Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt gör verklighet av yttrandefriheten och visar på dess styrka. Varje argument som förs fram dissekeras in i minsta detalj, ifrågasätts, återupprepas, utvecklas, uppstår i nya former, för att till sist bevaras eller förkastas.

Bokstavligen sida vid sida samlas yttrandefrihetsfundamentalister (som överhuvudtaget inte kan se något problem med att ge det fria ordets fiender fullt spelutrymme), med författare som Johannes Anyuru, som på sin bara kropp - och varje dag i sin själ - känt av när rasister iscensätter det de inte bara talar om. Voltaire (felciterad men dock) ställs mot Sartre. Här ges utrymme åt Vávra Suk och Sanna Hill från Nya Tider när de försöker att slå blå dunster i ögonen på läsaren, bara för några sidor senare låta Mathias Wåg plocka sönder deras text och visa vad de egentligen vill åstadkomma. Ultraliberaler som Lena Andersson (som verkar befinna sig utanför såväl tid som rum) kommer till tals likaväl som kämpande liberaler som Advokatsamfundets Anne Ramberg. Bokmässans (numera f.d.) vd Maria Källsson försöker framställa sig som spjutspetsen för det öppna och fria samtalet, men undviker noga att ens låta det framskymta att mässans raison d’etre är att tjäna pengar och inget annat. Men framför allt finns här mängder av goda argument för att inte delta på samma scen som rasister och därför bojkotta mässan, och lika många utmärkta argument för att trots allt göra det. Jag kan inte annat än känna respekt för dem som på detta sätt kämpat med sin vånda, oavsett vilka beslut de till syvende och sist fattade.

Efter att ha plöjt bokens 418 sidor drar åtminstone jag en slutsats: Så bra av Athena Farrokzhad, och alla de andra 138 författarna att ta initiativet till att bojkotta mässan och samma sak av Leopard och ETC på förlagssidan. Hade inte det skett hade vi aldrig fått till stånd denna debatt - inte med utan mot rasister och fascister. Och inte heller den massmobilisering mot NRM i Göteborg 30e september som fullständigt marginaliserade dem och stärkte det anti-fascistiska och demokratiska motståndet. Det blev inte till ett skyttegravskrig om yttrandefrihetens vara eller inte vara utan en kraftfull manifestation för att försvara demokratin mot dess fiender. Precis som Anne Ramberg skriver i ett av bokens viktigaste inlägg: ”Yttrandefriheten, som tillkommer alla, är inte en ursäkt för det civila samhället att inte ta avstånd och sakligt argumentera för varför antisemitism och rasism inte är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Tvärtom, yttrandefriheten kan ses inte bara som en rättighet, utan likväl som en skyldighet att utnyttjas till försvar för de demokratiska rättigheterna…Moraliska frågor ska som huvudregel inte lösas genom lagstiftning. De ska istället avgöras av medborgarna om inte mycket starka skäl talar häremot. Men detta kräver att vi inte bekvämt gömmer oss bakom neutralitetens dimridåer, särskilt inte i tider när själva grundvalen för det demokratiska samhället utsätts för stark press.” (Yttrandefrihet är mer än bara en rättighet, sid 202 i Ska vi prata med nazister?)

Ska vi prata med nazister?
Mikael Löfgren (red)
Nätverkstan 2017