Svenska Clartéförbundet stödjer självklart Hamnarbetarförbundet i deras kamp. Det vill vi manifestera genom att bidra med 1000 kronor till deras strejkfond.

Dessutom uppmanar vi att sprida denna film i vidare kretsar, så att fler får en tydlig bild av vad konflikten handlar om.

Springtime for Hitler?

Att Moderaterna, inför hotet att bli uppätet, splittrat och missa taburetterna, nu öppnar dörren för samarbete med SD - ett nödtorftigt uppsnyggat facistparti  ,var bara en tidsfråga.

SD har ytterligare allians- och kapitalanpassat sig och det sk näringsglivet ( d v s kapitalet) har uppmuntrat öppningen. Via bl a Timbro har man, åtminstone sedan det olycksaliga valet 2014, förberett opinionen på steget att besätta olika opionsbildande tidningsredaktioner med diskret SD-vänliga tangentsbordskulier - från Ivar Arpi i SvD, Alice Teodorescu i GP, Anna Dahlberg i Expressen ner till Fredrik Haage i Smålandsposten - och frusit ut , eller gett vänster- och sossejournalister foten. På kommunal nivå har tydligen moderater fått samma klartecken att med hjälp av fascisterna erövra makten och verkar ha legat i startgroparna.

Läs mer...

Vänstern måste ta initiativet till en annan ekonomisk politik

I en kommentar på Facebook (12/1) anklagar Dan Kotka (DK) Benny Andersson (BA) och Clarté för att gå i kapitalägarnas ledband. Bakgrunden är ett inlägg på Clartés blogg där BA kritiserat Malcolm Kyeyune som i en artikel påstått att en invandringsvänlig politik inte ligger i den svenska arbetarklassens intresse. BA hävdar att Kyeyunes kritik inte håller måttet, och att vänstern och arbetarrörelsen måste mobilisera kring en radikalt annorlunda ekonomisk politik som syftar till att bryta kapitalets makt och problemformuleringsprivilegium. BA påpekar att med en annan ekonomisk politik är det möjligt att föra en generös flyktingpolitik. BA framhåller vidare att den nuvarande demografiska utvecklingen är ogynnsam och att vi går mot en utveckling där allt färre ska försörja allt fler. Utan invandring riskerar det att leda till allvarliga problem.

Läs mer...

Bättre kämpa för reformer än sitta med armarna i kors

Jag håller med Fred Torssander - en radikal vänster kan aldrig acceptera arbetsköparnas krav på anställningsbarhet. Men jag hävdade heller inte motsatsen i mitt förra inlägg "Gemensamma intressen mellan arbetslösa, flyktingar och invandrare" . Jag beskrev bara hur situationen ser ut idag. Och påstod att en utbyggd och reformerad yrkesutbildning skulle gynna både arbetslösa och flyktingar och invandrare, villket är något helt annat. Om multiplikatoreffekterna, i form av ekonomisk tillväxt och nya jobb, blir stora kan detta också bidra till att arbetsköparna tvingas sänka sina extrema krav på anställningsbarhet. Men för att effektivt bekämpa dessa krav, måste kampen mot den allt värre hetsen och utslagningen i arbetslivet också utvecklas.

Läs mer...

Gemensamma intressen mellan arbetslösa och flyktingar och invandrare

Hur kan man tala om ett växande behov av arbetskraft, när det redan finns ett stort antal arbetslösa i dagens Sverige? Det frågar sig Fred Torssander, i en replik på mitt inlägg ”Behöver Sverige invandrad arbetskraft?" här på bloggen. FT lanserar istället en ”enkel lösning”: ge jobben till de som är arbetslösa här hemma! Men problemet är verkligt och FTs enkla lösning är en skenlösning som aldrig kan ta sig från statistiken och diagrammen till den verkliga världen. Problemet handlar nämligen inte om antal och statistik utan om det som kallas matchning. För att förstå det måste man betrakta de arbetslösas egenskaper, sett ur arbetsköparnas perspektiv. Det är antagligen tre sådana egenskaper som förklarar varför företag med brist på arbetskraft inte anställer fler av dagens arbetslösa: bristande eller felaktig utbildning, olämplig åldersstruktur och liten lämplighet av annat slag. En bidragande orsak till den sista egenskapens betydelse är antagligen arbetsköparnas allt större krav på den arbetskraft man betraktar som ”anställningsbar”. Hetsen och uslagningen som bara har ökat sedan mitten på 1990 – talet i de flesta arbeten, tyder på det.

Läs mer...

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Signaturen Gunnar undrar om jag inte önsketänker när jag hänvisar till ett växande behov av yrkesutbildad arbetskraft, som inte kan täckas utan invandring i föregående inlägg Ännu en nyfrälst ”realist” med bakgrund i vänstern på Clartebloggen. Låt oss se på fakta: Arbetsförmedlingen rapporterar att bristen på arbetskraft i bristyrkena inte har varit så stor sedan man började göra systematiska undersökningar, år 2007. Särskilt stor är bristen på vårdpersonal och lärare se Ökande brist på arbetskraft

Läs mer...

Ännu en nyfrälst ”realist” med bakgrund i vänstern

Malcolm Kyeyune har en bakgrund i Ung Vänster och sitter numera i styrelsen för FiB/K. Han har nyligen rekryterats av Alice Teodorescu som vänsterröst på Göteborgspostens ledarsida. I blogginlägget ”Ät inte snö som blivit gul. Bli inte hög på eget knark” drar MK i strid mot en vänster som påstås vara hög på illusoriska drömmar och tomt prat om solidaritet mellan flyktingar och arbetarklass. Det är ett välskrivet och intressant inlägg, som nog kan provocera de som nöjt sig med önskedrömmar och halvgenomtänkta idéer. Men tankeinnehållet håller tyvärr inte samma klass som förmågan att skriva och provocera. MK är alldeles för upptagen av sin formuleringförmåga för att tänka sina argument till slut och underkasta dem en rigorös analys. Jag tycker mig kunna urskilja tre slags argument i hans text.

Läs mer...

Passengers (Recension)

Varning - kan innehålla spoiler-information. USA. Regi av Morten Tyldum.

Passengers utspelar sig i en framtid (årtal oklart) där mänskligheten – eller snarare rymdkoloniföretaget Homestead – koloniserar universum. Det är möjligt att köpa (dyra) enkelbiljetter till ett nytt liv på obefolkade planeter tiotals ljusår bort. Det handlar om enkelbiljetter därför att resorna tar över hundra år. Det betyder att kvarvarande familj, vänner och bekanta hemma på jorden kommer att vara döda när man kommer fram. Besättning och passagerare ligger dock i dvala i tuber under färden, fram tills precis före det att ankomsten närmar sig. Skeppet Avalon har ca 5000 kolonisatörer ombord och ca 200 i besättning. Avalon ska resa till planeten Homestead II, som ligger 120 års resa bort från jorden.

Läs mer...

En from förfalskning

Vet ni vem Placide Cappeau de Roquemaure var?

Nej jag tänkte väl det.

Men Adams julsång, O helga natt är kanske bekant? Adolphe Charles Adam var en fransk kompositör, fr a av operamusik, som levde i Paris under den händelserika första halvan av 1800-talet.

Hans nära vän, socialisten Cappeau hade, inspirerad av de revolutionära omvälvningarna i Paris och Europa 1847-48 författat en julhymn där den subversiva sidan av det ursprungliga kristna budskapet på ett storartat sätt flätades samman med dåtidens upprorsstämningar. Adam ställde upp och satte musik till orden, men för oss välkänt resultat.

Dvs, själva budskapet i sången blev lite för mycket för många konservativt sinnade kristna. I USA översattes den av slaverimotståndaren Sullivan Dwight så pass ordagrant, att alltsedan dess många lokala kyrkor vägrat att använda denna sångtext och en ny, omsorgsfullt snöpt, version tillskapats.

Och i Sverige har översättaren hanterat fr a andra strofen på ett sätt som skulle rendera varje gymnasist ett slutgiltigt ig i betyget – men det finns system i översättningsfelen:

Läs mer...

Reflektioner utifrån en sydafrikansk resa

Jag misstänker att få svenska politiker i högerlägret eller socialdemokratin har länken till Clarté bland sina favoriter på webbläsaren. Jag tänkte ändå drista mig till att ge ett resmålstips. Kanske även identitetsvänstern kan hänga med på turen? Destinationen är Kapstaden i Sydafrika, världens ände om man tillämpar klassiska koloniala mått och skippar dekolonialiserande perspektiv. Jag har nyligen återvänt från Kapstaden och Godahoppsudden efter att ha gjort en sedvanlig jobbresa till ett vitt reservat, så jag har fräscha vittnesuppgifter från destinationen. I det här inlägget tänkte jag göra en begränsad samtidspolitisk svensk analys utifrån mina subjektiva reseiakttagelser och agera som om vi har möjlighet att lära av en resa, även om två kontinenter ligger mellan Sverige och Sydafrika.

Läs mer...

Centralisering och koncentration utarmar mindre och medelstora städer

Det är inte bara landsbygden som utarmas på grund av centralisering och koncentration. Även mindre och medelstora städer drabbas. Härnösand är ett exempel. Under senare år har sjukhuset och Mitthögskolan försvunnit från staden. Skatteverkets och försäkringskassans kontor har lagts ner.

En rad statliga myndigheter håller på att i rask takt lägga ner kontor på mindre orter runt om i landet. Samtidigt ökar de statliga jobben i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. I Västernorrland har de statliga jobben minskat med 27 procent under tio år. Värst drabbade är Ånge och Sollefteå. Även inom landstingen sker en centralisering. Jobben flyttas från de mindre kommunerna till befolkningsrika kommuner.

Läs mer...

Dagens Nordirland

Om man jämför Nordirland med hur det var på 70-talet så är det praktiskt tagit fred i den provins som Storbritannien så olagligen ockuperar. Visst finns det då och då rapporter om lojalistiska brandbomber som slängs mot katolska institutioner och kyrkor. Men även republikanska attacker mot Orangeordens lokaler förekommer även om dessa är få i motsats till dom lojalistiska dåden. Och rapporter om hur PSNI och den brittiska säkerhetsapparaten är alltför brutal mot den katolska befolkningen.

Läs mer...

Utmärkt introduktion till Roy Andersson

Ardeshir Seradjhar skrivit en bok både på svenska och persiska som heter ”Roy Andersson – En av vår tids främsta filmregissörer”. Det är en personligt hållen bok. Här finns utmärkta och stundom unika bilder, ofta tagna av författaren själv, inblickar i filmarbetet och referat av långa samtal med Roy Andersson.

Författaren är född 1961 och uppvuxen i staden Ahvaz i södra Iran. I mitten av 1980-talet arbetade han två år hos Roy Andersson i dennes filmstudio i Stockholm. Han läste in en kandidatexamen med inriktning mot dokumentärfilm och tog sedan en masterexamen i design med inriktning på arkitektur vid Göteborg universitet.

Boken beskriver Roy Anderssons verk på flera plan; från 1967, när han gjorde sin första elevfilm, fram till 2014. Vi får reda på hur han arbetar och vilka etiska/politiska ställningstaganden som ligger bakom hans filmer. Filmer av Roy Andersson är oftast lätt igenkända, han har ju en alldeles egen stil som bygger på en icke-linjär handling utan en klar början, fördjupning, konflikt, klimax eller upplösning och som sakna huvudrollsinnehavare. Skådespelarna är individer med vardagligt utseende som uttrycker sig kortfattat. Allt de gör eller yttrar syftar till att kritisera orättvisorna i det svenska samhället och i världen. Han har en ursinnig humor som vi sällan sett sedan när August Strindberg var som bäst i stöten.

Författaren har även översatt boken från svenska till persiska för att belysa ett internationellt känt konstnärskap inom svensk filmkultur. Roy Andersson har genom sitt verk i någon mån kunnat motverka de tillsynes obotliga skador som Ingmar Bergmans estetiska och kulturella inflytande åsamkat filmen överhuvud och den svenska i synnerhet.

Boken är skriven, fotograferad, formgiven och producerad av författaren. Den har tillkommit utan någon form av ekonomiskt stöd. Den är till formen opretentiös och välgörande befriad från cineastiskt fikonspråk. Boken ges ut gratis i digital form på både svenska och persiska och kan dessutom laddas gratis laddas ner som pdffil från Ardeshir Seradjhars hemsida https://addefilm.com/bok/

Jag rekommenderar starkt var och en med det minsta intresse för samhälle, politik, bild, film och Roy Andersson omedelbart läsa boken och att hjälpa till att den blir spridd.

Vårt folk???

"Det svenska hatet" (Gellert Tamas 2016; Natur och kultur; 550 sidor)

Tamas bok skildrar fylligt Sverigedemokraternas snart 30-åriga utveckling och i synnerhet Kent Ekeroths, en av dess främsta och mest stryktäcka ledares - om nu denne vid pressläggningen ännu befinner sig på fri fot.

Länge hade vi föreställningen om att Sveriges politiska liv efter andra världskriget inte hade plats för fascistiska/rasistiska/högerextrema partier (välj den beteckning som passar, mig spelar det ingen roll!). Frånvaron tillskrevs vårt relativa välstånd och kanske vår lika relativa etniska och kulturella homogenicitet.

Läs mer...

Fidel dog igår

Fidel Alejandro Castro Ruz föddes som son till en välbeställd jordägare i Birán 1926. Under sina juridikstudier vid Havannas Universitet blav han antiimperialist . Efter att ha deltagit i uppror mot högerregeringar i Dominikanska republiken och Colombia, försökte han förgäves störta USA:s bolagens kreatur, president Fulgencio Batista genom att attackera kasernen Moncada 1953. Efter ett års fängelse bildade han i landsflykt i Mexico 26 julirörelsen, med sin bror Raúl Castro och Che Guevara.

Läs mer...

Bob Dylan - en progressiv sångare

Dylan aldrig en progressiv sångare? Hans Isaksson har inte uppfattat honom så. Tja då undrar jag hur det står till med uppfattningsförmågan? Tillåt mig att nämna några sånger. Sedan kan var och en googla texter och framföranden och döma själva. Några axplock bland de mer kända: Masters of War (skrevs under Vietnamkriget), With God on our side, When the ship comes in (D:s version av Sjörövar-Jennys visa, från Tolvshillingsoperan av Brecht/Weil). Fast bättre ändå i mitt tycke är några av de mindre kända. Som: Lonesome death of Hattie Carroll (biblisk vrede över ett korrupt rättväsende), The death of Emmett Till (rasmord i södern),

Läs mer...

Bob Dylan, priset och traditionerna

När, efter ständiga akademisekreteraren Sara Danius’ tre-sekunderspaus, orden ”Bob Dylan” yttrades den 13/1 2016 klack det till: Det var som Fan, de vågade i alla fall! Hee-Haa!

Nominerad 1997 av ett gäng kanadensiska litteraturprofessorer till det stora litteraturpriset – vilket inte många då tog på allvar – hamnade Robert Allen Zimmerman i Akademiens långa rad av de där nominerade som nog aldrig skulle komma i närheten av en seriös diskussion om priset. Så gick snacket då.

Läs mer...

Dylan: Vår granne, busen

Sångtext: BOB DYLAN (Nobelpoet)

Jo, vår granne, grannbusen, han är bara en människa

Hans fiender säger att han bor på deras mark

Man satte honom i underläge - en miljon mot en

Han fick ingen plats att fly till, ingen plats att undkomma till

Han är vår granne, busen

Läs mer...

Myter om mångkulturella

Det finns en rad myter om folk som sysslar med mångkulturfrågor. Myter som leder till skendebatter; där det argumenteras i upprörda ordalag mot karikatyrer istället för att föra fram rationella argument. Jag tycker det är dags att avliva några av dessa myter.

Jag har träffat många som kallar sig ‘feminister’, men aldrig någon som säger sig vara anhängare av ‘identitetspolitik’. ‘Identitetspolitik’ är ett skällsord och inte ett verkligt analytiskt begrepp. Det är ett uttryck som inbjuder till karikatyrer och inte analys; därför att det saknar förankring i verkligheten.

Läs mer...

Om våra uppgifter och faran för ett storkrig

Britta Ring( "se här" och "och här" ) och Jan-Peter Stråhle( "senaste not" ) frågar sig om inte faran för ett storkrig kan vara akut, trots de uppenbara skäl som idag tycks tala emot det. Ett sådant krig skulle ju kunna starta av en händelsekedja som de agerande har förlorat kontrollen över. Eller av en slump. Ingen kan säkert förutspå framtiden. Därför bör vi göra vad vi kan för att minska risken för ett sådant krig och för att Sverige ska bli indraget om det ändå inträffar.

Läs mer...

Myrdaldebatten: Svar till Anders Persson m.fl.

Historien visar att krig kan startas för att häva ekonomiska svaghetstillstånd, skriver Anders Persson, och hänvisar till 1939. Men varken världsekonomin eller Tysklands ekonomi i slutet av 1930-talet var till närmelsvis lika strukturellt svaga och obalanserade, som världsekonomin och USAs ekonomi är idag. Det handlar inte bara om smärre olikheter, utan om skilda universum. I slutet av 1930-talet hade världens kreditsystem återhämtat sig, realekonomin i länder som USA och Sverige var på väg upp. I Tyskland hade statsskulden visserligen ökat som en följd av rustningarna. Men det rörde sig om en hanterbar ökning som i stort sett kunde finansieras utan större problem genom att låna på hemmaplan. (Jfr tex Bettelheim: L´economie allemande sous le nazisme. Maspero 1971. Finns också i tysk översättning.).

Läs mer...

Summering av debatten om Myrdal, Lindgren och Nya Tider

Efter att offentligt och på den slutna Clartélistan under en längre tid ha debatterat Jan Myrdals, Stefan Lindgrens och andras närmande till högerpopulismen i dess olika skepnader, är det dags att åtminstone tillfälligt försöka summera. Det som varit genomgående är JMs och hans åsiktsfränders totala avsaknad av empiriska argument. Ett typiskt JM-inlägg börjar med en eller flera historiska analogier, vars relevans för inställningen till dagens högerpopulism aldrig klarläggs. Därefter följer ett antal allmänna påståenden, som emellertid bara undantagsvis stöds av sakargument, och så gott som aldrig av empiriska sådana. Istället förväntas vi alldeles för ofta nöja oss med fyndiga verbala formuleringar och nyord (”hönster, vängster”).

Läs mer...

Ska vi kroka arm med de bruna?

Jan Myrdal har invändningar mot min kritik av hans medverkan i tidningen Nya Tider. Han retar sig bland annat på inledningen till min artikel.

Varför berättade jag om Lars Adelskogh, en stolle med antisemitiska böjelser? "Det är politiskt taskspeleri", skriver Myrdal.i Försökte jag kleta brun färg på honom?

Läs mer...

Lindgren tar sikte

Stefan Lindgren har synpunkter på min kritik av Jan Myrdals artikel i Nya Tider och hans egen medverkan i den lika bruna Fria Tider. "Clartés lösa skott från höften" är rubriken.[i] Lindgren skjuter skarpt.

Läs mer...

Prenumerera!

Våra fasta bloggare

Hans Isaksson

Hans IsakssonFödd 1941. Inträde i Clarté för första gången 1963. Skriver om film, TV, medicin och allmänt samhällskritiskt. Hemsida: isakssons.eu.

Jonas Lundgren

Jonas LundgrenFödd 1991 och bosatt i Stockholm. Bakgrund i Vänsterpartiet. Kulturpolitisk debattör, driver Kulturpolitikbloggen. Förbundsordförande för Unga Republikaner. Sitter i Svenska Clartéförbundets förbundsstyrelse.

Vill du skicka in en artikel?

Har du ett konstruktivt inlägg som passar på Clartés blogg? Skicka in din artikel till clarte.nu så finns chansen att den blir publicerad här på Clartés blogg. Skriv maximalt 4000 tecken och skicka in artikeln. Vi hör av oss oavsett artikeln passar för publicering eller inte.

Senaste kommentarerna

  • Inställda operationer

    martin oskarsson 16.02.2017 16:42
    Inte undra på när borgarna styr. De har infört fri etablering av vårdcentraler och ett privat sjukhus ...
     
  • Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

    Fred Torssander 06.02.2017 19:41
    Orsaken till varför nyliberalismen heter ”ny” är att den är en repris. Fast egentligen borde dagens repris ...
     
  • Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

    Kerstin Stigsson 03.02.2017 11:02
    Jag kan hålla med om att SF har lämnat sin socialistiska linje. Men min kritik till Rahm handlar inte ...
     
  • Slutord, för den här gången

    Fred Torssander 31.01.2017 17:45
    Jag gillar faktiskt inte något vidare att Benny Andersson påstår att jag skulle ha "Tanken bakom ...
     
  • Vänstern måste ta initiativet till en annan ekonomisk politik

    Fred Torssander 25.01.2017 11:37
    Det som oroar mig är när försvaret av asylrätten huvudsakligen byggs under - och därmed delvis villkoras ...