Foto: stoppautvisningarna.blogspot.nl/

Lättnad är den spontana reaktionen efter meddelandet att regeringen beslutat bevilja tillfälligt uppehållstillstånd för de ca 6-8 000 ensamkommande barnflyktingar som lyckades ta sig hit före 25 november 2015 och som sedan fått leva i ovisshet med oändligt utdragna asylprocesser. Det betyder inte att Sverige återgått till en humanitär flyktingpolitik, på intet sätt. Som en företrädare för de afghanska flyktingarna påpekade i Rapport är lagförslaget mycket oklart: vad händer sedan man avslutat sina gymnasiestudier? Vad händer med den som inte klarar gymnasiestudierna? Hur med dem som gått under jorden i dag? Etc. Andra människorättsvidriga inslag i flyktingpolitiken består såsom förbudet mot anhöriginvandring. Men det är ändå en lättnad. Det finns en öppning! Något slags anständighet har vunnit terräng. Det är ändå möjligt att slå tillbaka en grovt reaktionär och människofientlig politik.

Varför denna - temporära - framgång? En viktig förklaring är det starka opinionsarbetet, inte minst av de ensamkommande själva - som fått starkt stöd av omgivningen. Det har gjort synligt att många svenskar (dvs i den normala betydelsen boende Sverige, inte den besynnerliga etnicitetsbetydelse som detta ord numera förses med ibland) är starka anhängare av mer öppen flyktingpolitik, och det har givit Miljöpartiet, delar av SAP och andra mod att driva fram de nya bestämmelserna. Det blir tydligt att talet om att "folk i allmänhet" är för en restriktiv flyktingpolitik är en myt. Det betyder naturligtvis inte att sådana strömningar inte finns. Företrädare för M och SD gjorde vidriga uttalanden i Rapport som kommentar till regeringsbeslutet, där rasismen knappast doldes under tal om "rättssamhälle" etc. Den fortsatta utvecklingen är alltså i hög grad en fråga om politisk kamp på basnivå. En aktiv och bred flyktingvänlig opinion kan tvinga fram nya reträtter från regeringen, men håller vi oss passiva får flyktinghetsarna tillfälle att flytta fram sina positioner. Till arbetet!

Kommentarer   

-2 #5 Hans Isaksson 2017-12-07 09:39
"Det är inte alls hyggligt att de här barnen inte får bo hos sin mamma och pappa i sitt hemland, med sina småsyskon, där de får tala sitt eget språk, och inte minst få en möjlighet att delta i återuppbygget av sitt land. "
Säger L Johansson beträffande flyktingbarnen. Om det verkligen varit så svenska myndigheter hade förhindrat barnen från att återvända skulle Johansson haft alldeles rätt. Men så är som bekant inte fallet, varför hans synpunkt låter som lika falsk som Löfvéns, som stängde gränsen för rädda flyktingarna från drunkningsdöden i Medelhavet.
Citera
+2 #4 Olle Josephson 2017-12-03 23:13
En kort kommentar till Lars Johanssons synpunkt. Visst kan man önska att "de här barnen får bo hos sin mamma och pappa i sitt hemland, med sina småsyskon, där de får tala sitt eget språk, och inte minst få en möjlighet att delta i återuppbygget av sitt land." Men tänk om det är förenat med dödsfara att bo i sitt eget land? Tänk om desperata föräldrar försöker rädda åtminstone ett av sina barn, som de tror kan klara sig själv, genom att skicka iväg henne eller honom på en farlig resa till ett tryggare land?I det enskilda fallet är det självklart svårt att veta vad som blir bäst för ett barn. Men två paralleller: 1) Under andra världskriget skickades ca 70 000 finska barn till Sverige. I efterhand har det bedömts att många av dem fått en bättre start i livet om de stannat hos sina föräldrar, trots umbäranden, matbrist, bombhot m.m. 2) Under 1930-talet var Sverige i princip stängt för judiska flyktingar. Men det fanns en "barnkvot" om 500 barn - så många togs emot (under villkor att de judiska församlingarna garanterades deras försörjning). Föräldrar i Tyskland och Österrike skickade i väg sina söner och döttrar och hoppades på något sätt kunna komma efter - det misslyckades nästan alltid. I efterhand kan man konstatera att ytterst få av dessa barn, säkert ofta olyckliga och förtvivlade när de kom ensamma till Sverige, hade överlevt om de inte sänts iväg.

Men inte i något av dessa två fall hade det varit en människovärdig politik att mot dessa barns och deras föräldrars vilja sända dem åter till Finland, Tyskland eller Österrike. Efterklok kan man alltid vara. Men den som är klok i dagsläget vet att solidariteten med förföljda sträcker sig utanför det egna landets gränser, och att denna ståndpunkt är den enda förenliga med antiimperialism och socialism.
Citera
+3 #3 Daniel Cederqvist 2017-12-03 21:33
Lars Johansson anklagar Olle Josephson för att förenkla en komplex fråga för att själv raskt göra likadant. De ensamkommande barnen som har kommit hit tillhör minoritetsgruppen hazarer som förföljs av muslimska fundamentalister i Afghanistan. Till detta skall läggas en repressiv hållning från den iranska staten, där mångaa hazarer befinner sig som både flyktingar och gästarbetare. Den afganska regeringen är svag och saknar, i och med att landet i praktiken är ockuperat av USAoch dess allierade ( däribland dessvärre Sverige), i mångas ögon legitmitet. Det finns också tecken på en ökad aktivitet i Afghanistan från grupper som står nära IS. Då hazarer är shiamuslimer känner de med rätta oro för detta. När talibanerna styrde Irak skedde stora massakrer på hazarer. Så just nu är inte det humana att påskynda återvändandeprocessen, snarare vore det riktiga att även låta barnens föräldrar komma hit.
Citera
-4 #2 Lars Johansson 2017-12-03 14:29
Du delar upp en komplex fråga i blott två sidor. Din sida beskrivs med ord som anständighet, öppen flyktingpolitik, humanitär flyktingpolitik och flyktingvänlig opinion, medan de andra får andra etiketter som människofientlig, grovt reaktionär, människorättsvidriga inslag, restriktiv flyktingpolitik och flyktinghetsarna. På nära håll, i arbetet och vardagen, ser jag att det du kallar humanitärt inte är humanitärt. Det är inte alls hyggligt att de här barnen inte får bo hos sin mamma och pappa i sitt hemland, med sina småsyskon, där de får tala sitt eget språk, och inte minst få en möjlighet att delta i återuppbygget av sitt land. Inte många är lyckliga, alla längtar efter mamma och pappa. Nej, det humana är att påskynda återvändandeprocesserna.
Citera
+4 #1 MargaretaZetterström 2017-11-29 19:28
I en tid när många gamla vänstermänniskor börjat se på världen och det svenska samhället med sverigedemokratiska glasögon var det en lisa för själen att läsa Olle Josephsons inlägg. Tack Clarté för att ni står emot högerextremismen och främlingsfientligheten och fortfarande ser skillnad på höger och vänster!
Citera