Vänsterröster i allmänna val i europa 2017

Även om sittande premiärminister Theresa May och det konservativa Tories vann valet i Storbritannien den 8 juni är det ingen tvekan om att den verklige vinnaren är Jeremy Corbyn och vänstern inom Labour. Trots omfattande smutskampanjer i de flesta större medier och trots hård kritik från partiets högerkant och återkommande uppmaningar att avgå lyckades Corbyn vinna 40,3 procent av rösterna, vilket bara en procentenhet ifrån det resultat som gav Tony Blair en jordskredsseger 2001. Valframgången för Corbyn och Labour reser två intressanta frågor: Vad förklara det stora stödet och vad kommer hända härnäst?

I nätmagasinet Socialist Economic Bulletin har Tom O’Leary skrivit en intressant analys om Corbyn och Labours valframgång. Finns att läsa här:

http://socialisteconomicbulletin.blogspot.se/2017/06/two-key-reasons-for-corbyns-stunning.html

Labours valmanifest läckte ut den 11 maj samma dag som en större opinionsmätning presenterades. Mätningen visade att Labour hade stöd av 32 procent av väljarna medan 46 procent uppgav att de tänkte rösta på Tories. 14 procentenheters skillnad. Den 8 juni var skillnaden mellan de båda partierna ner på två procentenheter. Enligt O’Leary är det ingen tvekan om att skälet till att Labour kunde krympa gapet så mycket förklaras av deras politiska plattform.

O’Leary pekar också på den intressanta skillnaden i valresultaten för socialdemokraterna i Storbritannien jämför med i Frankrike och Nederländerna. I de två senare länderna har socialdemokraterna närmast utraderats på den politiska kartan. I Frankrike och Nederländerna har socialdemokraterna allt mer accepterat och även drivit en ekonomisk åtstramningspolitik. Man har också allt mer anpassat sin politik i spåren på en växande högerpopulism och lagt fram flera förslag på skärpt migrations- och invandringspolitik. Corbyn och Labours linje har istället varit att formulera en tydligt vänsterinriktad ekonomisk politik med fokus på klassiska välfärdsfrågor som vård, skola och bostadspolitik men också krav på höjda skatter för kapitalägarna, minskade ekonomiska klyftor och åternationalisering av strategiskt viktiga verksamheter.

Labour vann också stöd bland en del av de som röstade på Ukip i förra valet. Ukip tappade 10 procent av rösterna och förlorade sitt enda mandat i parlamentet. Som O’Leary skriver så visar Labours strategi och resultat att en radikal vänsterpolitik visst kan vinna stort folkligt stöd och att det är en klok politik att vägra anpassa sig till de allt mer reaktionära och högerpopulistiska uppfattningar som sprider sig runt om i Europas länder i spåren på den utdragna lågkonjunkturen och ekonomiska åtstramningspolitiken.  

Om den ekonomiska krisen fortsätter att fördjupas och reallönerna fortsätter falla kommer Tories åter försöka göra migranterna till syndabockar. Labour är på väg att vinna nästa val för att man vågat stå för en politik som försvarar arbetarklassens materiella intressen och vägrat peka ut invandrarna som orsaken till Storbritanniens problem.

Om Labour vinner nästa val väntar många problem och utmaningar. Frågan om Brexit naturligtvis, men också hur man ska kunna verkställa den alternativa ekonomiska politik man gått på val med. Men det öppnar också för att högern och åtstramningspolitikens hegemoni nu äntligen kanske är bruten och kanske Labours framgångar blir en vitamininjektion och lärdom för andra vänsterpartier runt om i Europa. Under senare år har medlemstillströmningen varit stor och intresset för vänsterpolitik större än på länge. Frågor om ekonomisk demokrati och planerad ekonomi är saker som idag diskuteras i Labour, något som närmast skulle vara otänkbart bara för några år sedan. För den intresserade läsaren finns Labours valmanifest och förslag till ekonomiskt-politiskt program och flera andra strategidokument att läsa här:

http://www.labour.org.uk/index.php/manifesto2017/accessible-manifesto

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera